Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Trollungens jul – en berättelse om andrum

Publicerat torsdag 24 december 2015 kl 08.00
"Tänk att ett så vackert ord kan göra ett så smutsigt jobb"
(13 min)
Julhandel presenter
"Från granngårds kom de och föll på knä vid trollungens sida med gåvor av ädlaste metall, hela 75 miljarder, lika ofattbart mycket som svenska detaljhandelns totala omsättning under julmånaden december."

"Under hösten förändrades den politiska språkdräkten lika brådmoget och snabbt som en trollunge växer ur sina kläder."

Nyskriven julessä av författaren David Qviström.

Du, är du bussig och stänger dörren till studion? Jag klarar inte av en massa spring om jag ska kunna… mitt i julstressen och allt. Jag behöver få samla tankarna. Få lite andrum.

Tack.

Nu tar snart tomtar position bakom husknutarna, inne i stugorna försvinner hysterin gradvis bort och vi tänder levande ljus. Nu är det dags för stillhet och att minnas vad julen handlar om, egentligen.

Då ska vi se.

På kejsare Stefan Löfvens tid, då hela folket sedan länge var noga och rejält skattskrivet, hände det sig att en trollunge föddes. Och eftersom troll är brådmogna varelser uttalade ungen sina första ord redan samma kväll. Det kravlade sig halvvägs upp ur krubban, kikade över kanten och väste: what's in it for me. Då log trollmor och trollfar, för av orden förstod de att trollungen var välskapt och så som troll ska vara, och tre vise män kom från österland …

Äh, så kan jag ju inte skriva.

… från granngårds, så ja, från granngårds kom de och föll på knä vid trollungens sida med gåvor av ädlaste metall, hela 75 miljarder, lika ofattbart mycket som svenska detaljhandelns totala omsättning under julmånaden december, varpå den begåvade trollungen genast uttalade sina andra bevingade ord för samma kväll:

"Stäng porten och res våra murar, annars kommer de och tar allt mitt silver och guld".

"Helt riktigt min son", sa trollfar och såg sådär alldeles genomstolt ut, "i första hand måste man tänka på sitt och de sina".

"Ja pappa. Först och främst troll, sedan människor. Om vi har råd."

Och se, då förundrades alla över trollungens stora vishet, och änglarna på tidningarnas ledarsidor sjöng i himmelsk kör: nyss var vi naiva, men se det är vi inte längre, nu när vi har räknat på budgeten har vi blivit realister, nu vet vi att medmänsklighet och internationell rätt kostar för mycket, nu har vi kommit fram till att vi behöver en linje tre i migrationspolitiken, en som effektivt stänger gränsen och plånboken men utan att vi tappar ansiktet, vilket ju är högst finurligt, och människorna till gott behag."

Vänta lite. Jag tycks röra ihop saker och ting här. Förlåt, det blir snabbt syrefattigt inne i studion med dörren stängd.

Det är faktiskt jul. Antagligen vill folk helst - för att nu låna ordet från moderaternas partisekreterare Tomas Tobé - ha en flyktingpaus … å andra sidan ger årsskiften som brytningstid plats för eftertanke, inte sant? Och om någonting har präglat detta år så är det just flyktingkrisen. Längs den grekiska ön Lesbos kust löper i dag vad som kallats orangea stränder, färgade av drivor med flytvästar från de hundratusentals människor som anlänt över havet. Till Sverige har vissa veckor tiotusen asylsökande kommit, fler än det har funnits husrum för, åtminstone inom ramen för det befintliga mottagningssystemet.

Under hösten förändrades den politiska språkdräkten lika brådmoget och snabbt som en trollunge växer ur sina kläder. I september stod statsministern tillsammans med Angela Merkel och talade om en tvingande fördelning av asylsökande mellan de europeiska länderna, för då var det fortfarande inget snack om behovet av att ta ansvar för människor som flyr krig. Men fler kom än någonsin förr. Signaler sändes ut för att bromsa flyktingströmmen; i oktober talade statsministern om tältläger. Men inte ens de signalerna hjälpte, människor fortsatte att komma till Sverige i stora antal, och nu användes plötsligt allmänt och ogenerat fulordet volymer. Den 24 november kom beskedet om ID-kontroller vid gränsen, för nu var Sverige fullt, nu skulle vi anpassa oss neråt till Europas lägsta nivå för flyktingmottagande så att de skyddssökande avskräcktes och åkte någon annanstans. Sverige behövde andrum.

Tänk att ett så vackert ord kan göra ett så smutsigt jobb. I ett slag förflyttades problembeskrivningen från krigen i Irak och Syrien, från IS och oljefatsbomber, från situationen i Afghanistan och Eritrea, från det faktum att EU:s gemensamma asylpolitik glömt den lilla detaljen att flyktingar först måste riskera sina liv för att illegalt forcera Europas yttre gräns innan de kan åberopa sin mänskliga rättighet att söka asyl - magiskt som i bergatrollets sal förpassade ordet andrum, liksom flyktingpaus, allt sådan till en avsides kammare för att i stället göra vår bekvämlighet och våra resurser till huvudproblemet. Lika magiskt hände det sig att ledarsidor började skriva att flyktingmottagande ytterst var en fråga om etik - ett annat vackert ord som hokus pokus förvandlade asylrätten till något relativt som vi kan känna efter i magen om - och varför skulle förresten vi i detta land vara bättre än andra, vilka tror vi att vi är egentligen? Sådan har hösten varit, fylld av trolltyg.

Så nu har vi alltså fått vårt andrum.

Nu i jul när gränskontrollerna är på plats och frid råder över landet, passa då på att andas riktigt mycket.

*andas djupt*

… kanske inte här i studion där syret tydligen redan håller på att ta slut, men förhoppningsvis sitter ni i rymligare rum.

Nog finns en gräns för flyktingmottagande, jag påstår ingenting annat. I Libanon där var fjärde invånare i dag är flykting utgör vattentillgången gränsen. Hos oss går gränsen, nå, knappast vid något välfärdens sammanbrott, det är trams, utan långt, långt innan dess den stund vår empati för nödställda sinar. Då kanske vi säger: de som har det tufft här hemma då, fattigpensionärerna, eller arbetslösa, varför tillåts statsbudgeten spränga taket för flyktingar, men inte för våra egna? Att utsatta gruppers bristande resurser handlar om fördelning snarare än att landets tillgångar plötsligt har dränerats, det verkar mindre relevant. Men visst blir det knepigare att försvara skenande utgifter för flyktingmottagande samtidigt som de flesta EU-länder smiter från ansvar. Och medan du svävar på målet kommer trollargumenten. Hur gagnar det egentligen oss att hålla fast vid asylrätten? What's in it for us?

I början av hösten undrade jag själv: hur länge orkar Sverige och Tyskland fortsätta ta emot, hur länge kommer detta politiska tryck på andra EU-länder att bestå? Hoppas att det blir tillräckligt länge för att åstadkomma en mer rimlig fördelning av ansvar - en miljon flyktingar fördelat på en befolkning om drygt 500 miljoner borde ju gå att klara av.

När jag besökte Bryssel för ett par veckor sedan klagade frustrerade svenska Europaparlamentariker över att de svenska gränskontrollerna hade berövat dem deras mest kraftfulla argument för att införa permanenta fördelningskvoter. Vad var det vi sa? sa ledamöter från andra länder, de som hade stängt dörren från början och nu tyckte sig ha fått rätt.

I gathörnen i Bryssel stod belgiska soldater beväpnade med automatvapen. Vem orkar annat än underkasta sig sin samtid? Plötsligt gick jag där och tänkte: i september, då när jag hoppades på permanenta omfördelningskvoter av asylsökande - vad naiv jag var då. Det är jag inte längre. Nu vet jag att rävspelets tid råder i Europa. Det gäller att bli minst attraktiva land för flyktingar. Danskarna har föreslagit att asylsökande själva ska betala sin vistelse i landet, väskor ska sökas igenom efter pengar och värdesaker, 3 000 kronor och vigselringarna ska flyktingarna få behålla. Okej, då får vi svara: 1 500 kronor, och i vårt land kan ni glömma era vigselringar. Nu i andrummets tid handlar allt om vilka signaler vi skickar ut, och om vilka ord vi väljer.

Som andrum. Eller flyktingpaus.

Ord är kläderna vi tar på oss. De visar hur vi vill framstå. De talar om vilka vi är. Vilken berättelse om oss själva vi väljer.

Vad kostar det att inte betala?

Förlåt, det är en konstig fråga - kanske är det syrebristen här inne i studion som gör att jag tänker alldeles på tvärs - men är inte också det en intressant fråga i denna tid så upptagen av hur mycket skyddssökande människor kostar oss?

Vad kostar det att bygga murar och stänga in sig?

För det vet vi ju, troll såväl som människor, att allt har sitt pris, och också att avstå från ansvar. Stänger du dörrar och reser murar blir andrummet mindre, och där blir färre att känna tillit till - men också färre att misstro när landet trots sina nya barriärer inte blivit perfekt. Vem ska vi då skydda oss emot för att uppnå harmoni? Mot vem ska då nya murar resas för att bevara stabilitet och välstånd? Dig kanske? Kanske är det så att du sitter där och kostar för mycket?

Det är som att väggarna här inne i studion kryper inpå mig. Är det fel på ventilationssystemet? Det känns som att andas ylle. Jag får koncentrera mig till det yttersta för att minnas julberättelsen igen, den som jag skulle …

Jo, nu minns jag.

Ett barn föds i ett enkelt stall, ungefär 13 mil från gränsen till dagens Syrien. Ingen hade velat ge husrum åt den familjen. Snart blev de tvungna att fly för att rädda livet på den nyfödde, till Egypten som ännu inte hade upprättat några ID-kontroller. Barnet som föddes i Betlehem blev världens genom tiderna mest kända flykting. Fortfarande lever vissa i övertygelsen om att hans oegennyttiga offer som vuxen övervann döden och räddade världen.

Nej … det är fel berättelse.

Jag blandar ihop med någon annan jul. I år handlar det ju om troll.


David Qviström, författare

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".