Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Nyheter och aktualiteter från Östergötland

En äldre herre som kunde svenska...

Publicerat måndag 3 oktober 2005 kl 18.38
1 av 4
Foto: Joachim Nestor
Foto: Joachim Nestor
2 av 4
Foto: Joachim Nestor
Foto: Joachim Nestor
3 av 4
Foto: Joachim Nestor
Samverkan med kollegorna i Gbarnga från Bangladesh. Foto: Joachim Nestor
4 av 4
Samverkan med kollegorna i Gbarnga från Bangladesh. Foto: Joachim Nestor

Hej Sverige!
Kompaniet har löst två stora uppgifter, det vill säga två stycken long range patrols. Den ena var till den gamla svenskstaden Buchanan. Den senaste gick till Gbarnga i norra delen.

I Buchanan, som är en gammal hamnstad söderut, bodde många svenskar under 1960- och 70-talet då gruvföretaget LAMCO höll till här. Olika malmer transporterades senare via järnvägen eller dom enorma rödgrus/sandiga, numera leriga, vägarna till Buchanan. Där det såldes och skeppades iväg. Hamnen används idag i väldigt liten utsträckning. Den ser väldigt öde ut med gamla sönderrostade båtar som gått på grund eller sjunkit inne i hamnen. Det påminner lite om någon spökhamn. Men fortfarande finns här hamnvakt. Jag träffade en äldre herre som kunde några fraser på svenska. Häftigt! Han var, som alla andra i Buchanan, väldigt vänligt inställda till oss svenskar som ”kom tillbaka” dessa dagar. FN-förbanden, som finns där idag, består av bangladesher. Dom bor numera tillsammans med FN-polis i de gamla svenska arbetarbostäderna vid flygplatsen. Tydligen finns mycket av den svenska infrastrukturen kvar i Yekepa. Jag har hört att belysningsknappar för lyset i hemmet fortfarande finns på svenska, det vill säga på/av.

Hursomhelst... vistelsen i Buchanan var mycket bra, trots att just min plutons förberedelser kunde varit bättre med tanke på semestern innan. Syftet med patrullen var från början att kontrollera olaglig försäljning och nedmonterring av metallskrot som är en vanlig företeelse runtom i Liberia. Det är olagligt och det har varit upplopp där tidigare angående just försäljning av metallskrot. Dom kan till exempel bryta loss delar från den gamla järnvägen eller metall från stora cylindrar och delar från gamla byggnationer som LAMCO hade.

Ett annat syfte med patrullen var även att kolla upp en gammal general från kriget som verkade styra. Men vi hittade honom aldrig, vi såg förövrigt inte något av den påstådda försäljningen heller. Så då umgicks vi med FN-soldaterna från Asien och invånarna istället. Lika trevligt det!

För en tid sedan genomförde kompaniet eventuellt vår sista Long Range Patrol, innan vi roterar hemåt. Denna gång bar det av norrut mot Gbarnga. En by vi redan varit i. Det var roligt att komma tillbaka och vi hade faktiskt samma förläggningsplats denna gång. Men uppgiften var något annorlunda denna gång. Min pluton skulle syssla med ”vägrek”. Nånting som alla väl känner till inom ”firma” a la Swedish Armed Forces. Lyckligtvis hade vi våra jeepar med oss istället för våra CV90.
Vi avverkade drygt 80 mil under hela operationen. Vi skulle undersöka en gammal väg ner till Buchanan. Vägar brukar komma och gå i framkomlighet här. När det regnar mycket försvinner vägarna. Vi letade länge efter en broövergång över St Johns River. Efter mycket om och men så hittade vi denna och själva resan ner mot Buchanan började. Det tog 18 timmar drygt innan vi var tillbaks på Camp Clara som var slutmålet. Efteråt kändes det som om man var steloperarad i rygg och ben. Vägarna var mycket hårda och stundtals kastades man omkring i jeepen. Hade det bara funnits njurbälten att använda. Tror vi körde fast fem gånger. Vid ett av tillfällena fick förbigående liberianer assistera och skjuta på bilen eller dra.

Vi passerade många byar den dagen och det kommer jag minnas länge. En del hade nog aldrig sett vita människor förut. När vi körde igenom byarna fick vi stående ovationer, om det var för att dom var imponerade över hur snabbt vi körde eller för att dom aldrig sett FN-förband tidigare låter jag vara osagt. Men den dagen kände jag iallafall uppskattning för det vi gör. Det är faktiskt en härlig upplevelse när man passerar hyddor och alla i byn stannar upp med sitt dagliga arbete och vinkar eller dansar.

Sedan dess har livet på Camp Clara rullat på. Patrullerar Monrovia, övar, äter och sover! Snart börjar vården av matrielen också innan LA04 roterar ner. Sen, så småningom, börjar vi sjunga ”hemåt det bär” på mässen! Det var ju ett par år sedan för min del. Hemåt det bär är en sång man sjungar som talar om att det är dags att åka hemåt till Sverige igen. Underbar stämning brukar det bli när alla klämmer i. Det ser jag fram emot!

Jag ska se till att återkomma inom snar framtid med mer info och läget i landet och vad som händer här borta. Njut av sista tiden av sommaren under tiden. Det regnar iallafall inte lika mycket som här!

Med vänliga hälsningar

J. Nestor

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".