Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
språk och dialekter

Kompromisser och status räddar folkmålet

Publicerat tisdag 3 maj 2011 kl 10.30
Bo Oscarsson och Yair Sapir om Jamtblåggn
(5:20 min)
1 av 3
Behovet av en gemensam jämska är en fråga för diskussion. Flaggan är något beskuren. Bild: Bossk-Office
2 av 3
Yair Sapir, doktor i nordiska språk. Foto: Högskolan i Kristianstad.
3 av 3
Leo Sundin och Wiggo Wikner pratar mest jamska med äldre släktingar. Foto: Tobias Bernander

En gemensam jämska är ett bra sätt att stärka folkmålet och höja dess status. Det säger Yair Sapir, doktor i nordiska språk. 

Yair Sapir tjänstgör nu som lektor i svenska vid Högskolan i Kristianstad. Han är en av Sveriges främsta auktoriteter i älvdalska, ett annat bortglömt språk i nordvästra Dalarna. Det var bland annat genom Yair Sapirs försorg som detta språk fick en enhetlig grammatik och stavning.
Vad är det som krävs för att ett folkmål ska blomstra?
– Man behöver höja statusen på språket, införa det i olika sammanhang och låta det återerövra olika domäner i samhället. Låta folk känna sig bekväma med att prata jämska i sammanhang där de inte gjort det tidigare. Det som är bra med jämskan är att det finns en sådan aktivitet. Folk kommer med förslag till nya ord via SR och så vidare. Dessutom finns det folk som har jamskan med sig hemifrån och kan föra den vidare till nya generationer, säger Yair Sapir.

Inget skrivet
Bo Oscarsson, som kanske gjort mer för att bevara och utveckla jämskan än någon annan, är inne på samma spår. Men han pekar också på vikten av läsförståelse.
– Det finns ingen som har gått i skolan och tränat på att läsa jämska. Det finns inte så mycket litteratur och absolut ingen undervisning. För mig som har jobbat med stavning och texter tidigare är det inte något stort problem, säger Bo Oscarsson apropå Jamtblåggn och andra jämtars svårigheter med att förstå den.

Jämska i skolan
Vad gäller undervisning så antog faktiskt Bergs kommun år 2004 ett medborgarförslag om frivillig jämskundervisning. Men elever och föräldrar var måttligt roade och idag bedrivs ingen undervisning i ämnet, berättar kommunens skolchef Karin Flodin.
Däremot finns det barn som pratar jämska på eget bevåg. Som till exempel Leo Sundin och Wiggo Wikner på Kövra skola.
– Je veit int så mycke om deranne, men de e väl typ när ein ske prata...de e nog bære när man ske prata me gamlingan, säger Leo Sundin.

Tal och skrift
Men texterna i Jamtblåggn förstår inte grabbarna, och det beror knappast bara på att de inte fått läsa jämska i skolan. Bloggens nyjämska ligger ganska långt från den jämska som människor faktiskt pratar. Och det är en vanlig motsättning mellan tal- och skriftspråk.
– Det är viktigt att upprätthålla talspråket och inte låta skriftspråket ta över och säga att nu finns det bara ett skriftspråk för alla dialekter. Man får se till att fortsätta prata på sitt sätt och skriva på ett gemensamt sätt, om man tycker det är viktigt, säger Yair Sapir.

Förnyelse
Om det är viktigt, ja, det är ju den stora frågan. Och det är svårt att säga om utvecklingen går mot ett gemensamt standardspråk för jämskan eller inte. Klart är att fler människor än någonsin i alla fall vill vara med och utveckla språket. Somliga genom att ringa in nyord till P4, andra genom att översätta Ronja Rövardotter. Åter andra, som Leo Sundin och Wiggo Wikner, kanske nöjer sig med att prata om TV-spelet Grand Theft Auto:
– Man kan köre bil och shladde litet.
– Köre ner lyktstolpan!

Tobias Bernander
tobias.bernander@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".