Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

En mångfald av ofta motstridiga politiska idétraditioner inom islam

Publicerat torsdag 22 januari 2015 kl 13.40
"En reaktion mot européernas kolonisering av muslimska länder"
(7:04 min)
Professor.
Professor Mohammad Fazlhashemi om bakgrunden till IS.

  De stora framgångarna för terrorgruppen IS/Isis är en utmaning för experterna i väst. Hur kan man förklara att gruppen på så kort tid satt sig i besittning av så stora landområden i mellanöstern och skaffat sig så stort stöd, med tanke på att man symboliserar så mycket som är fel?

 För några månader sedan presenterade Obs mellanösternkännaren Bitte Hammargrens förklaring av IS. Nu är det dags för Mohammad Fazlhashemi, professor i islamisk teologi och filosofi vid Uppsala universitet. Här ger han bakgrunden till det som vi kallar politisk islam.

 Den muslimske 900-talsfilosofen al-Farabi, som var inspirerad av Platon, ansåg att den mest lämplige för att leda ett muslimskt samhälle är en filosofkung. Mohammad Fazlhashemis nedslag i islam idéhistoria visar att det har funnits en mångfald av inte så sällan motstridiga idéströmningar och politiska idétraditioner

 Terrorgruppen ISIS:s framfart och dess brutalitet har väckt en våg av oro och fördömanden. I diskussionerna kring ISIS kan man identifiera två linjer. Den ena går ut på att ISIS och dess barbari är sinnebilden för islam. ISIS framställs som ett uttryck för ett oföränderligt fenomen som har sina rötter i islams begynnelse.

 ISIS-bödlarnas halshuggningar, massmord, förslavande av kvinnor tillhörande etniska och religiösa minoriteter, våldtäkter och andra bestialiska handlingar framställs som någonting som hör till islams väsen. Som bevis för detta tar man terrorgruppens egna ytterst trångsynta bokstavstolkning. Det här är en uppfattning som bottnar i ett essentialistiskt perspektiv som bortser från de förändringar som teologiska och filosofiska idétraditioner har genomgått under islams historia.

 Mot detta står de som hävdar att ISIS inte har någonting med islam att göra. Sett ur detta perspektiv har framväxten av olika former av politisk islam och den senaste utvecklingen med barbariska terrorgrupper att göra med utvecklingen i muslimska länder under modern tid.

 Framväxten av olika former av politisk islam ses som en reaktion mot européernas kolonisering av muslimska länder, det osmanska rikets sammanbrott, ekonomisk snedfördelning, demokratiskt underskott, korruption, avsaknad av rättssäkerhet och socialt skyddsnät och västländernas inblandning i muslimska länder. Sett ur detta perspektiv är framväxten av olika former av politisk islam ett resultat av historiska, politiska och ekonomiska faktorer.

 Den brittiske statsvetaren Charles Tripp ser stora likheter mellan politisk islam på nationell nivå och nationalismens framväxt i Europa under modern tid. Båda idétraditionerna är resultaten av historiska och ekonomiska faktorer samt mellanstatliga förhållanden under modern tid. Båda tar sin utgångspunkt i faktorer som marginalisering, otrygghet och kollektiv existentiell oro.

 Ytterligare en likhet är att de har stått som grund för politiska rörelser som velat åstadkomma samhällsförändringar genom att ta över statsmakten. Parallellt med det skapar de motkulturer, alternativa identiteter och vänder sig till de stora massorna för att mobilisera dessa för sin sak.

 Frågan är om det är möjligt att spåra de idéströmningar som träder fram under paraplybeteckningen politisk islam i vår tid tillbaka till filosofiska, teologiska och politiska tankemönster som utkristralliserades under islams historia. Frågan är huruvida det går att identifiera så kallade långa linjer av idéer och föreställningar som kopplar samman dagens teologiska och politiska föreställningar med tidigare idéströmningar i islams idéhistoria.

 Muslimska tänkare övergav på ett tidigt stadium idén om kalifatet som den optimala styrelseformen. Idén om kalifatet gick ut på att samhället skulle styras av en kalif som vid sidan av ledaregenskaper skulle härstamma från profetens klan.

 Den muslimske 900-talsfilosofen al-Farabi som var inspirerad av Platon ansåg att den mest lämplige för att leda ett muslimskt samhälle är en filosofkung. 1000-tals filosofen Ibn Sina ansåg att den optimale ledaren skulle hämtas bland de rättslärda, eftersom de har insyn i den religiösa lagen som står över alla särintressen som delar människorna i skilda grupper.

 Den shiitiske 1600-tals filosofen Mulla Sadra laborerade med samma tankegångar. Även han ville ge de rättslärda rollen som samhällets ledare. I hans tankevärld är politik utan religion som en kropp utan ande. Religionen skapar förutsättningar och hindrar människan att störta ner i avgrunden genom att förslavas under sina begär och lustar, skrev Mulla Sadra.

 En av sunniislams mest betydelsefulla tänkare, 800-tals teologen al-Shafi'i, slog fast redan på sin tid att den världsliga politiken måste vara förenlig med den islamiska sharialagen. al-Shafi'i utgick från föreställningen att islams rättskällor dvs. Koranen och profetens tradition kan ge svar på alla världsliga frågor.

 Denna idétradition övertogs av den sunnitiske 1300-tals teologen Ibn Taymiyya. Han gick till frontalangrepp mot den islamiska filosofin och den grupp teologer som hade, enligt hans uppfattning, besudlat den islamiska teologin med rationalistiska föreställningar. Han sökte efter vad han benämnde som den jungfruliga urteologin, eller den rena teologin.

 Denna urteologi skulle hämtas hos profeten och de första generationerna. Ibn Taymiyya är idag en av de viktigaste inspirationskällorna för bokstavstrogna salafister.

 Dessa begränsade nedslag i islam idéhistoria visar att det har funnits en mångfald av inte så sällan motstridiga idéströmningar och politiska idétraditioner. De ingår i en korg av legitimerande tanketraditioner som dagens tänkare kan hänvisa till, blanda samman eller förhålla sig till på ett selektivt sätt. Vid sidan av sociala, psykosociala, politiska och ekonomiska faktorer fungerar dessa föreställningar som de långa linjerna av idéer som bidrar till formeringen av nya tankemönster.

 Det är dock viktigt att understryka att det finns många motröster mot våldsbejakande jihadister och bokstavstrogna salafister. Här om månaden skrev den iranska kvinnliga teologen Zahra Rabbani Amlashi på sin blogg att islamisk rättstolkning inte är samma sak som religionen islam. I sina inlägg underkänner hon de teologiska argument som terrorgruppen ISIS använder för att legitimera sina bestialiska illdåd.

 Hon riktar också hård kritik mot muslimska stater och teologer som utifrån en konservativ rättstolkning inskränker medborgarnas och fram för allt kvinnornas medborgerliga och individuella fri- och rättigheter. En inskränkning som hon kritiserar är slöjtvånget. Hennes främsta poäng är att rättstolkning inte är någonting statiskt. Den är att betrakta som mänskliga reflektioner som har en tendens att förändras över tid och är stark påverkade av omgivande omständigheter.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".