Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Fäbodens kvinnor - den svenska folkmusikens ursprung

Publicerat torsdag 12 mars 2015 kl 08.00
"Fäboden kan verka som källa till motstånd"
(7:23 min)
Sara Parkman, folkmusiker och journalist
Fäboden var ett utpräglat kvinnligt rum och födelseplatsen för den Svenska folkmusiken, menar Sara Parkman.

Folkmusikern och journalisten Sara Parkman letade länge efter en ingång till folkkultur ur ett feministiskt perspektiv. Till slut hittade hon den, i berättelserna om kvinnornas liv i fäbodarna. Ett matriarkat som med kulning kunde skrämma bort vilda djur och samla in korna.

En plats där kvinnan fick vara sin egen herre på täppan.

"Den generella musikhistorien handlar om och är skapad av män, men tittar vi på fäbodens arbetsmusik så skapades och improviserades den fram av kvinnor. Och jag säger: Äntligen. Fäbodens musik säger emot den gängse musikhistorien med en käftsmäll."

 Som folkmusiker med en stark tro på feministisk konst har jag länge letat efter min ingång till folkkultur ur ett feministiskt perspektiv. Det har inte varit ett enkelt sökande då det inte alltid funnits självklara svar. Men så hittade jag fram till historierna kring fäbodarna, och jag lät min fantasi vandra fritt, målade kurbits i matriarkala strukturer och lät kunskapen börja förändra den kollektiva musikhistorien.

 Vi börjar med en kort tillbakablick på den svenska så kallade allmogehistorien, varsågoda:

 Det finns belägg för att fäboddrift har funnits ända sedan 1100-talet och fortfarande finns det fäbodar kvar i drift i Sverige, men då snarare som en nostalgisk kvarleva från förr med högt turistattraktionsvärde.

 Under 1600-talet kom det ett beslut från kungen att inga män fick vara ensamma med djuren, ty det fanns en allmän utbredd rädsla för tidelag. Därav kom detta påbud från kungs, och på så vis kom Sverige att bli ett av få länder i världen där herdekulturen och djurskötsel var en traditionellt kvinnlig syssla. En annan anledning var också att männen behövde finnas i beredskap som soldater, och därmed kunde de inte ha huvudansvar för djuren.

 Under somrarna tog kvinnorna med sig barnen och djuren långt upp i skogen eller på fjället, för att ge djuren sommarbete. Nere på gårdarna behövdes betesmarkerna för att odla inför vintern, så därför behövde djuren hitta föda på andra håll. Fäbodarnas geografiska plats varierade, men det var inte ovanligt att de låg såpass långt bort från hemgården så att en viss typ av isolation och ensamhet förknippades med fäbodlivet.

 Många var de faror som fanns runt i kring fäboden- rovdjur, rövare och den stora skogens makter var ständigt närvarande. Om dessa, inte alltid så romantiska, öden kan en höra i visor som har spridits runt om i landet, som till exempel i Tula hem och tula vall.

 Fäboden var en plats exklusiv för kvinnor och barn, och när en går till intervjuer, litteratur och berättelser som vittnar om vardagslivet på fäboden blir det tydligt: detta var en plats där kvinnor styrde. Ett matriarkat. Eller som fäbokullan Karin Edvardsson från Västerdalarna sa i en radiointervju från 60-talet:

 "När man en fin sommardag får ställa sig bakom gluggen och mocka dynga, så svetten lackar- är det det som är romantik? Nej, romantiken för min del... det var att jag fick ha en fäbodstuga för mig själv. Jag fick ha min egen säng och jag var liksom min egen herre på täppan."

 Fäboden har under de senaste 150 åren kommit att bli en flitigt använd symbol i det nationalromantiska bygget av Sverige. Nostalgiker målar upp frodiga blonda dalkullor som påminner om så kallade fornstora dar när allt var bättre, gräset grönare, korna gladare och Anders Zorn ägde rätten att avbilda Sverige. På liknande vis kom fäboden och dess kultur att bli inspiration under 70-talets gröna vågenrörelse och liksom för den ekologiska närproducerade bonden och konsumenten. Det är uppenbarligen en plats vars historia går att forma in i olika politiska färger och sammanhang.

 Men vet ni? Det bästa i detta är jag också får göra det, för historien är inte statisk.

 Gräver en ytterst lätt under den historiska fäboskorpan kommer nämligen också berättelser om systerskap, kreativitet, ängslan, styrka, arbetsglädje och självbestämmande fram.

 Fäboden visar hur historieskrivningen enkelt kan förskjutas och hur den är mallad för att passa in i dagens normer. Vi har kollektivt osynliggjort de faktum att kvinnan var den starka arbetaren vid fäboden och framförallt att det var hon som la den musikaliska grunden till det som vi idag kallar Svensk Folkmusik.

 Den generella musikhistorien handlar om och är skapad av män, men tittar vi på fäbodens arbetsmusik så skapades och improviserades den fram av kvinnor. Och jag säger: Äntligen. Fäbodens musik säger emot den gängse musikhistorien med en käftsmäll.

 Fäbomusiken, eller vallmusiken som den oftare kallas, är funktionsbaserad- det vill säga finns till som ett verktyg i arbetet- för att locka på djuren, skrämma rovdjur och kommunicera sinsemellan. De starka lockropen, köukning eller kulning, beroende på dialekt, kan höras en mil bort om vinden ligger rätt. Det är en musik vars syfte är funktionell men vars konstnärlighet är vacker, utmanande och salig.

 Vallmusiken och dess berättelser blir en radikal musik inbroderad i allmogen, då den också utmanar normen kring den tysta, passiva kvinnan- här står hon och skrämmer bort rovdjur i skogen med hjälp av sin 120 decibel starka röst.

 Att hitta historiska platser som kan verka som utopiska bilder för framtiden är viktigt. För genom traditionsband som går bakåt kan jag föra dom vidare och in i nya rum. Fäboden kan verka som källa till motstånd- och hjälpa oss att se historiens alternativa rum som gått emot de rådande idéerna. Om platserna funnits förr- är det möjligt att de kan få finnas igen, om än i annan form. Allt rör sig.

 I ett Europa där de nationalistiska vindarna blåser starkare och starkare är det om än ännu viktigare att se alternativa historier och traditioner ur perspektiv som bygger på feministiska och anti-nationalistiska värderingar. Samtidigt får vi inte glömma att berättelserna kan användas för att förstärka nationalismen. Det handlar om att välja rätt väg.

 Ps. Då fäboden varit ett matriarkat som har var isolerat under säg tre-fyra månader om året kan jag inte låta bli att fundera kring huruvida det fanns lesbiska relationer och handlingar på den platsen. Det är bara spekulationer. Eller fantasier. Men jag väljer att låta dom finnas. Ds.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".