Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Liksom en drog smular frivoliteten sönder tiden och berövar den dess monotoni

Publicerat torsdag 29 januari 2015 kl 13.35
Skräcken för döden hanterar vi genom att äta oss friska med raw food
(6:58 min)
Omslag Det frivolas historia
1 av 2
Sabine Melchior-Bonnet berättar om sorglöshetens och lättsinnets historia.
2 av 2
Isabelle Ståhl har läst "Det frivolas historia".

Lättsinnig, lättfärdig eller tvetydig. Så definieras frivol i svenska akademiens ordlista. Kulturskribenten Isabelle Ståhl läser historikern Sabine Melchior-Bonnets "Det frivolas historia". En historisk genomgång av frivoliteten, från 1300-talets avbildningar av död och förruttnelse över det franska hovets fascination för dekorativa sysslor, till frågan om frivolitetens framtid. Är frivoliteten dömd att försvinna i det postmoderna samhället?

"Och ja, i min närmaste omgivning är den svår att finna. Den får inte plats i löparkropparnas livspussel i Stockholm. Här handlar det om att ha kontroll: över kroppen, ekonomin, hunden, barnen och tiden. Skräcken för döden hanterar vi inte genom att låta oss upplösas i rus och musik utan genom att äta oss friskare med raw food."

 Under 1700-talet ikläder sig frivoliteten kvinnlig gestalt. Moralister och kyrkomän påstår att kvinnorna har vadd i huvudet, är sorglösa, lättsinniga, inkonsekventa, flyktiga och svårare att hålla tag om än en fångad ål.

 Än är det ett nytt smycke som de är galna i, än en hund eller en papegoja som de tjusas av, skriver Boudier de Villemert, advokat i parlamentet, 1774.

 I "Det frivolas historia" skriver den franska historikern Sabine Melchior-Bonnet historien om frivoliteten. Frivol definieras i Svenska akademins ordlista som lättsinnig, lättfärdig eller tvetydig, men skulle också kunna beskrivas som konsten att inte ta någonting på allvar. Liksom en drog smular frivoliteten sönder tiden och berövar den dess monotoni.

 Behovet av att förknippa kvinnan med det frivola, det labila och med okontrollerade sinnesrörelser uttrycker en dunkel och universell oro inför den osäkra verkligheten och ångesten vid tanken på döden, skriver Sabine Melchior-Bonnet.

 Från slutet av 1300-talet och fram till 1500-talet älskar den kristna europeiska konsten att avbilda skelett, dödskallar, ben, kroppar anfrätta av maskar och förruttnelse, en avskyvärd död som för tankarna till den tidens gissel, krig, svält och pest, och som påminner de frivola människorna om att de är framtida kadaver. Gud är den enda fixa och bestående punkten. Jämfört därmed är allt osammanhängande och övergående.

 Men av libertinerna under 1770-talet ses döden som en krydda i tillvaron, ett retmedel som stimulerar nöjet. Upplysningen präglas av en respektlöshet och likgiltighet gentemot döden; begravningar utförs i hast, man tröstar sig snabbt kring likkistan.

 Många filosofer accepterar frivoliteten som ett sätt att lindra ledan. Åt helvete med seriösa diskussioner, eftersom de inte räddar mig från att dö! utropar den franske filosofen Alain 1945. Sokrates sa inte nej till att leka med hasselnötter tillsammans med barnen eller rida på en trähäst.

 Vid det franska hovet vid 1600-talets slut firar frivoliteten sina triumfer. Nästan tio tusen personer lever i Versailles. Många av dem har onödiga eller löjliga dekorativa sysslor som det bara tar någon timme per dag att utföra.

 1832 utbryter kolera i Paris, med 20 000 offer på tre månader. Parisarna flaxar runt med masker som parodierar ett dödsblekt och upplöst anlete på boulevarderna. De skålar och raljerar med rädslan för sjukdomen, skriver Heinrich Heine. Vissa av dem kommer begravas i sina karnevalsdräkter.

 Industrialiseringen och den tolv timmar långa arbetsdagen gynnar inte det lättsamma humöret. men i varuhusen strålar det av ljus. den kommersiella revolutionen får ersätta konsten att leva.

 Var finns det frivola i dag? Sabine Melchior-Bonnet menar att frivoliteten till viss del lever kvar i vår hedonistiska och konsumistiska kultur i väst. Vi talar inte alls om skyldigheten att minnas utan snarare om plikten att växa ekonomiskt.

 Samtidigt lider det postmoderna samhället av den allmänna kris som drabbat de utvecklade länderna. Samhället har inte längre vare sig gudar, mobiliserande projekt eller en ärofull självbild. Nuets hegemoni avvisar varje framtidsperspektiv. Världen förmår inte dölja människors bräcklighet och ojämlikhet. Är frivoliteten dömd att försvinna, frågar sig författaren?

 Och ja, i min närmaste omgivning är den svår att finna. Den får inte plats i löparkropparnas livspussel i Stockholm. Här handlar det om att ha kontroll: över kroppen, ekonomin, hunden, barnen och tiden. Skräcken för döden hanterar vi inte genom att låta oss upplösas i rus och musik utan genom att äta oss friskare med raw food. Man får inte låta sig förirras av en plötslig ingivelse. Livet är tid som ska administreras. Det enda sättet att uppleva något utöver det vanliga är genom i detalj planerade utlandsresor.

 Filosofen Saint-Évremond skriver 1656 att för att leva lycklig, bör man reflektera så lite som möjligt över livet. Man bör ofta liksom lämna sig själv mitt ibland de nöjen som erbjuder de märkligaste upplevelser. Det är något jag tror att vi behöver påminna oss om i dag, när allt vi gör måste vara ändamålsenligt och tillväxtfrämjande för att räknas. Samtidigt finns det något med det frivola som jag inte vill bejaka hos mig själv. Likgiltigheten, förmågan att glömma snabbt och inte fästa sig, flexibiliteten, det är egenskaper som passar väldigt bra in i varusamhället. Det gör kanske mindre ont att leva om man är lättsinnig och inte engagerar sig, men det blir också svårt att känna något djupare och drabbas.

 Många historiker verkar drivas av en fascination för det tidlösa, andra har för den förgängliga sidan i allt. Många verkar vilja använda historien för att visa att inget är nytt under solen, att det finns tidlösa mänskliga känslor och beteenden som inte förändras av tidens gång. Sabine Melchior-Bonnets bok har en sådan ambition. Hon talar om frivoliteten som ett universellt, tidlöst mänskligt beteende, när det i själva verket handlar om ett beteende hos människor i samhällets högsta och mest världsfrånvända toppskikt.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".