Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Kärlek och depression flyter ihop till nytt fenomen: depressiv kärlek

Publicerat måndag 19 januari 2015 kl 13.35
" Låt en varningsklocka ringa"
(6:49 min)
Sociolog.
Sociologen Emma Engdahl undrar över kopplingen kärlek-depression.

 Vad har kärlek och depression gemensamt? Är bara den kvinna som stiftat bekantskap med depressionen värd en mans kärlek?

 Den som undrar är sociologen Emma Engdahl efter att ha gjort en rad märkliga iakttagelser som tyder på att erfarenheter av kärlek och depression flyter ihop.

 Nu fruktar hon att depressiv kärlek är ett delvis oartikulerat samhällsideal som sakta men säkert tränger sig in under huden på oss.  

 På senare tid har jag gjort en rad märkliga iakttagelser som tyder på att erfarenheter av kärlek och depression flyter ihop på ett sätt som gör det möjligt att tala om ett nytt fenomen, nämligen depressiv kärlek. Eller ännu värre, att depressiv kärlek är ett delvis oartikulerat samhällsideal som sakta men säkert tränger sig in under huden på oss.  

 Ett exempel på hur kärlek och depression flyter ihop till den grad att de verkar sammanlänkande finner vi bland annat i den Sverigeaktuella sociologen Eva Illouz bok Rädda den moderna själen. Där får vi bland andra möta Eyal som är en 28-årig Israelisk man. Han anser att det är nödvändigt med känslomässig komplexitet för "att få tillträde till vissa sociala scener " och "tillhöra vissa grupper".

 När han ska förklara vad han menar nämner hans sin frus systers man som ett exempel på motsatsen.  "Han (systerns man) har överhuvudtaget ingen förmåga att uttrycka sina känslor." Eyal hävdar till och med att han inte har några känslor. "Han längtar aldrig efter något, saknar aldrig något" och "känner sig aldrig deprimerad". Han vet inte ens vad det betyder att "vara deprimerad". Har du hört på maken, utropar Eyal. 

 Eyal menar att den typ av manlighet som idag ger status och makt i samhället inkluderar ett rikt emotionellt liv. Han talar alltså om ett nytt manlighetsideal. Men det är inte bara män som ska vara känslomässiga i vårt samhälle, enligt Eyal. En kvinna som inte vet vad det betyder att vara deprimerad - inte nödvändigtvis svårt deprimerad i klinisk betydelse, utan mer helt vanligt deprimerad - är inte aktuellt för honom. Åtminstone inte som kärlekspartner. Det finns inte på kartan, säger han. 

 Den nya manligheten som Eyal beskriver medför alltså restriktioner när det kommer till val av kärlekspartner.  Hon - i det här specifika fallet rör det sig om en kvinna - måste vara väl förtrogen med innebörden av depression. Vilket obegripligt krav! Absurt, rent av. Tänker jag.

 Som ni vet leder depression till allt från sömnsvårigheter till upplevelsen av meningsförlust; inte minst till upplevelsen av att man själv är mer eller mindre värdelös.

 Är inte depression en effekt av ett misslyckat självförverkligande?

 Jo, men en person som inte försökt att förverkliga sig kan inte heller bli deprimerad, eller omvänt. Depression kan alltså uppfattas som ett slags självförverkligandets patologi, det vill säga ett sjukdomstillstånd som uppstått genom strävan att bli den man vill vara. I mer positiva ordalag skulle man kunna säga att depression är en erfarenhet som är ofrånkomlig för den som strävar efter att förverkliga sig; att den är ett uttryck för känslomässigt mod.

 Man kan också förstå det som att den depressiva erfarenheten förknippas med känslomässigt djup: att man har förmåga att möta den andre på botten av sig själv. Tematiken är vanligt förkommande hos poeter som Gunnar Ekelöf och kan förstås som ett sätt att tillskriva identifikationen en avgörande betydelse för kärleken. Det är för att jag kan känna igen mig själv i dig som jag kan älska. Och allra helst ska det kännas så nära den gemensamma brännpunkten som det går - i det som är svårt.

 Tillsammans vittnar det depressiva och kärleksfulla om en känslomässigt komplex person, vilket är ett framgångsrecept i såväl det privata som offentliga livet.   

 Sammansmältningen mellan kärlek och depression är en specifik emotionell stil: ett personligt kapital i form av expressiv kommunikation, empati, flexibilitet, och förmåga till kritisk och konstruktiv självreflexion.

 Vi finner spår av både depression och kärlek i det som brukar benämnas känslomässig kompetens eller emotionell intelligens. Idag mäts detta slags kunskap med hjälp av personlighetstest: ett klassificeringssystem där vissa emotionella stilar legitimeras medan andra sanktioneras. Eftersom många företag använder sig av personlighetstest när de anställer personal är det viktigt att kunna hantera de frågor som ställs på ett rätt och riktigt sätt. Resultatet är nämligen avgörande för om man anses vara anställningsbar.

 Med hjälp av statistiska uträkningar har man  kommit fram till att företag som anställer personal med hög emotionell intelligens genererar mer vinst än företag som har anställda med lägre emotionell intelligens. En undersökning gjord på L'Oreal visar att försäljare som blivit rekryterade för sin känslomässiga kompetens i genomsnitt säljer för 91 370 dollar mer per år än dem som rekryterats på andra grunder. För företaget rör det sig om drygt om 2, 5 miljoner dollar i mervärde per år. Således anses det finnas en direkt korrelation mellan känslomässig stil och ekonomi.

 Med andra ord görs vår förmåga att älska i en förvriden version - den depressiva - till en begärlig vara på marknaden. Depressiv kärlek är inget mindre än ett personligt kapital, som kan omvandlas till ett socialt och ekonomiskt kapital. Vi står öga mot öga med ett nytt personlighetsdrag som är eftertraktat trots att det medför psykiska lidanden och kval.

 Låt en varningsklocka ringa när vi lyssnar på hur psykoanalytikern Julia Kristeva låter den depressiva komma till tals på ett sätt som direkt relaterar till kärlek:

Jag älskar honom, men jag hatar honom mer; eftersom jag älskar honom och inte vill mista honom placerar jag honom i mig; men därför att jag hatar honom är den andre inne i mig en ond mig, jag är ond, jag är inte värd något, jag tar livet av mig.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".