Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Sänk BMT-värdet och låt oss göra 2015 till ett verkligt obetydligt år

Publicerat fredag 16 januari 2015 kl 13.35
”Det obetydliga min vän, är tillvarons essens”
(13 min)
Obetydlig.
1 av 2
Mikael Timm söker kärnan i obetydligheten. (Foto; Anders Roth/Sveriges Radio.)
Obetydligt.
2 av 2
Milan Kunderas sista roman är inte obetydlig.

Sänk BMT-värdet!

 Det rådet kommer lagom till det nya året 2015 från kulturredaktionens Mikael Timm. Två böcker från två betydande äldre franskspråkiga författare får honom att fundera över det obetydligas betydelse. 

" En betraktare med lågt BMT-värde vet att det viktiga i det betydelselösa känns igen när man ser det, ungefär som Cocteau definierade God konst – fast alltså tvärtom. Ja, ni förstår vad jag menar. Eller också gör ni inte det. Det har ingen betydelse", resonerar Mikael Timm gåtfullt.

 Och vad BMT betyder, ja, det framgår med tiden.

 ”Skriv på det här uppropet! Det är viktigt! Se den här filmen, den är viktig. Du måste läsa den här boken.”

 Tillvaron är full av Betydelsefulla Människor och Tankar, BMT kallat. Ett rikt liv utmärks av högt BMT-värde. Så här i början på det nya året är det läge att gå kurser, läsa böcker, kort sagt – läge att satsa på att bli en människa i kontakt med det betydelsefulla.

 I väntan på att detta ska inträffa funderar jag över vad frånvaron av det betydelsefulla signalerar. Kanske närmar sig ett sammanbrott på alla plan, individuellt och samhälleligt. Eller också är paradiset om hörnet.

 

 Två franskspråkiga författare, bägge män, bägge äldre, bägge framgångsrika. Ja, jag frestas sägas betydelsefulla, men deras genus och ålder talar naturligtvis emot dem, kanske är de rentav på väg att bli oviktiga.

 Strunt samma, för nu sysslar de med att skriva om det betydelselösa.

 Den ene, Milan Kundera, är sedan decennier en av Europas mest uppburna författare. I sitt hemland sedan 70-talet, Frankrike, läses och debatteras hans böcker med stort intresse även om han själv inte är speciellt medialt synlig. Hans senaste, och av mycket att döma, sista roman utkom 2013.

  Den heter La fête de l’insignifiance, Det obetydligas fest, och har inte översatts till svenska. Det har förmodligen att göra med att Kundera inte längre är en exilförfattare från ett förtryckt land. Tjeckoslovakien har upphört att existera och Milan Kundera lever inte i elitär välmåga i Frankrike. Ja, han skriver sedan länge på franska.

 Kunderas romaner, Varats olidliga lätthet, Odödligheten, Skämtet och Livet är någon annanstans, har alltid haft inslag av essäistik. Kundera avstår från Ibsens och Dostojevskijs tradition av psykologisk inlevelse för att istället lyfta fram historiskt betingade handlingsmönster.

  Det obetydligas fest går ännu längre åt det hållet. Romanen är knappt 150 sidor lång och berättar, utan stilistiska gester, om fyra vänner i dagens Paris. De möts, samtalar och tänker. De går på fester, de är ensamma tillsammans och var för sig. De är inte speciellt viktiga och det som händer dem den korta tid romanen skildrar är nog mindre viktigt än vad som inte händer dem.

 Jag ska berätta mer om de fyra vännerna, men låt mig innan dess slå mig ner på ett café i stadsdelen Belleville och i januarisolen ta ett glas Muscadet. Bredvid mig sitter en man i min egen ålder. Han ser faktiskt ut som jag. Han tittar på de passerande som jag gör, har med sig en bok, om än inte samma som jag har i fickan. Och så dricker han öl, inte vin. Det är förstås en skillnad. 

 Kanske är det Arnold Spitzweg, huvudperson i en serie romaner av den franska litteraturens främste skildrare av ögonblick utan betydelse, Philippe Delerm. Men där lät jag tankarna fladdra väl långt för det är naturligtvis inte en romanperson som sitter där utan en helt verklig person utan betydelse. Vi är ju så många och en hel del av oss sitter på café eftersom vi inte har något viktigare att göra. 

 Ingen frågar oss om vår mening, vem vet om vi ens har några åsikter. I vart fall inte om viktiga ting. Har vi synpunkter gäller det små ting: hur varm mjölken i en café au lait ska vara, huruvida ölet ska vara ljust eller mörkt, kanske vet vi exakt vilken glass som smakar bäst i viss väderlek. Ja, vi med lågt BMT-värde vet att skilja det ena från det andra, men bara när det gäller ting utan betydelse.

 Philippe Delerms specialitet som författare är det betydelselösa som hos honom får en speciell lyster, lite som hos en Vermeermålning – fast så pretentiöst skulle han förstås inte uttrycka det.

 

 ”Den första klunken öl och andra små njutningar” från början av 90-talet hette hans genombrottsroman som sålde närmare en miljon exemplar till alla förläggares förvåning, speciellt dem som refuserat manuset. Ändå borde de ju ha vetat att vi betydelselösa äro talrika och nu har vi äntligen fått en författare som ser världen utanför strålkastarljuset från viktiga människor och ting.

 En betraktare med lågt BMT-värde vet att det viktiga i det betydelselösa känns igen när man ser det, ungefär som Cocteau definierade God konst – fast alltså tvärtom. Ja, ni förstår vad jag menar. Eller också gör ni inte det. Det har ingen betydelse.

 Den gode Monsieur Spitzweg som är huvudperson i tre böcker är en mästare i att urskilja det betydelselösas alla nyanser. Han promenerar sig fram genom livet. Vill inte ta ansvar, vill inte synas för mycket. Han tänker, men inte så djupsinnigt. Han iakttar. Inte mycket går honom förbi ty har man en gång övat sig, ungefär som man övar sig att urskilja svampar i skogen, är det lätt att få syn på det obetydliga.

 Blir Monsieur Spitzweg frestad av viss aktivitet, t ex maratonlöpning, så klarar han det. Sedan återgår han till sin passiva existens. Han är helt klart inte den sorts människa som skriver historia.

 

 Kundera har en annan hållning till obetydligheten, man skulle kunna säga att denna för honom är den sammanfattande beteckningen på vår kulturs belägenhet. Kundera har rötterna i ett Central-Europa som han till en del själv kan sägas ha uppfunnit i sina tidiga romaners bilder av senstalinismens betydelselösa detaljer som han kände inifrån.

 Men han har också skrivit essäer som tillhör genrens främsta. En central samling heter Romankonsten och i den smälter Kundera samman begreppen roman och Europa, det ena kan sägas förutsätta det andra. Romanen är för honom ett utforskande av en värld som ännu inte är upptäckt. Hans eget författarskap är knutet till Fieldings, Cervantes och andra författare av pikareskromaner där huvudpersonerna och författarna rör sig genom geografiska och mentala landskap. Så inte i den lilla dystra och märkliga romanen, Det obetydligas fest.

 

 Monsieur Spitzweg tycker naturligtvis inte om att resa, i en av romanerna åker han till Belgien. Till sin förvåning är han nöjd med semestern. Den ort han valt är obetydlig, fri från klichéer om ett underbart liv som vidhäftar Medelhavets semesterparadis. Men egentligen reser Monsieur Spitzweg varje dag när han omsorgsfullt väljer vilka gator han ska gå genom staden. Varje liten nyans i en gatas atmosfär blir viktig för honom.

 Delerm ser enskildheterna, Kundera ser helheten och den är dyster. Obetydligheten präglar vår civilisation och finns det några fördelar i det obetydliga så är de raffinerade. I ett avsnitt berättar Kundera om hur två män deltagit i samma fest och bägge blivit attraherade av en kvinna. Incidenten återberättas av en person för en annan, vi ser den alltså utifrån. De ene huvudpersonen är en elegant konversatör, provokativ, välformulerad, skämtsam.

 Men hans verkliga mästerskap består i att han efter att levererat ett skämt överger det, förefaller ointresserad av sina egna ord. Att konversera med briljans men visa sig ointresserad av vad man sagt är en svår konst. Ändå förlorar han dragkampen om den sköna ty hans rival kan konsten att inget säga utom obetydligheter som inte kräver svar och tystnaden är mer lockande än det uttalade.

 Den vackraste scenen i Obetydlighetens fest berättar om en arbetslös skådespelare, kallad Caliban, efter sin sista roll, som i sin arbetslöshet börjat spela teater i sitt eget liv. Han extraknäcker som kypare på en mottagning hans vän ger. För att göra arbetet roligare låtsas han inte förstå ett ord franska utan talar ett slags påhittat språk ”pakistanska” – ja, att det i verkligheten talas många språk i Pakistan stör honom inte.

 En servitris från Portugal finner hans språklöshet rörande och blir förälskad i honom. Känslorna är besvarade men förälskelsen är omöjlig eftersom Caliban murat in sig i sitt icke-kommunikativa hörn. Han har gjort sig obetydlig och kan inte frigöra sig.

 Också Monsieur Spitzweg är språklös. Hemma kan han isolerad från världen skriva sin blogg. Han kan tala med sina kolleger på postkontoret men inte komma dem nära.

 Men den obetydlighet Delerm skildrar i romanerna om Spitzweg är självvald och därför rymmer hans böcker en paradoxal glädje. Den obetydlighet Kundera skildrar är följden av en civilisation som inte längre är relevant. Det är sorgens klarsyn.

 Symbolen för Kunderas roman är naveln, den navel unga flickor visar när de promenerar i Paris och iakttas av romanens äldre herrar. Kundera ironiserar över det obegripliga modet, varför visa något som ser likadant ut hos alla? Änglar har inga navlar, konstaterar vännerna.

 Men den som lever med änglar är död, tänker jag.

 ”Det obetydliga min vän, är tillvarons essens” säger Ramon, en av de fyra trötta musketörerna. Och tillägger. ”Man måste inte bara känna till obetydligheten, man måste älska den.”

 Och det är väl egentligen denna obetydliga texts kärna.

 Låt mig tillägga: Det finns hopp. Monsieur Spitzweg promenerar vidare och den intelligente Kundera har för en gångs skull fel när han säger att alla navlar liknar varandra och det är slut på individualiteten.

 Men det är bara att göra lite grundläggande research, för att förstå att han har fel. Alla navlar är olika. Så fokusera på naveln. Sänk BMT-värdet och låt oss göra 2015 till ett verkligt obetydligt år.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".