Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Frihet, jämlikhet och assimilation

Publicerat måndag 7 december 2015 kl 07.59
"Civiliseringsmissionärerna hjälpte till - ofta med våldsamma metoder"
(5:47 min)
Trikoloren
Författaren Didier Daeninckx kritiserar Frankrikes koloniala förflutna.

Författaren Didier Daeninckx gör upp med Frankrikes koloniala arv. Frilansjournalisten Emma Sofia Dedorson har läst boken "L'école des colonies" - Koloniernas skola.

"Om kabylerna och araberna får lyssna till franska språket blir de lyckliga, de blir bättre och kan komma att räknas till den stora franska nationens barn" - står det i en fransk lärobok i historia och civilisation från 1883.

Att franska är världens vackraste språk och att Frankrike är en särskilt högtstående kulturnation, är föreställningar som i högsta grad är levande.

Men det är också föreställningar som ifrågasätts allt mer. I höst utkom författaren Didier Daeninckx med L'école des colonies - Koloniernas skola. Boken består främst av bilder ur det undervisningsmaterial som användes i de franska kolonierna. Den franska skolningen var en del av den så kallade "civiliseringsmissionen" - man skulle upplysa de som ansågs vara lägre stående kulturer och raser runtom i världen.

De "infödingar" som i största möjliga mån trängde bort sin egen kultur till förmån för den franska fick äran att bli medborgare i den franska nationen. Och civiliseringsmissionärerna hjälpte beredvilligt till - ofta med våldsamma metoder där förslavandet av ursprungsbefolkningen ingick.

Allt för ett högre syfte - assimilation.

Daeninckxs bok har väckt debatt i den franska kultursfären om hur Frankrike förhåller sig till sitt koloniala arv. Kolonialväldet avvecklades inte förrän långt in på sena 1900-talet och rester lever fortfarande kvar på öar runtom i världshaven. Det råder ingen tydlig enighet om hur man ska förhålla sig det här. Visst är det för vissa en källa till skam, men till viss del finns det kanske även en stolthet i tanken på hur fransk kultur erövrat och enligt vissa förbättrat världen.

Författaren själv menar att Frankrike bör ta ett större avstånd från kolonialismens brott. Han har tidigare framfört social kritik från vänster genom att skriva fiktion. Och han har enkelt avfärdats av meningsmotståndare i sin egenskap av romanförfattare.

Men den här gången har han samlat historiska dokument som alla tvingas förhålla sig till. För på samma sätt som bilderna hyllar den franska kulturen skildrar de också den vita rasen som högre stående. Det är det som gör det hela kontroversiellt - accepterar man en koppling mellan den koloniala assimilationsideologin och dagens samhälle så måste man också handskas med dessa rasbiologiska rötter.

Många tycks välja att bortse från den biten och i stället se assimilation som ett spridande av de republikanska värdena; frihet, jämlikhet och broderskap. Civilisationens byggklossar som få idag skulle ifrågasätta. För vem vill inte sprida demokrati, yttrandefrihet och religionsfrihet över världen?

De är dock stora ord med brett tolkningsutrymme.

Dagens franska kommunala skola bär vissa likheter med den koloniala. Tanken är att alla ska ges samma förutsättningar och för det krävs en strikt likriktighet hos elever och personal. Alla "uppseendeväckande religiösa symboler" är till exempel förbjudna i religionsneutralitetens namn - la laïcité, det talas enbart franska - någon hemspråksundervisning erbjuds inte- och i skolmatsalen äter alla samma mat, aldrig halal eller kosher.

Daeninckx visar hur eleverna i den koloniala skolorna på ett liknande sätt fick lämna sin religion, sina språk och sina kulturella egenheter utanför skolgården.

Hur ser då de franska debattörerna på den här likriktningen? Jo, det är slående hur de flesta ser den som positiv. Den anses värna om demokratiska värderingar och ifrågasätts inte i grunden - varken av det regerande Socialistpartiet med president François Hollande i spetsen, av högerpartiet Republikanerna lett av Nicolas Sakrozy eller Marine Le Pens Nationella fronten - landets tre största partier.

Nationella fronten vill dock tillämpa en närmast absolut assimilation i hela samhället. De ställer assimilation i motsats till integration. Marine Le Pen använder sig också effektivt av religionsneutraliteten, som de flesta fransmän står bakom, för att hetsa mot Islam.

Men den allmänt accepterade strävan mot ett franskt neutrum tar inte hänsyn till landets minoriteter

Det finns fransmän som inte ser kravet på religionsneutralitet som något positivt - de menar att det innebär ett brott mot yttrande- och religionsfriheten. Det franska kollektivet mot islamofobi CCIF hävdar till exempel att neutraliteten används för förtrycka franska muslimer.

Efter 11 september skärptes lagen om religionsneutralitet, till det som idag i folkmun kallas "slöjlagen". Och efter årets terrorattentat har muslimska flickor skickats hem från skolan för att de burit "muslimska långkjolar" - inte slöja. Den socialistiska utbildningsministern Najat Belkacem har stöttat skolledningarna i sina beslut.

Att som Didier Daeninckx visa upp den koloniala assimilationsideologin och dess rasistiska grund - och sedan koppla det till dagens Frankrike är kontroversiellt. Och för en politiker skulle det i princip innebära politiskt självmord.

Men att sätta kolonialismen hela ideologi i ljuset och erkänna dess roll i skapandet Frankrikes nationella ideal är avgörande för att kunna ta diskussionen vidare

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".