Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
I Morgon P4 Gävleborg får du veta när världen är sig lik - eller olik.

Oktober

Publicerat måndag 31 oktober 2005 kl 00.00

051031 - Om hur CC drabbades av vansinne och kom hem med tretton d.v.d-filmer.

Det hela började med att jag under en längre tid belagt mig själv med dvd- och vhsförbud, det vill säga inga nya filmer förrän jag gjort fint i filmhyllan och betalat studielånet. Nu var detta gjort och som  belöning skulle jag få köpa en ny ”ädla män som slåss med svärdfilm”. Inte kunde jag väl tro att det skulle sluta med en synnerligen stark ketchupeffekt. Som sagt, tretton filmer: Kingdom Of Heaven, Ray, Fletch, Bangkok Hilton, Romper Stomper, Jägarna, Romeo & Julia, A Bronx Tale, Tio orsaker att hata dig, The Man who Wasn’t There, Gilbert Grape, Tillbaka till Cold Mountain och en som jag inte minns, men jag kommer nog på den snart. Nu råder definitivt filmembargo till åtminstone nästa år.

Elin och Hedvig dök upp klockan sex i lördags med skumpa, choklad och jordgubbar. Sen fick jag svulstig middag på Stora vall. Kalvfillét med kantareller, stekt potatis och välkyld Chablis, baylissmousse med chokladsås och biscotti. Kaffe och rökig whisky. Nu har jag inkasserat samtliga 40-årspresenter tror jag. Med tanke på att jag fyllde i juli tycker jag att spridningen på firandet varit finfint.

Jag har äntligen lärt mig klockan, eller Torbjörn har lärt mig klockan:
På hösten ställer man tillbaka utemöblerna - likaså klockan. På våren däremot ställer man fram utemöblerna, alltså gör man samma sak med tiden. Svårare än så var det inte.
För en stund inbillade jag mig att det skulle vara enklare att kliva upp ”nya” tiden eftersom jag får sova en timme till. Dumt av mig.

charlotta.cederlof@sr.se

 

051027 - Spenderarbyxa

På lördag ska jag få min 40-års present av Elin, Hedvig och Ernst Kirchsteiger (ja... Ernst stod faktiskt med på presenten...). Allt jag vet är att Elin sagt till mig att se glamorös och princesspinglig ut och detta föranledde mig att igår införskaffa smink för åtskilliga kronor. Det finns alltid en bra anledning att shoppa. Dessutom hittade jag varma nattlinnen som inte alls såg ut som särkar och jag var nästan på väg att handla duntofflor också. Väl hemma hade elementen börjat fungera riktigt bra faktiskt och det var tur för min förkyling gjorde plötsligt en rockad och började om från början igen. Jag fryser.

Mikael Sanner har fått tag i fyra biljetter till SM-finalen i bandy den 19 mars klockan 14.00 men Mikael kommer att vara där redan klockan ett om det är någon som undrar. Biljetterna släpptes klockan 9.00, han fick tag i dem 9.01.37. Litet senare närmare bestämt 9.02.20 kom han på att han behövde ett par biljetter till. Då var de slut. I helgen är det World Cup i Ljusdal. Bandysäsongen är här...
Det tvistas ju en hel del om bandyns ursprung. Vissa menar att det spelades med krokig kubba och boll redan under Shakespeares tid:
”Tybalt, Mercutio, the prince expressly hath
Forbidden bandying in Verona streets:
Hold, Tybalt! good Mercutio!”
(Ur: Romeo och Julia)

charlotta.cederlof@sr.se

051026 - varken mer eller mindre

Jag måste gå ut på stan och införskaffa mig en flanellpyjamas. Jag måste lufta elementen och jag måste täta balkongdörren. Det börjar bli kallt med andra ord...

Nästa fredag ska jag äntligen få gå och äta på Pizzeria Kantarell i Björklinge! En milstolpe i mitt liv som trots allt krestat en hel del runt E4an. Min kompis Per som sprungit ur den björklingska myllan förstår inte allt min fascination och vill hellre fara in till Uppsala och äta, men jag stålsätter mig. Björn Larsson och Hasse Birgersson på radion hade käkat på någon pizzeria i Björklinge och Björn hade blivit dålig. Undrar om det var Kantarell eller kanske Roobinas. Jag återkommer i ämnet... 

charlotta.cederlof@sr.se

 

051024 - FN-Dagen, nu i digital version

Jag sänder digitalt! Eller, vi, SR Gävleborg sänder digitalt! Även fast du kanske inte tänkte på det i morse låter din radio bättre nu. Däremot behöver du inte införskaffa någon digitalbox till den gamla transistorradion. Det går av sig själv. Ettorna och nollorna når dig och din radio ändå.
Efter att ha talat med damen, som sen hon slutade röka 1959, lagt undan en tia om dagen, har jag fått blodad tand. Jag har börjat samla femkronor i petflaska. Jag tänkte först att jag skulle börja samla guldtior, men vis av erfarenhet - I am a big spender - så tar jag femmor istället. De kan man inte pilla ur flaskan. Undrar hur många femkronor det går på en 1.5 litets petflaska. Det finns säkert ett sätt att räkna ut det, men jag blir svimfärdig av att tänka i matematiska banor.

charlotta.cederlof@sr.se

 

051021 - D.H.H.

Lördag: Det måste vara lögn och förbannad dikt att man inte kan ta tillbaka förlorad sömn. Jag sov från halv nio på fredag kväll till halv tolv lördag förmiddag. Väl vaken stretchade jag mig för att komma i form för ishockeyn, och tänka sig att väl där visade Pappa-Bo prov på sann tifosianda (Tifosi=supporter på italienska, däraf ordet TIFO) då han med händerna i vädret hjälpte sitt Mora till, nåväl inte vinst, men ändå en hel del mål.
”Så här många mål har dom aldrig gjort”, sa far på klingande dalmål efter varje kasse Mora satte. Jag hängde på och tjöt med. Allt för Pappa-Bo. Såg det hela som en övning inför Modo-Timrå i Kempis på tisdag.
Söndag: Konstresa med GKV (Gävle Konstcentrums vänner) till Galleri Astley i Uttersberg. Ett oerhört vackert ställe mitt i Bergslagens ingenstans. Och än vackrare var det att från bussen, väl hemma igen, se strälkastarljuset över Strömvallen. Det är någonting gripande över svenska fotbollsarenor i höstskymning. Poesi liksom.
Måndag: Early morning. Träning. CSI. No more no less. Three is the magic number.
Tisdag: En bussfärd genom höga kusten. Lika vackert som en fotbollsplan i dis.
Ett föredrag för ung-redaktionen på Örnsköldsviks Allehanda. Ungdomarna satt hänförda och lyssnade. Hoppas jag i alla fall. Kanske blev dom katatoniska av mitt svammel. Som när små barn och kattungar utsätts för alldeles för många intryck och somnar.
En het kväll i Kempehallen som slutade oavgjort. Jag fick en Modo-sjal och ont i halsen.
En natt i turistsäng tillsammans med två kattungar. Jag kände det nästan som att jag var otrogen mot Kurt.
Onsdag: Ännu en bussfärd. I Härnösand drabbades jag av ett litet knip i hjärtat. Min lillasyster bodde där i tre år och under en längre tid i mitt liv var jag fullt på det klara att jag skulle flytta dit. Jag fick den känslan igen. Kanske borde jag skriva en Härnösands-roman istället för den stora Tjernobyl-romanen som jag bara börjar om på hela tiden. Två stora händelser har mer eller mindre präglat Gävle under min livstid. Tjernobylkatastrofen och snökaoset. Jag missade båda. Hur klantig får man vara.
Torsdag: Jag sänder min sista analoga sändning. Förkylningen är ett faktum. Dock trotsar jag den och släpar fram dammsugaren när jag kommer hem från morronjobbet, tvättar i tvättstugan (ja var annars skola jag tvätta...), storhandlar på ICA-Maxi och väl hemma igen har jag feber och fryser. Väl i säng visar jag ännu en gång prov på att människan visst är förmögen att ta igen förlorad sömn.
Nu är det fredag. Redaktionen är i stort sätt tom eftersom vi sänder programmen från Falun i dagarna tre. Digitaliseringen är här. Trevlig helg!

charlotta.cederlof@sr.se

051014 - Fräckt av mig egentligen...

...att lyssna på en helt annan radiostation än den jag arbetar på när jag jobbar. Just nu VH1-garagebands... The Brian Jonestown Massacre - strung out in heaven. Men det gör ingenting. Just nu sänder Hasse Persson ”Sök och Finn” och jag behöver ingenting. Däremot ser jag fram emot ”Njut” som idag ska handla om sex!!! Igår fick Magnus Hansson jätte ont i magen just som han skulle till och sända ”Förmiddag” och jag fick skjutsa upp honom till akuten. Skönt att vara den som var någon annan behjälplig och inte tvärt om. I februari fick Torbjörn Näslund rycka in och vara mig behjälplig när jag halkat i raggsockorna och spräckt ögonbrynet mot pianot. Han kände sig som en kvinnomisshandlare, sade han. För mig var han en hjälpande ängel.
Det är fredag! Städ och tvättdag i CC och Kurts hushåll, det vill säga CC städar och tvättar och Kurt leker att dammsugaren är ett monster som man smyger på. I morgon ska jag och pappa-Bo på hockey. Pappa-Bo är ingen 90-tals rappare som övervintrat utan min far är från Mora så då vet alla var han har sina sympatier i morgon. Dagen till ära har vi sittplatser på långsidan.

Av någon bizarr anledning tilldelades jag inte nobelpriset i litteratur i år heller... Märkligt. Men jag vet att min stund kommer. Harold Pinter! Faktiskt en nobelprisvinnare som jag vet en hel del om och har läst och lärt av i egenskap av wannabee-manusförfattare. Se tillexempel ”Den franske löjtnantens kvinna” med Meryl Streep och Jeremy Irons.
Trevlig Helg vänner!

charlotta.cederlof@sr.se

051010 - Ettor och nollor

Aldo Mandozzi heter en man som givit namn till vår nya digitala utrustning på radion. Således är vi alla helt rudis och måste gå Mandozziutbildningen i dagarna tre. Vi är som kalvar på grönbete och gör helt fel, men det får man för kursledarna (det digitala folket) är snälla och pedagogiska.

Igår var jag och torbjörn på bio och såg ”Pistvakt”, de tre männen i en betydligt analogare värld än den jag just nu befinner mig i. Torbjörn gav filmen två getingar. Jag gav den fyra plus. Det beror på att jag gillar Pistvakt-serien mer än Tobbe plus att jag är platonsikt förälskad i Lennart Jähkel. Det är något magiskt med karln! Det spelar ingen roll om han är Mixer eller om han säljer cyklar i ”Såsom i himlen”. Min mor är platonsikt förälskad i Jack Nicolson.
OBS! Att vara platonsikt kär i någon är att vara kär på avstånd. Man vill egentligen inte träffa personen utan man är liksom kär i bilden man skapat och den är sann, så länge den är platonisk.

Nu ska jag hem och se hur spännande tv-kvällen blir. Vi har ju blivit digitala även i tv-världen i dag i Gävle i verkligheten. Tydligen ska jag inte behöva göra någonting eftersom jag bor i comhemhus, att jag redan har digitalbox. Därför kommer jag inte att förstå det stora som hänt idag. Det känns lite trist. Jag tror att jag ska uppgradera boxen bara för att känna att jag åtminstone varit med lite grand.

051006 - Saker jag har svårt för

Man kanske borde börja undvika saker som man blir nedstämd av. Hålla hoppet vid liv. Jag har märkt att jag blir otroligt nedstämd av Vänner-avsnitten då det tar slut mellan Ross och Rachel. Tydligen har jag en förmåga och fingertoppskänsla för att råka se just de avsnitten om och om igen. Inte så att jag har de inspelade eller så, utan varje gång femman börjar om att sända Vänner så lyckas jag tima in uppgrottsavsnittet. Igår var det dags igen. Ross och Rachel gjorde slut. Och där satt jag och kände mig som en våt gammal raggsocka. Jag försökte tänka positivt, för jag vet ju att de får varann i det alldra sista avsnittet, men det hjälpte inte ett dugg. För att komma på helt andra tankar löste jag lite korsord, såg om Oliver Stones ”Plutonen” och läste ut en bok om Kiruna. Det hjälpte inte ett dugg.

charlotta.cederlof@sr.se

051001 - Och sen blev det höst

Plötsligt är min balkong full med vissna löv. Min tomatplanta ser mer än lovligt ledsen ut och mina pelargoner viskar att de vill in och övervintra på ett mörkt och svalt ställe. Kurts kattgräs får flytta in och jag tänker inte begå misstaget att försöka dammsuga upp alla löven för att hålla balkongen snygg. Det kostade mig sånär en dammsugare när jag senast försökte. Det är tyst på radion eftersom det är lördag. Jag sitter bara här och kollar efter billiga mikrovågsugnar på nätet. Jag har satt Gösta på tåget ill Övik och snart kommer Torbjörn och då ska jag och lilla bilen hjälpa honom med just ett mikrovågsugnsinköp. Sen ska jag städa mina 67.5 kvadrat och SEN kommer det bästa: Engelsk ligafotboll kombinerat med DNs lördagskryss. Kurt och jag ska ha mysig hemmakväll. CSI-miami och popcorn.
När jag gick i lilla tvåan på Kolningens skola i Skutskär skrev jag en dikt om hösten:
”När hösten kommer då grönskar inte linden
när hösten kommer då kommer också vinden
när hösten kommer är himlen mörk och grå
men i somras då var den blå”
Fröken Elisabet Porath blev så stolt så hon gick runt och läste upp den för de andra klasserna.
Nu kom Torbjörn. Nu loggar jag ut.

charlotta.cederlof@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".