Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Vetenskaplig metod som skitsnacksdetektor

Publicerat torsdag 26 november 2015 kl 08.00
"Man behövde inte längre tro. Man kunde undersöka"
(12 min)
Kemi
Farshid Jalalvand slår ett slag för bevisbaserad kunskap.

Trots att vi idag har nått så stora vetenskapliga framsteg, söker sig en del människor till oprövade rön och så kallade alternativa behandlingsmetoder. Men hur ser ett samhälle ut som inte kräver bevis för att förhålla sig till världen? Före den vetenskapliga revolutionen, som startade någon gång kring 1600 bestod vetenskapen av ett slags teser och idéer, den var osystematiserad och icke-experimentell. Om detta, och om vikten av bevisbaserad forskning och kunskap, skriver mikrobiologen Farshid Jalalvand i sin essä. (Repris från april, 2015.)

Vetenskapen har genom århundraden utvecklat något som jag gillar att kalla en "skitsnacksdetektor". Man kan likna den vid en låda där du stoppar in en hypotes, skakar om, öppnar upp och får svar på frågan om hypotesen är sann eller falsk. En metod så överlägsen i att avslöja naturen att den på relativt kort tid förvandlade hela den mänskliga civilisationen. Den lådan är den vetenskapliga metoden. Vi återkommer till den om en stund, men anledningen till att det är viktigt att diskutera den idag är för att vi ser allt fler exempel på att delar av samhället rör sig ifrån bevisbaserad kunskap.

Företag marknadsför ämnen som kolloidalt silver som universalkurer mot sjukdomar. Samtidigt ifrågasätts de sedan länge bevisat effektiva vaccinerna allt oftare. Vi ser att bevisbaserade behandlingar mot cancer väljs bort till förmån för så kallade alternativa terapier som på diffusa grunder, påstår sig främja kroppens egna försvarssystem, eller motverka energiobalansen, eller försurningen, eller vad det nu kan vara. De här påståendena saknar vetenskapliga belägg, vilket föranleder frågan: varför började vi använda bevisbaserad kunskap från allra första början? Hur ser ett samhälle ut som inte behöver bevis för att förhålla sig till omvärlden? Det finns anledning till att spola tillbaka bandet.

I början på 1600-talet var det bedrövligt ställt med det vetenskapliga kunnandet i världen. Sedan antiken hade människan gjort relativt knappa framsteg inom vetenskap och teknologi. De främsta auktoriteterna i Europa inom vetenskapsfilosofi och medicin var fortfarande Aristoteles och Klaudios Galenos, som visserligen var lysande för sin tid, men som båda varit verksamma årtusenden tidigare. Följaktligen var nivån på kunskapen på 1600-talet ungefär densamma som den var vid århundradena runt Kristi födelse. Vetenskapen var i stort sett osystematiserad, icke-experimentell, icke-matematisk, och i brist av korrekta kontroller för att dra konkreta slutsatser. Oftast gick den ut på att - sittandes i en fåtölj - tänka ut hur saker "var", eller kunde vara. Man kan nästan säga att en hypotes som vann offentligt gehör blev detsamma som sanningen: inga bevis krävdes, mer än att det skulle te sig någorlunda logiskt, ibland knappt ens det. Detta gav upphov till tokiga teorier som blev för tiden dominerande.

Exempelvis trodde fysiker fortfarande på den Aristoteliska teorin om att allting är uppbyggt av olika proportioner av de fyra elementen vatten, jord, eld och luft, varav vatten och jord strävar neråt till marken, och eld och luft uppåt. Astronomer trodde att solen kretsade runt jorden, som var universums stillastående centrum. Läkarna trodde att människans hälsa hängde på balansen mellan de fyra vätskorna gul galla, svart galla, slem och blod, och åderlåtning för att återställa denna balans var den vanligaste behandlingen för nästintill samtliga sjukdomar. Intag av de giftiga metallerna bly och kvicksilver, samt amputation utan bedövning, var andra, väldigt vanliga behandlingar. De mest lärda individerna kände inte till att åskan var en elektrisk urladdning eller att värme kunde omvandlas till mekanisk energi i till exempel en ångmaskin. De hade ingen aning om att det fanns mikroorganismer, som dessutom orsakade sjukdomar. De hade inte ens en korrekt uppfattning om hur människans hjärt-kärlsystem fungerade.

Men så hände det plötsligt något som satte fart på utvecklingen. På knappa 400 år gick människan från hästtransport till jetflygplan, från att dö i smittkoppor till att utrota sjukdomen, från att beundra månsken till att landa på månens yta, från informationskommunikation genom pappersbrev och böcker endast tillgängliga för aristokratin till att ha all världens samlade kunskap tillgänglig i en bärbar enhet i de flestas fickor. Vad var anledningen till denna explosion? Vad föranledde denna, som vissa kallar den, vetenskapliga revolution?

En av de främsta orsakerna är en av civilisationens mest förbisedda - och kanske osexiga - milstolpar. Nämligen kristalliseringen och spridningen av den vetenskapliga metoden som tillvägagångssätt för att ta reda på ny kunskap. Systematisering, experiment, empiri, reproducerbarhet och oberoende faktakoll var grunderna. Mänskligheten fick äntligen en ultimat "skitsnacksdetektor" som antingen bekräftade eller dementerade en hypotes. Man behövde inte längre tro. Man kunde undersöka. Bevisen fick avgöra.

Det är inte svårt att förstå varför födelsen av den vetenskapliga metodologin inträffade relativt sent. På många sätt står den i direkt kontrast till vår mänskliga natur. På många sätt måste vi riva bort vår mänskliga självnöjdhet för att kunna se naturen som den är. Människan är ett flockdjur som gärna vill hålla med, istället för att säga emot. Människan har lätt för att dra på för stora växlar från ett otillräckligt antal observationer. Människan har lätt för att släta över. Människan har lätt för att selektivt få sin världsbild bekräftad och bevarad, och vill ogärna själv bli ifrågasatt. Den vetenskapliga metoden går ut på att krossa varenda en av dessa egenskaper, som är så djupt rotade i oss. Endast då kan vi se naturen, obesudlad av vår egen spegelbild och förväntningar.

Det var i Europa som metoderna slutligen kristalliserades till en vetenskapsfilosofi, men de föregicks av liknande tankar på annat håll. Redan på 1000-talet förespråkade en trio persiska universalgenier - Razi, Biruni och Avicenna - att grunden för sann kunskap var experimentellt framtagna bevis, istället för blind tro på äldre generationers påståenden och spekulationer. De argumenterade för vikten av reproducerbarhet och inkluderandet av kontrollgrupper i exempelvis läkemedelsprövningar. Men då dessa vetenskapsmän levde i fjärran östern, och skrev på den tidens och regionens vetenskapligt gångbara språk arabiskan, tog det långt tid innan liknande idéer vann mark i den västerländska idétraditionen.

En tidigt tongivande individ i väst var Francis Bacon. Han var en av de första som bröt upp med den Aristoteliska fåtöljsvetenskapen i början på 1600-talet och föreslog en alternativ metod för att undersöka naturfenomen. Han skrev att man genom experiment - det vill säga genom praktiskt manipulation av naturen - skulle studera när ett fenomen sker, och när det inte sker. Med hjälp av uteslutningsmetoden kunde man sedan härleda orsaken till fenomenet. Detta - en tidig modell av den vetenskapliga metoden - var en djärv tanke vid tiden och ett par andra vetenskapsmän smittades av idéerna.

En av dessa var italienaren Galileo Galilei, som blev bland de första framgångsrika experimentella vetenskapsmännen i Europa i början på 1600-talet. Även han fick göra upp med Aristoteles genom att experimentellt motbevisa läran om de fyra elementen. Italienaren visade att två klot som vägde olika mycket föll lika snabbt till marken: tyngden var därför inte avgörande och Aristoteles teori var felaktig. Som tack för mödan blev Galileo som bekant tvingad till att göra offentlig avbön - under hot om bannlysning - för att ha motsagt kyrkans heliocentriska geocentriska världsbild. Men upplysningen gick inte längre att hejda.

Engelsmannen Isaac Newton var nästa person som bände upp vår uppfattning om naturen. Med honom fick den matematiska abstrakta världen plötsligt ett väldigt konkret liv då han räknade ut mekanikens och gravitationens naturlagar. Newton ändrade mänsklighetens uppfattning om universum som nu blev föremål för beräkningar och ekvationer.

Därefter följde bland annat fransmannen Antoine Lavoisier som var en nyckelfigur i utvecklandet av den kvantitativa vetenskapen. Det dög inte längre att göra observationer; de skulle också systematiskt mätas, vägas, analyseras, och sedan publiceras för andra att reproducera ifall de önskade. Kemisten Lavoisier, som var en laboratoriets mästare, upptäckte syr- och vätgas, och bidrog till utvecklingen av metersystemet. Som tack för mödan blev han giljotinerad under franska revolutionen med orden "revolutionen behöver inga vetenskapsmän". Men hans bidrag till utvecklingen av den moderna naturvetenskapen levde vidare i allra högsta grad. Den moderna kemin la grunden till den moderna industrin.

De nämnda fallen är exempel på genombrott i vetenskapshistorien, och faktiskt, vår civilisation. För när den vetenskapliga metoden till slut tog en konkret form gjorde detta oerhörda verktyg mänskligheten mycket gott. Naturvetare fick nu en karta och en mall och behövde bara tillsätta sin kreativitet till ekvationen. Och när de gjorde det började fåtöljsteorierna vederläggas. Vi började stiga upp för vetenskapens trappa.

James Watt utvecklar ångmaskinen. Faraday upptäcker elektromagnetisk induktion. Darwin avslöjar evolutionen. Louis Pasteur bevisar att celler endast kan uppstå ur andra celler och att mikroorganismer är ansvariga för infektionssjukdomar. Mendelejev konstruerar periodiska systemet. Marie Curie uppdagar radioaktiviteten. Bohr utvecklar atommodellen. Albert Einstein skapar den allmänna relativitetsteorin. Watson och Crick använder Rosalyn Franklins data för att lösa DNAts struktur. Vi bygger upp den moderna sjukvården, den moderna industrin, den moderna informationsteknologin. Vi kartlägger hela det mänskliga genomet.

Problemet med ovetenskapliga teorier är inte att de är befängda eller lätta att skratta åt, utan att det saknas bevis. För befängda och utskrattade teorier har bekräftats med vetenskapliga metoder förr. När de australiensiska forskarna Barry Marshall och Robin Warren påstod på 90-talet att en bakterie orsakar magsår blev de grovt hånade i vetenskapliga kretsar. Konsensus var att inget liv kan växa i den oerhört sura magsyran. I ett dramatiskt försök att bevisa sin hypotes drack Marshall ett glas laboratorieodlad bakterielösning under bevakning av oberoende läkare. Inom några dagar utvecklade han kliniskt magkatarr, ett förstadium till magsår. Efter 2 veckor hotade hans fru med skilsmässa om experimentet fortsatte och han påbörjade en antibiotikabehandling. Den vetenskapliga metoden visade att deras hypotes var sann. Marshall och Warren belönades med Nobelpriset 2005.

Bevisbaserad kunskap har tagit lång tid att etablera sig men nu fördubblar människan de naturvetenskapliga landvinningarna var 10:e år enligt vissa beräkningar. Detta är den vetenskapliga metodens bidrag till vår civilisation. Trots det vill fåtöljsfilosofer ständigt propsa på teorier som saknar belägg även om vi har utmärkta sätt att utreda dem på.

Källor:

Gower, B. Scientific Method - An historical and philosophical introduction. 1997. Routledge, London, UK.

Monod, J. Chance and necessity; an essay on the natural philosophy of modern biology. 1st American edn. 1971. Knopf, USA.

Carroll, S.B. Brave Genius. 2014. Crown Publishers, NY, USA.

Adler, R.E. Medical Firsts: From Hippocrates to the Human Genome. 2004. John Wiles & Sons. Hoboken, New Jersey.

Glansville, A.R. Scientifica - En översiktlig vägledning till naturvetenskapens värld. 2008. Millennium House Pty Ltd. Elanora Heights, Australien.

Daston, L. & Lunbeck, E. Histories of Scientific Observation. 2011. University of Chicago Press. USA

Tibbetts, G.G. How the Great Scientists Reasoned, 2013. Elsevier Inc. London, UK.

Shang et al., Are the clinical effects of homoeopathy placebo effects? Comparative study of placebo-controlled trials of homoeopathy and allopathy. 2005, The Lancet.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".