Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

"Man tar kontakt med någon man beundrar djupt, man hoppas på svar"

Publicerat måndag 16 februari 2015 kl 13.36
"Rilke framstår som en uppmuntrande och ärlig själ"
(6:49 min)
Poeten Rainer Maria Rilke
Rainer Maria Rilke vid förra sekelskiftet.

En ung kvinna skriver brev till den berömde poeten Rainer Maria Rilke. En arketypisk scen som alla som varit unga kan känna igen sig i, menar kulturjournalisten Gabrielle Björnstrand. Men till skillnad från i de flesta fall tar sig poeten tid att svara på brevet. Fram träder en uppmuntrande röst som befinner sig långt från föreställningen om "kulturmannen".

"Lite kan man undra över hur den unga kvinnans brev utformade sig över tid. Hade hon en gång en förhoppning om att få träffa honom? Önskade hon att han skulle ta sig an henne mer? Eller var hon en begynnelse av den sig själv utvecklande kvinnan, hon som söker sina tvillingsjälar eller förebilder, mest för att hitta rätt på sin egen väg."

 Rainer Maria Rilke sitter i sitt torn i Schweiz. Någon har haft vänligheten att upplåta en bostad åt diktaren. Han har tillgång till hushållerska. Han går runt i sitt torn och sitt slott och i sina backiga omnejder och tänker på hur han ska fullborda sitt senaste diktverk. Han skriver att han påbörjade det 1912, men därefter kom ett långt och ofruktbart uppehåll, då hans hälsa svek, och kriget gjorde honom orolig. Han visste inte var han skulle bo.

 Men nu är det 1922 och verket är på god väg igen, och "lite som i en sidoström" har han också skapat de femtio sonetterna i samlingen Orfeus. Den han anförtror sig åt - och även skickar sju av sonetterna till - är en ung kvinna som per brev tagit kontakt med honom, Lisa Heise. Hon är ensamstående mor, ligger i skilsmässa, har problem med sitt liv, sina små barn. Allt detta framgår av Rilkes omsorgsfulla svar på hennes brev: Han önskar att hon ska få behålla sitt stora tysta hus och sin trädgård. Han är bekymrad över hennes sinnestillstånd: "Måste ni verkligen bereda er på så drastiska förändringar som att flytta till Argentina?" frågar han. Och man förstår att den unga kvinnan, hans beundrarinna, går igenom en tumultartad tid i sitt liv, och att hon är modig nog att fantisera om stora geografiska förflyttningar. Rilke varnar henne, milt och faderligt, talar med besvikelse om Tyskland, som trots allt är deras hem. Så småningom ändar den unga kvinnans kris med att hon finner sig en lärarbefattning av något slag. Rilke uppmuntrar henne att ta sitt kall på allvar, att gå helt upp i det. Vad den unga kvinnan varit med om undgår oss delvis, eftersom endast Rilkes brev har sparats och getts ut, till eftervärlden.

 Alla som varit unga, och kanske särskilt unga diktare och konstnärer, kan känna igen sig i anslaget: Man tar kontakt med någon man beundrar djupt, man hoppas på ett svar. Ofta är kontakten rätt ensidig, men i den unga kvinnans fall verkar det som om Rilkes goda hjärta, hans ensamhet och kanske också hans fåfänga, eller - ännu viktigare - något i hennes personlighet, fått honom att besvara hennes brev. Korrespondensen fortsätter under fem år, mellan 1919 och 1924. Om den är sparsam, eller om urvalet i den lilla volymen Briefe an eine Junge Frau (Insel Verlag) bara innehåller en del av breven vet jag inte. Men trofastheten är inte att ta fel på. Han uppfattar hennes väsen, han svarar på det, och han inväntar en förändring till det bättre. Om hans första brev är fulla av krångligt formulerade höga ideal; långrandiga abstraktioner om det kvinnligas väsen och konstens dito, så blir han med tiden mer känslomässigt närvarande, mer direkt.

 Jag kan föreställa mig hur råa vintrarna var i hans slott, även om den öppna spisen var eldad. Föreställer mig hans självvalda ensamhet, som han hela tiden försvarar som absolut väsentlig för skapandet, föreställer mig också att den unga kvinnan når in i diktarcellen som en månvarelse, en sårbar ung själ, som han - den gamle ungkarlen - gärna ägnar lite omsorg och platonisk eros, eller vänskap. "Lassen Sie alles zwischen uns sich freundlich fortzetsen von einem Mal zu anderem". Låt allt mellan oss fortsätta vänskapligt från den ena stunden till den andra.

 Ofta anar man att Lisas bekymmer rycker alltför nära inpå honom: Hon vet inte var hon ska bo, inte hur hon ska försörja sig. Han svarar med att tala om sina egna boendebekymmer före kriget och under kriget. Han berättar - ganska utförligt - om sina hälsoproblem "alle störungen der Körpers" - och att han aldrig skulle stå ut med att behöva förklara för en annan människa hur han mår, och vari hans sjukdomar består. "Nog om detta", skriver han. Man förstår att enstöringen skyddar sig mot minsta föreställning om att Die Junge Frau skulle kunna komma till honom. Men när han väl satt en gräns omkring sig är han ämabel. Han bekymrar sig om hennes tillstånd, hennes praktiska problem, och föreslår en paus: Kan hon inte se till att få lite sorglöshet i nöden: "eine wenn auch noch so kleine Sorglosigheit zwischen den nöten".

 Rilke framstår som en uppmuntrande och ärlig själ. Lite kan man undra över hur den unga kvinnans brev utformade sig över tid. Hade hon en gång en förhoppning om att få träffa honom? Önskade hon att han skulle ta sig an henne mer? Eller var hon en begynnelse av den sig själv utvecklande kvinnan, hon som söker sina tvillingsjälar eller förebilder, mest för att hitta rätt på sin egen väg. Det berättar inte den lilla boken jag håller i min hand, med sitt korta efterord.

 Detta är förstås en arketypisk konstellation, begåvad man, beundrande yngre kvinna. Men Rilke - den generösa och empatiska diktaren, låter sig inte - trots alla sina tidstypiska och överdrivna kvinnoideal - användas till en nedlåtande konsensus omkring stora män. Andra må kalla honom en kulturman. Jag hör en människa: Det faller sig inte svårt för mig - att vara i ert hjärta. "Es fällt mir nicht schwer in Ihrem Herzen zu sein".

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".