Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Att vara en okreativ författare handlar om att välja

Publicerat tisdag 27 januari 2015 kl 13.40
"Jag är en okreativ författare som gör dub-versioner istället för nya texter"
(11 min)
Poeten Kenneth Goldsmith. Foto: Cornelia Sollfrank
1 av 2
Den amerikanske poeten Kenneth Goldsmith har länge arbetat med "okreativt" skrivande.
Arbetarens kulturredaktör Fredrik Edin slår ett slag för det okreativa skrivandet.
2 av 2
Arbetarens kulturredaktör Fredrik Edin slår ett slag för det okreativa skrivandet.

 Den amerikanske poeten Kenneth Goldsmith skriver av tidningar, rapporter, ja allt han hittar - för att skapa en ny sorts litteratur. Tidningen Arbetarens kulturredaktör Fredrik Edin, som själv hållit kurser i okreativt skrivande, som det kallas, slår ett slag för kopierandet av andras texter, han ser sig själv som en väljare, i likhet med den "selector" som väljer skivor på jamaicanska klubbar.

 "Ta fram din favorittext. Det spelar ingen roll vad det är för sort. En roman. En diktsamling. En pamflett. Sportsidorna i kvällstidningen. Ett kärleksbrev.

 Ta sedan fram en penna, datorn, kritor eller vad du nu gillar att skriva med.

 Sätt dig vid din favoritskrivplats. Skrivbordet, fiket, biblioteket eller en parkbänk.

 Skriv sedan av texten ordagrant. Bokstav för bokstav. Låt dig för allt i världen inte inspireras att skapa något eget. Håll gärna på i några timmar."

 En morgon när New York Times damp ner i brevlådan bestämde sig Kenneth Goldsmith för att skriva av tidningen. Inte någon särskild artikel eller ens alla artiklar, utan hela tidningen. Varenda bokstav. Bildtexter, annonser, små märkliga tecken från tryckeriet. Allt.

 Det låter kanske inte så imponerande. Men när Goldsmith var färdig några månader senare hade det resulterat i en bok på 900 sidor. Inte nog med det. Trots att inget särskilt hade hänt i nyhetsväg var boken full av historier om kärlek, svartsjuka, mord, brott och sex. Precis som en spännande roman alltså. Detta fick Goldsmith att inse att det ges ut tusentals riktigt bra böcker, lätt förklädda till dagstidningar, varje dag över hela världen.

 Goldsmith har fått andra liknande idéer. Som att anteckna allt han sa under en veckas tid. Alla rörelser hans kropp gjorde under 13 timmar. Allt som sas under en radiostations trafikrapporter en hektiskt fredag under rusningstid. Varenda väderleksrapport en annan radiostation sände under hela 2005. Goldsmith kallar det han håller på med för okreativt skrivande.

 Om okreativt skrivande verkar tråkigt, hur trist är det då inte att läsa Goldsmiths böcker? Troligen outhärdligt. Mig veterligen är det ingen som gjort detta. Det gör ingenting, menar Goldsmith som villigt erkänner att hans böcker är oläsliga. Man behöver inte läsa dem. Det räcker med att förstå konceptet. Något som, om vi ska vara riktigt ärliga, även gäller många andra författares böcker.

 Det Goldsmith sysslar med är långt ifrån unikt. Det finns massor av liknande projekt, både nya och gamla. Det som möjligen gör Goldsmith speciell är att han håller universitetskurser i okreativt skrivande. Examensarbetet består i att ladda ner någons annans uppsats från nätet, presentera den som sin egen och försvara den mot en opponent. Ett intressant grepp i dessa dagar då många andra universitet lägger ansenliga resurser på att avslöja plagiatörer.

 Goldsmith håller en kurs i att slösa tid på nätet också. Internet och textprogram skapar oändliga möjligheter att vara okreativ. Väldigt mycket av det som skrivs hamnar förr eller senare på internet där vem som helst kan använda det för okreativa syften. Ctrl+A Ctrl+C, Ctrl+V är en väldigt bra start för den som vill bli okreativ författare.

 Men du behöver inte gå en kurs, det går utmärkt att träna på egen hand. Här är en bra övning att börja med:

 Ta fram din favorittext. Det spelar ingen roll vad det är för sort. En roman. En diktsamling. En pamflett. Sportsidorna i kvällstidningen. Ett kärleksbrev.

 Ta sedan fram en penna, datorn, kritor eller vad du nu gillar att skriva med.

 Sätt dig vid din favoritskrivplats. Skrivbordet, fiket, biblioteket eller en parkbänk.

 Skriv sedan av texten ordagrant. Bokstav för bokstav. Låt dig för allt i världen inte inspireras att skapa något eget. Håll gärna på i några timmar.

 Du kan givetvis ändra alla variabler. Välja en bok du hatar. En plats som stressar dig. Skriva med fel hand.

 En variant av övningen, som får okreativiteten att framträda i all sin motsägelsefullhet, är att vara flera som skriver av samma text under så lika förutsättningar som möjligt. Resultatet blir alltid lika många olika versioner som det är deltagare.

 Sätten att vara okreativ på skiljer sig nämligen väldigt mycket åt. Vissa följer instruktionerna till punkt och pricka. Andra bryter lite mot dem, ytterligare några helt och hållet. Vissa som genomför övningen omvärderar sin favoritbok och tycker inte alls lika bra om den längre. Andra tycker den har blivit ännu bättre. Någon börjar skriva av för att sedan ändra någon liten detalj, som namnet på någon av karaktärerna i boken eller en irriterande stavning som "sej" med e och j.

 Någon ändrar handlingen lite grann. Någon annan helt och hållet. Någon börjar fundera över vilket papper boken är tryckt på. Vilket typsnitt som används. Vad som skulle hända om man ändrade detta. Någon annan funderar på i vilken ställning hon sitter och skriver.

 Övningen avslöjar skillnaden mellan kreativt och okreativt skrivande. Om en kreativ författare är ett geni som sitter på sin kammare och får ingivelser som resulterar i originella texter är den okreativa författaren snarare som en DJ inom exempelvis techno, house eller hiphop. Någon som använder andras musik och placerar den i ett nytt sammanhang. Allt från hela låtar i mer eller mindre befintligt skick till brottstycken av låtar, ljud, instrument, effekter, scratch och samplingar.

 Den fulla vidden av detta förstod jag när jag kom att tänka på Jamaica där den okreativa kulturen är särskilt framträdande. De har bland annat mer korrekta benämningar än vi när det gäller musik. På Jamaica är en DJ inte någon som spelar skivor utan någon som sjunger eller pratar till musiken.

 Den som spelar skivor kallas selector, alltså någon som väljer. Någon som väljer ut fragment, sätter samman dom och presenterar dom på nytt för sin publik. Precis som en okreativ författare som tar en redan färdig text och ordnar den på ett nytt sätt i ett nytt sammanhang.

 Ett bra exempel är Jorge Luis Borges novell "Pierre Menard, författare till Don Quijote" från 1939. Den handlar om en fransk författare som skriver en version av Cervantes klassiker Don Quijote 300 år efter att originalet publicerats. Versionen är helt identisk med förlagan, men Borges argumenterar för att det rör sig om ett helt nytt verk eftersom texter förändras och får nya betydelser när de sätts in i nya sammanhang.

 Det dröjde länge innan jag förstod vad jag skulle göra med min egen okreativitet. Efter ett tag slog det mig att det var ett bra sätt att försöka förstå filosofi. Jag läser snabbt, vilket är förödande när det gäller att ta till sig komplicerade resonemang. Att skriva av tar däremot väldigt lång tid. Så lång tid att jag hinner tänka igenom varenda mening flera gånger medan jag håller på.

 Så jag började skriva av filosofi jag ville förstå. Det tog dock ofta lite för lång tid och ibland hjälpte det inte heller. Som när jag försökte skriva av delar av de franska filosoferna Gilles Deleuze och Felix Gauttaris bok Anti-Oedipus. Den sägs vara världens mest sålda filosofiska verk. Om detta stämmer är den med största säkerhet också världens minst lästa i förhållande till upplagan. Den är nämligen snudd på obegriplig.

 Återigen kom Jamaica till min räddning. Det har nämligen uppstått en form av särskilt okreativ musik där. Den kallas dub och innebär att musiker gör så kallade versioner av egna eller andras låtar. De skalar bort en massa onödiga saker och behåller bara det viktigaste. Oftast blir det bara basgången, trummor, kanske ett gitarrackord i baktakt och någon strofer av sången kvar. Ibland blir det så lite kvar att det knappt går att spåra originalet.

 Det var just vad jag försökte göra med Anti-Oedipus. En version i jamaicansk mening. Istället för att skriva av allt valde jag ut vissa stycken som jag upplevde som viktiga. Till slut bara vissa meningar eller till och med ord.

 Sen upptäckte jag att Michel Foucault, som eventuellt har förstått vad boken handlar om, skrivit ett förord till den engelska översättningen som är någorlunda begripligt. Så småningom övergick jag till att göra version av det där förordet istället.

 Sedan fortsatte jag med andra böcker. Hittills har det blivit versioner av bland andra Antonio Gramsci, Assata Shakur, Kathy Acker, Angela Davis, Frantz Fanon, Sarah Kane, Pier Paolo Pasolini, Donna Haraway, Kraftwerk och Underground Resistance.

 Ibland blir det någon eller några centrala meningar. Andra gånger rubriker. Översatta och förvanskade. Ofta för att jag tror mig kunna förbättra. Andra gånger för att jag inte riktigt förstår.

 Andra gånger väljer jag något författaren sagt. Det är exempelvis omöjligt att undvika strofen "and so on, and so on" när jag gör versioner av den slovenske filosofen Slavoj Zizek. Om du någon gång hört en intervju med honom förstår du varför.

 Det är hursomhelst omöjligt att inte påverka de texter jag gör versioner av. En text förändras varje gång någon läser den. Varje enskild gång uppstår något nytt. Den är en produkt av varje tillfälle och påverkas av och påverkar sitt sammanhang.

 Ännu mer förändras den givetvis av att bli avskriven.

 Att vara okreativ handlar alltså egentligen inte om att kopiera. Det går inte. Ännu mindre handlar det om att skapa något. Det handlar om att välja.

 Jag är en okreativ författare. En väljare som gör dub-versioner istället för att skapa något nytt.

 Nu undrar du kanske hur resultatet blir? Så här låter min version av Karl Marx och Friedrich Engels Den tyska ideologin. Jag kallar den "Problemformuleringsprivilegiet".

 Den härskande klassens tankar

 är under varje epok

 de härskande tankarna

 Vad den här versionen av Den tyska ideologin säger om vad jag nyss berättat om okreativt skrivande vågar jag däremot inte ens tänka på.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".