Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Yranminnen

Odemokratiskt tillsatta presidenter - en tradition för Storsjöyran

Publicerat onsdag 3 juli 2013 kl 08.00
Yranminnen: Lars "Linken" Lindqvist berättar bakgrunden till republiken
(13 min)
1 av 3
Republiken Jämtlands befrielserörelse visar hur de skiter i storsvensken. Foto: Jan Luthman.
2 av 3
President Evert Ljusberg, 2009. Foto: P4 Jämtland.
3 av 3
Publik på Stortorget under Storsjöyran. Foto: Göran Strand.

När Yran nystartade för 30 år sedan återtogs republikkonceptet som en slags humoristisk protest mot föreslagna länssammanslagningar, "den lede storsvensken" och det rutinmässiga statsstyret på distans. Den var både influerad av de tidigare yrorna som hölls mellan 1963 och 1973 och nationslivet vid Uppsala universitet.

Genom åren har republiken Jamtland avverkat tre presidenter. Yngve Gamlin, Moltas Eriksson och Ewert Ljusberg. Alla mycket olika till personligheten men med det gemensamma att de valts med helt odemokratiska metoder, berättar Lars "Linken" Lindqvist i P4 Jämtlands serie Yranminnen.
-- När vi drog igång festivalen igen ville vi också blåsa liv i befrielserörelsen och eftersom Yngve Gamlin inte fanns tillstädes behövde vi en ny president, säger Lars "Linken" Lindqvist.

Allan Edvall var önskepresidenten

Högst på önskelistan stod skådespelaren Allan Edwall från Hissmofors, men han tackade vänligt men bestämt nej. Andra namnet på listan var psykiatrikern och underhållaren Moltas Eriksson, som bland annat gjort sig känd genom Mosebacke monarki.
-- Vi ville kunna ta upp allvarliga frågor, men med humoristiska undertecken.
Yrangruppen bestämde, helt odemokratiskt att Moltas skulle bli president och det blev han.
-- Naturligtvis var det fejkade omröstningar. Vi hade ju plockat fram den som var bäst. Det var helt odemokratiskt.
Moltas Eriksson var president mellan 1983 och 1988. Han flyttade upp till Jämtland under den perioden och jobbade ett tag som överläkare på Frösö sjukhus och var mycket engagerad i Storsjöyran. Moltas Eriksson dog 1988.
-- Dessvärre ville ju Gud ha en reservpresident däruppe.Han sitter nu där uppe och följer alla händelserna i republiken, säger Lars "Linken" Lindqvist.

De odemokratiska valen fortsatte

Inte heller näste president valdes demokratiskt.
-- Det är väl enda demokratiska hacket i den här skivan. Valen av president i den här republiken är inte demokratiska, säger Lars "Linken" Lindqvist.
Republiken behövde en president med anknytning till Jämtland och Härjedalen. Därför bestämde Yrangruppen att det skulle bli Evert Ljusberg.
-- Evert har en utstrålning som en stadsman, tycker jag, säger Lars "Linken" Lindqvist.

Yrangruppen visade bakdelarna för riksmedia

Under Yrans första år stod Yrangruppen både för festivalarrangerandet och för befrielserörelsens aktiviteter.
-- Det var oerhört förvirrat. Först skulle vi få igång festivalen och sen skulle vi vara befrielserörelsen för att få i gång det också.
Befrielserörelsens telegrambyrå kallades "Jämtlands telegrambyrå" och de skickade ut pressmeddelanden om olika aktiviteter. Vid ett tillfälle bjöds media in till en övning i skogen vid Stuguvägen i Östersund. Utrustade med gamla beredskapsuniformer fanns Yrangruppen där och låtsades förbereda en manöver.
– Media saknade någonting. De undrade var vi var ute efter, och då drog vi ner byxorna och visade stjärtarna och sa att det handlar om att vi skiter i storsvenskheten och går våra egna vägar. Det blev lite mer uppmärksammat i riksmedia än vad vi hade trott, så den där bilden på våra vita stjärtar med rubriken "Nu skiter vi i storsvensken" valsade runt ett tag.

Yran och befrielserörelsen gick skilda vägar

Några år efter starten bildade befrielserörelsen en förening som drev de frågorna vidare.
-- Vi orkade inte. Det räckte med att driva festivalen, säger Lars "Linken" Lindqvist.
Yrangruppen och befrielserörelsen fortsatte arbeta tillsammans och befrielserörelsen stod till exempel för presidentens kortege, men under en period knakade det i samarbetet.
-- Det blev besvärande i samband med att befrielserörelsen började maskera sig och beväpna sig med luftgevär och högrepar. Vi tyckte inte att det skickade de signaler vi ville. Det fanns risk för att det blev sammanblandningar med baskiska separatister och irländska IRA och samtidigt brändes flyktingförläggningar i södra Sverige och då fanns en ton i befrielserörelsens verksamhet som vi inte ville stå för. Här var vi inte riktigt sams så under en period förbjöd vi befrielserörelsen att vara eskort till presidenten.
Efter att ha pratat ihop sig kom Yrangruppen och befrielserörelsen överens om tonen och har samarbetat sedan dess.
-- De ville inget ont, men symboliken kunde tolkas fel, och det var det viktigt för oss att markera mot, säger Lars "Linken" Lindqvist.

 

 

Jens Ganman
jens.ganman@sr.se

Annelie Lanner
annelie.lanner@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".