Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Vissla på egen risk - vikten av och risken med att avslöja hemligheter

Publicerat måndag 1 december 2014 kl 13.40
"Det är en signal till alla som avslöjar fusk och missförhållanden"
(5:29 min)
Visselblåsare.
Att vara visselblåsare är inte ofarligt, visar Edward Snowdens och många andra exempel.

Idag utdelas Right Livelihood-priset i Stockholm. Men av pristagarna kan inte vara med: Edward Snowden.

 Federico Moreno har tänkt till om betydelsen av hans avslöjanden och även mera i allmänhet om vikten av, men också risken för, den svensk som avslöjar hemligheter.

 Sveriges kritik mot Snowden går hand i hand med det dåliga skydd som svenska visselblåsare får. Det är en signal till alla som avslöjar fusk och missförhållanden, vare sig det sker ute i stora världen eller i lilla kommunen och på arbetsplatsen, säger Federico Moreno.

 Vissla på egen risk!

Idag tilldelas visselblåsaren Edward Snowden alternativa Nobelpriset. En utmärkelse som i december varje år delas ut i Stockholm till organisationer och personer som kämpar för mänskliga rättigheter.

Snowden, som USA anklagar för spioneri, var anställd av CIA och läckte sekretessbelagda dokument om storskalig och topphemlig övervakning innan han flydde till Ryssland.

På andra sidan Atlanten sitter en annan visselblåsare i militärfängelse. Före detta armésoldaten Chelsea Manning avtjänar ett 35 år långt straff för att ha överlämnat hemliga handlingar till Wikileaks, en ideell förening som offentliggör hemligstämplade dokument, och som många medier samarbetar med.

Medier älskar visslare, så länge de inte visslar om situationen på medieföretagen. Det kan före detta reportern på Aftonbladet Nivette Dawood vittna om. Hon gick ut i facktidningen Journalisten och berättade om hur bemanningsanställda tjänar sämre än fast anställda för exakt samma jobb. Strax därefter omplacerades hon till tidningens resebilaga, som skulle läggas på entreprenad vilket riskerade hennes jobb.

Utan visslare hade de bästa och viktigaste avslöjandena aldrig blivit kända.

Du hade aldrig fått veta något om IB-affären. Eller om vanvården vid vårdhemmet Polhemsgården i Solna som undersköterskan Sarah Wägnert avslöjade och som ledde till socialtjänstlagen Lex Sarah som säger att du som jobbar inom äldreomsorgen eller som vårdar människor med funktionsnedsättning har skyldighet att anmäla missförhållanden.

Du hade aldrig fått reda på hur amerikanska soldater 2007 satt i Apachehelikoptrar och skämtade medan de sköt ihjäl civila som stod på en gata i Bagdad, varav två var journalister på nyhetsbyrån Reuters, om det inte hade varit för visselblåsare som Chelsea Manning. Då hade du gått på den amerikanska arméns lögn om att soldaterna hade blivit attackerade av fientliga styrkor.

Men det är inte som på film där de modiga avslöjarna får hjälp att starta nya liv på någon paradisö eller hyllas pampigt med applåder av medborgare och politiker.

Visselblåsare ifrågasätts och misstänkliggörs. De blir förrädare. Eller som i fallet med Nivette Dawod där chefer förnekar kopplingen mellan hennes vissling och den plötsliga omplaceringen.

I medieljuset ses visslare ibland som hjältar. Men när ljuset slocknar och fokus riktas mot nästa nyhet blir visslarna ofta bortglömda och lämnade åt sitt öde.

En anställd inom förskolan som jag haft kontakt med har berättat att hennes karriär stannade upp efter att hon avslöjat brister. Andra har vittnat om hur de förlorat sina jobb trots att det de uppmärksammat fått stor spridning och lett till förändringar som gjort samhället bättre.

När Ingvar Bratt avslöjade att Bofors sålt vapen till Dubai och Bahrain, som enligt regeringen inte var godkända för export, sades han upp från sitt arbete.

Händelsen ledde till en lag om företagshemligheter, lex Bratt, som gör det möjligt att bestraffa arbetstagare som avslöjar företagshemligheter.

Jobbar du inom det privata får du inte avslöja företagshemligheter, om de inte handlar om brott. I Sverige har de som jobbar inom det privata lojalitetsplikt. Det betyder att rättigheter begränsas när vi är privatanställda.

I Norge är det däremot straffbart med repressalier mot den som slagit larm om fusk. Den som utsatts har rätt till skadestånd.

Inom den svenska offentliga sektorn är avtal om tystnadsplikt och lojalitetsplikt inte tillåtna. Meddelarskyddet förbjuder offentliga arbetsgivare att kolla upp vem som lämnat uppgifter till radio, teve och tidningar.

Med andra ord: Offentliganställda har mycket större skydd i lagen än vad privatanställda har.

Att hitta andra jobb är inte lätt, ännu mindre om du blir känd som bråkstake.

Därför är det inte märkligt att många svenskar inte vågar slå larm om exempelvis korruption, där visselblåsare behövs för att överhuvudtaget få fram någon information.

Det är alltså inte bara blommor som måste fridlysas i Sverige, utan även visselblåsare.

UD har portat stiftelsen som vill prisa Edward Snowden. Han är inte välkommen.

Trots att han vågade avslöja amerikanskt spioneri mot bland annat EU-länder, vilket ledde till att han i USA anklagades för förräderi, så var det märkbart få nationer som erbjöd honom asyl.

Sveriges kritik mot Snowden går hand i hand med det dåliga skydd som svenska visselblåsare får. Det är en signal till alla som avslöjar fusk och missförhållanden, vare sig det sker ute i stora världen eller i lilla kommunen och på arbetsplatsen:

Vissla på egen risk.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".