Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.
Tidskriftsperspektiv: Författaren

En tidskrift som grottar ner sig i sitt ämne

Publicerat torsdag 14 maj 2015 kl 08.01
"Författarförbundet gör tidskrift åt alla"
(4:47 min)
Tidskriften Författaren
1 av 2
Tidskriften Författaren har fått ny form.
Anna Hellsten
2 av 2
Anna Hellsten.

 Författarförbundets tidskrift "Författaren" har tidigare varit en renodlad medlemstidning. Nu tas steget över till magasinsformatet, och texterna görs tillgängliga för allmänheten. 
  Anna Hellsten har läst den nytillträdda redaktören Sara Abdollahis första nummer.

 "Här finns flera exempel på den där sortens detaljpillande som specialiserade tidningar är så bra på Jag älskar till exempel sektionen där författare funderar över vilka ord eller språkliga figurer de använder för mycket, och vinjetten "Vad skriver du just nu" där en författare, i det här numret Kristian Lundberg, visar ett konkret stycke av vad han skrivit just nu och får reflektera kring det."

 Först lite bakgrund. Malmötidningen Sydsvenskan och Helsingborgstidningen Helsingborgs Dagblad ingick, under överinseende av Stockholmspatriarken Bonnier, arrangerat äktenskap i vintras, och två kulturredaktioner med två textplatser blev till en. Och på Mittmedia, mediekoncernen med bland andra Gefle dagblad och Hälsingetidningar i portföljen, har man gått ännu längre och samordnar hela sex kultursidor. Praktiskt och kostnadsbesparande för ägaren, förstås, men också en utarmande bantningsexercis för tidningarna som förlorar mångfald och perspektiv när kritiker och kolumnister tvingas dela på ett allt mindre utrymme. Oron att hela det svenska dagstidningsbeståndet på några års sikt ska reduceras till DN Södra och Norra är onekligen värd att ta på allvar.

 Med den vetskapen i huvudet kan man inte bli annat än glad av att Författarförbundet valt att göra det som hittills varit renodlad medlemstidning till en tidskrift för alla, branschen såväl som det man kallar "en intresserad allmänhet" - alltså läsare utanför textskaparnas interna sfär. För Sverige behöver fler platser för kulturjournalistik, och i ett magasinssegment som allt mer annekteras av så kallade kundtidningar är det viktigt att det fortfarande kan finnas utrymme för magasin som inte har kundtidningarnas försåtligt villkorade finansiering i ryggen.

 Som renodlat magasin har "Författaren" både utrymmet och möjligheterna att grotta ner sig i sitt ämne, och det gör man också. Här finns flera exempel på den där sortens detaljpillande som specialiserade tidningar är så bra på. Jag älskar till exempel sektionen där författare funderar över vilka ord eller språkliga figurer de använder för mycket, och vinjetten "Vad skriver du just nu" där en författare, i det här numret Kristian Lundberg, visar ett konkret stycke av vad han skrivit just nu och får reflektera kring det. Många skrivande människor formligen avskyr att visa upp ofärdigt material, så man får applådera både Lundberg för modet att exponera sin text och tidningen för modet att fråga efter den.

 Specialiseringen ger också ett utrymme att reflektera både över litteraturens villkor och litteraturens funktion, i den mån man kan tala om en sådan. Förbundets ordförande Gunnar Ardelius skriver i en krönika utifrån just dessa tankespår och resonerar elegant kring litteraturens eventuella koppling till politiken och också vikten av att litteraturen ska kunna existera även utan nyttokrav. Även Elise Karlsson, aktuell med romanen "Linjen", skriver en rolig text om hur litteratur inte nödvändigtvis har som huvudsyfte att göra en till en finare och mer empatisk människa.

 Här finns, tycker jag, ett intressant spänningsfält i riktning mot dagstidningarnas kultursidor som i allt högre grad kommit att ägna sig åt politiserande och ibland lite uppfostrande texter: ett relevant uppdrag för kulturbevakningen förstås, men långt ifrån det enda. För kultur, och läsning, måste ju inte vara fint och uppbyggligt. Det kan vara en quionasallad för intellektet, men det kan lika gärna vara en stor,fet chokladbiskvi.

 Innehållsligt är numret en bra och spretig sak. Chefredaktör Sara Abdollahi har skrivit ett långt, generöst reportage om poetkollektivet Revolution Poetry, en grupp kulturskapare som regelmässigt placeras i ett alternativt och exotiserande förortssegment. Danjel Nam textanalyserar Måns Zelmerlövs Eurovisionbidrag "Heroes", Malin Nord skriver en essä om gränser och här finns en specialskriven novell av författaren Karolina Ramqvist, just nu sprakande aktuell med sin roman "Den vita staden". Vill man vara gnällig, och det vill man ju ibland, så kan man förstås invända att en tidskrift av den här typen onekligen skulle kunna våga anlita någon annan än en som redan bedriver ett av landets mest genomlysta författarskap - peka på den kultursida som inte redan ägnat Ramqvist rejält med utrymme, och du pekar rakt ut i luften. Å andra sidan - om vi bortser från funderingar om publicistiskt flockbeteende - är det en bra novell, en skildring av en friktionsfylld eftermiddag i en svettluktande lägenhet där en frilansande författarmamma förgäves försöker jonglera sina tween-trotsiga döttrar.

 Min huvudsakliga invändning är väl egentligen den som brukar komma från oss kulturarbetare i förskingringen - det är väldigt mycket Stockholm i magasinet. Jag hoppas att det inte är ett permanent default-läge, utan att "Författaren" både lyfter och fixerar blicken på hela det skrivande Sverige.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".