Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
I Morgon P4 Gävleborg får du veta när världen är sig lik - eller olik.

September

Publicerat fredag 21 oktober 2005 kl 15.06

050930 - Hesa Fredrik

En morronsändare med något hes stämma håller hov i radion men nu är det ekonyheter och radiosport så jag tar chansen att berätta om gårdagskvällens begivenheter. Jag och Gösta stod i Gavlerinken och såg ett otäckt bra Brynäs trolla med Modo Hockey. Dock kom Öviks stoltheter tillbaka i slutet och matchen slutade rättvist 3-2 till Gävle. Och kan Ni begripa att efter matchen när vi stod och hoppade upp och ner och riktigt visade vår taksamhet så är jag helt säker på att jag fick ögonkontakt med Per Svartvadet. Stort ögonblick! Jag hade hört att Gävlepubliken i första matchen varit riktigt uppeldade. De hade till och med skanderat ”Leif Boork Leif Boork” men den sången och alla andra hejarramsor lyste med sin frånvaro... Tillbaka till vardag i Gavlerinken med andra ord... Med tanke på hur Brynäs spelat de två första matcherna så tycker jag att det är på sin plats att fansen börjar öva. Så har bra hockey har Ni inte sett på flera år! Tacka och ta emot! Har Ni riktig tur kanske Ni till och med kan börja tala om den gamla mytomspunna ”Brynäskvarten”. Den som lever får se. Forza Modo!

Tove är tillbaka som nyhetssändare. Skönt. Hon har haft problem med kristallerna i öronen, alltså inne i öronen. Märkligt. Tove och jag bor i samma hus. Dessutom har jag en känsla av att vi just nu har upprört alla länets kulturtanter... Äh, jag är ju själv kulturtant. Jag är ju fyrtio fyllda gubevars.

Förövrigt kan jag berätta att vår programchef Anders Sundin gästade Brynäsmatchen i kavaj, stones-tshirt och manchesterbyxor.

charlotta.cederlof@sr.se

050927 - 06.18

Igår höll jag föredrag på komvux om livet som författare och radiopratare. Ibland blir jag faktiskt lite överväldigad över vilken svada jag har... Frågan dyker ofta upp vad jag själv läser och detta föranleder mig här och nu att publicera en liten lista:
Så här är det. Om jag fick bestämma över vad som skulle läsas så är det tre böcker som alla människor i hela världen skulle bli tvugna att läsa och världen skulle bli en bättre plats att leva ioch dessa böcker är som följer:
1. Cirkusens son av John Irwing
2. Hundra år av ensamhet av Gabriel Garcia Marquez
3. Mästaren och Margarita av Bulgakov

Om jag fick bestämma vilka filmer man skulle se utan att för den sakens skull bidra till en bättre värld så skulle alla se:
1. Den gode den onde och den fule
2. Cinema Paradiso
3. JFK
4. The Indian Runner
5. Spider-man I och II

050926 - något senare...

Poltava ligger i Ukraina, konstaterar Mikael. Jag konstaterar att jag för mitt liv inte kan komma ihåg när var och hur Ingemar Stenmark tog sina guld. Jag hör ju till en av årskullarna som fick se slalom i klassrummet. Dessutom konstaterar Mikael att Leif Boork samlar på vykort. Fränt. Jag kommer alltid att ha en plats för Boork i mitt hjärta sen han gick ut och försvarade Niklas Wikegård i media, efter att Wikegård försvarat Jonny Odoya i, just det, media. Varför? Jo, en ledare ska alltid stå upp för de sina. Även om det kan verka lökigt.

050926 - Me myself and I

Tre dagar helt utan åtaganden. Det var inte igår må jag säga. Det enda som jag mer eller mindre bestämt mig för att göra var att gå och se GIF-matchen, men den bytte jag bort mot en eftermiddag i biosalongen. Äntligen lyckades jag - nästan i alla fall - se ”Cinderella Man”. Ett litet aber uppstod när det visade sig att filmen började kvart över tre och inte halv fyra som receptionisten sa, så jag missade ett par minuter i början och först var jag väldigt irriterad för det, men filmen var så bra att jag faktiskt glömde bort irritationen efter bara en liten stund. Det var meningen att jag skulle se ”Tjenare Kungen” men min smarta stjärna sade mig att jag skulle kolla mailen och köpa biljetter på nätet OCH DÖM om förvåning när det ligger ett mail från SF i min jobbbrevlåda som talar om att jag - just jag - har vunnit i tjenare kungen-tävlingen. Två fribiljetter, en t-shirt och soundtracket! Man kan faktiskt vinna. För tre år sen vann jag Bruce Springsteen-tävlingen i Expressen. Väl hemma fick jag lite söndagsångest. Soppan som jag kokade var inte speciellt god alls och popcornen som jag käkade medan jag försökte koncentrera mig på sportspegeln var liksom sega och konstiga. Jag tröstade mig med att se om ”Amelie från Montmartre” och klockan blev alldeles för mycket för en morgonsändare, men jag är ju här nu och klockan är 05.55 så den stora skadan kan ju inte vara skedd. Peppar peppar.

charlotta.cederlof@sr.se

050922 - Sean, Nicole och Denzel

Vi hade fackmöte på jobbet igår, eller facklunch kanske man ska säga eftersom vi fick sallad till de olika punkterna som skulle tas upp. Tyvärr blev jag utan sallad och dessutom kom min lunhsömn lite på skam, så när klockan var tre drev jag omkring på stan som i ett töcken. Torbjörn och jag gick och fikade på Waynes men jag satt mest och stirrade lojt över mitt iste (eller ”ice tea” som det heter på Waynes) som smakade parfym, fast på ett gott sätt. Tillslut tog jag mig i alla fall i kragen och hyrde två filmer; ”The Manchurian Candidate” och ”Tolken”. En afton i den politiska trillergenren med andra ord. Allt från medicinska experiment på soldater under ”desertstorm” till afrikanska envåldshärskare. Meryl Streep spelade ond mamma i ”The Manchurian Candidate”, och det var lite otippat. Dessutom gjorde hon det bra! Hon är ju alltid så vän annars.
I tidningen står det att Russell Crowfilmen ”Cinderella Man” går kvart över tre på dagarna. Det gör den inte. Bara på helgerna. Det är en av dom saker som jag saknar från Stockholmstiden; att gå på bio mitt på dagen.

050920 - Gällivare

Stövelprojektet föll på sin egen skönhet. Mina ärvda fina skodon framtod som ohyggligt kalla och obekväma när jag mörka morgonen famlade efter kläder. Nu har jag istället ett par jeans som jag köpte när jag vägde 15 kilo mer än vad jag gör idag. Jeansen är ute och går med mig. Inte tvärt om.

050919 - Brittney Spears

Inte nog med att hon fått en välskapt liten son, hon gjorde dessutom min lilla operaresa till en rejäl huvudvärk. Jag, Ingeborg och vår mor Lillemor gick på ”Tolvskillingsoperan” i lördags och när jag väl hemma hos lillasyster skulle svida om, visade det sig att hela min parfym runnit ut i väskan där jag hade ombyte och nattlinne och smink och allt. Min fina Brittney Spearsparfym som jag för dyra pengar köpt på båten från Tallinn i våras låg och skvalpade över hela bagaget. Utspilld parfym har en förmåga att inte alls lukta särskilt gott. Bara starkt.
Och fränt.
Den plötsligt inte alls goda doften attackerade mig från väskan med full kraft och jag fick faktiskt lägga mig ner en liten stund och ta igen mig efter brittney-chocken. Tandborsten smakar fortfarande lite parfym faktiskt.
Som tur är har jag och min syster nästan samma storlek och de svarta lackstövlarna som jag lånade tyckte jag så mycket om att Ingeborg gav dem till mig. Jag funderar på att chocka radioredaktionen någon morgon och komma i stövlar. Mina arbetskamrater tror nog att jag bara äger hängiga jeans och ingådda jumpaskor.
Operan då? Den var bra! Filip Zandén var kanon som Mac the Knife. Han var jättestilig och inte alls så där gubbig som han sett ut på sistone, när han ska envisas med att ligga på kuddar och göra reklam för kaffe.

charlotta.cederlof@sr.se

050915 - Apropå läsk som medicin

Emma skriver:
”Vårdguiden säger att avslagen Coca cola kan vara bra, inte för att det är nyttigt, men för att det är gott och det är viktigt med vätska. Däremot VET jag att jag läste när min pyttebror hade vinterkräksjukan, att cola inte kan rekommenderas eftersom receptet är hemligt och ingen vet vadsom finns i den. Men men, whatever does the trick, antar jag. Avslagen ska den väl vara föratt det inte ska bubbla runt en massa i magen...”

Jag vet att när jag var sjuk i Turkiet så fick jag kokta potatisar och rostat bröd. Min far rekomenderar Gammeldansk i tid och otid och jag tror att jag han bli 22 år innan jag förstod att ovannämda dryck inte gick att köpa på apoteket.
”När jag var sjuk i turkiet”. Det låter höra sig! Äsch, en bacill i Turkiet står sig tämligen slätt mot Jungelfeber i tropikerna. Däremot kan jag faktiskt stoltsera med att jag haft både Borelia, Twar, inflammation i femte hjärnnerven och jag är tämligen säker på att jag haft en släng av SARS och magsjukan i början av veckan var med största sannorlikhet orsakad av Ehec, trots att jag inte ätit en endaste smula köttfärs på länge och väl.

charlotta.cederlof@sr.se 

050914 - Lenin, Honecher och Smala Sussie.

När man är sjuk är filmkanaler en skänk från ovan, eller vad sägs om ”Mystic River”, ”För en handfull dollar”, ”Smala Sussie”, ”Goodbye Lenin” samt en mcyket underhållande tvåtimmarsdokumentär om Clint Eastwood. Varva det med eftermiddagssåporna och ni kan förstå att jag känner mig aningen fyrkantig. Fyrkantig och samtidigt lite lättare, om man nu ska ha någon nytta av en magbacill.
”Goodbye Lenin” är underbar!
För att citera Filmkrönike-Oscar:
”Tysk succékomedi om Östtyske Alex som 1989 föröker rädda sin mor från vetskapen om att Berlinmuren har fallit. Hans sjuka mamma har alltid varit övertygad kommunist och Alex är rädd att hennes svaga hjärta inte klarar den omvälvande nyheten. Alex gör det enda han anser möjligt; han bestämmer sig för att låtsas som om Östtyskland fortfarande existerar. ”

Jag undrar: Är ”avslagen coca-cola är jättebra när man är magsjuk, men den måste vara avslagen” en faktoid; alltså en felaktighet hållen för att vara sann? Finns det vetenskaplig grund för detta?

charlotta.cederlof@sr.se

050908 - Något senare

Här på radion håller vi på och installerar digitalt radiohus, ja inte vi naturligtvis, utan det digitala folket, alltså de som jag mötte på Mac Gills häromsistens. Jag kan inte sluta fascineras av att ordet ”digital” har varit så inne och framtidsmässigt så länge nu. Jag minns när Ronny Wedh kom i sjuan och stolt förevisade sitt nya digitalur, och det var 1979. Nu är det 2005 och vi pratar fortfarande om det digitala som framtiden. Det digitala har legat kvar och varit modeord alltmedan ord som ISDN, Plutonium, Generation X och nakenchock kommit och gått. Det är ganska underligt egentligen. Hur kluriga vi än försöker att vara så är det i slutändan ändå ettorna och nollorna som håller i längden.

I morgon kväll ska jag och min svåger ha äventyrsfilmskväll. Det innebär att att vi ska se filmer där man slåss med svärd och rör sig strategiskt över fält av det vidare slaget. Det kommer antagligen att sluta med att vi ser någon av filmerna i ringentrilogin i extended version och sen kommer vi att snöa in fullständigt på J.R.R. Tolkien och hans värld, men det är ju det som är meningen.

charlotta.cederlof@sr.se

050908 - Att skolka

Igår kväll fick jag bannor av min mamma för att jag gått tidigare från skolan bara för att hinna hem till fotbollen och så här med facit i hand skulle jag ju faktiskt till och med ha kunnat hängt kvar ett tag efteråt, kanske tjuvrökt lite på skolgården eller så. Dock somnade jag tillslut med ett brett Zlatanleende på läpparna.

050907 - Orkaner och Paranoia

När jag kom hem i går kväll efter att ha suttit på biblioteket och pluggat glosor så hade jag absolut ingen som helst lust att sitta still, min tv visade inget som jag ville se och som tur var ringde min vän Andreas, och jag mer eller mindre tvingade honom att gå ut och äta med mig. Sen när vi satt på Mac Gills och disputerade så dök det digitala folket från radion upp och då fick jag jätte dåligt samvete för jag tänkte som så att nu tänker dom att: ”Titta där sitter Charlotta och slarvar som minsann ska vara på jobbet så tidigt. Har hon ingen skam i kroppen”. Jag bestämde mig för att jag bara var paranoid, men lämnade ändå stället i en inte allt för skamlös tid för en morgonsändare. Jag frågade Andreas vad jag kunde tänkas ha för kläder med mig till Kuba om jag ska fara dit i December.
”Ta en vindjacka”, sade han. ”Det är orkansäsong.”

I morse låg ”love Shine A Light” med Katrina And The Waves på låtlistan. Vilket bizarrt namn på en grupp i dessa tider...

charlotta.cederlof@sr.se

050906 Was I just off somwhere...

Det har hänt någonting med mig. Jag vet inte när det hände exakt men jag tror att förändringen pågått en längre tid. Jag vet inte om det har med min ålder att göra och jag vet inte om jag ska börja oroa mig. Faktum kvarstår dock; någonting har hänt.
Det var under cityfesten jag upptäckte det. Jag och min svåger skulle lyssna på Emmy Lou Harris mitt i natten när vi kom hem efter att minglat i olika tält, men se det gick inte alls för det visade sig att min CD-spelare slutat att fungera. Detta inträffade för nästan en månad sedan och jag har fortfarande inte gjort något åt saken. I och för sig har jag ju fyra olika musik-tvkanaler och en jättebra bilstereo, men ändå, det var ju inte alls längesedan som jag inte skulle ha överlevt en enda minut utan CD-spelare. Har mitt musikintresse börjat att avta? Kommer jag inom en inte allt för avlägsen framtid att klaga på att det är för mycket dunka-dunka i radion? Är detta början till slutet av ålderstrappan eller är det helt enkelt så att jag blev aningen åldersnojjig över att se mig själv i en tidningsenkät där det stod ”Charlotta Cederlöf, Journalist, 40”. När blev jag stor? Som sagt var; det måste ha pågått en längre tid.

charlotta.cederlof@sr.se

050904 Twin Peaks

Mina fingertopppar är blålila och det beror absolut inte på att jag legat allt för länge i badet. Jag gillar inte att bada. Jag har tagit mina simborgarmärken och guldmagistrar i sjö och hav och ser ingen som helst anledninga att bada om det inte är absolut nödvändigt. Som när jag räddade två franska studenter från att drunkna i Siljan. Då var det nödvändigt att bada. Hemma duschar jag. Jag blir yr och varm och får huvudvärk av att bada i badkar.
Nej mina fingrar är blålila för jag har varit i skog och mark och plockat blåbär. När jag plockat och rensat alla bär sade mamma att hon hade en jättebra tvål som heter galltvål, och om man använder den så försvinner alla bärfläckar bums. Jag använde inte tvålen. Då skulle ju ingen se att jag faktiskt legat på knä bland mygg och ris och faktiskt fått ihop så pass mycket bär att jag i höst kan baka både två och tre blåbärspajer. De godaste pajerna som finns eller nästan finns i alla fall, måste vara de som Agent Dale Cooper äter i Twin Peaks. Sådana ska jag baka.

charlotta.cederlof@sr.se

050902 Neanderthalmorgon

Människan är expert på att lura sig själv. Vissa mer än andra. Jag hör definitivt till kategorin vissa. Jag vet inte hur många gånger jag lurat mig själv att mina fötter är en halv storlek mindre än vad dom egentligen är bara för att jag ska kunna köpa just dom där skorna som tyvärr inte finns i 40.5. När jag viktväktade lurade jag mig själv att jag visst hade så många points kvar på kvällen att det räckte till en hel påse popocorn, och morse lurade jag mig själv på det vådligaste, ja mest ödesdigra sätt en människa kan. Jag intalade mig själv att jag visst kunde ligga kvar i sängen med slutna ögon en liten stund när klockan ringde, utan att för den sakens skull somna om... Bullshit! Alldeles för sent for jag omkring i lägenheten i bara underkläder och letade efter mig själv. Tio över fem stormade jag in på radion med andan i halsen och nu har jag jättekonstiga kläder på mig och min frisyr är inte att tala om. Jag måste, när jag slutat jobba, gå ut och köpa mig något snyggt. Dessutom fick jag blodad tand eftersom vi pratade om sällskapsspel i morronen, så jag tror att jag ska införskaffa nya TP och testa på mina föräldrar ikväll.

charlotta.cederlof@sr.se

050901 Något senare...

Oj oj oj. På lördag är det VM-kval igen. Halva jag vill så innerligt gärna att Sverige spelar i världsmästerskapet medans den andra halvan faktiskt njuter av att inte ha Östlund, Larsson och grabbarna där. Då kan man ju bara njuta av fotbollen i sig och inte ligga sömnlös över straffmissar och ribbskott. Man kan - ja, just det - bara njuta av världens bästa fotboll, fast nu är jag självisk och det är dumt. När de sista gruppspelsmatcherna i EM i fjol spelades drog min vän Janne Sjölund ut två tv-apparater i vardagsrummet så vi kunde se Sverige-Danmark (den omdiskuterade 2-2matchen...) och Italien-Bulgarien samtidigt. Jag hade ischias och Janne led av diskbrock. Janne håller ALLTID på italien. Som ni förstår led han mest.

För att tala om något helt annat: Jag så ”The Aviator” innan jag gick tillbaka till jobbet. Jag fick ju gå hem efter sändningen och försöka varva ner efter intaget att diverse koffeinblandningar. Först tänkte jag att; NEJ ännu en dålig film denna vecka, men den växte, även om Leonardo di Caprio aldrig kommer att se äldre ut än nitton. Vem vet, han kanske blir vår tids nye Mickey Rooney.
Ett litet tips: Kommisarie Morse och Kommisarie Tennyson har kommit ut på DVD. Underbart! Någon gång ska jag fara till Oxford och gå i kommisarie Morses fotspår.

charlotta.cederlof@sr.se

050901 Klockan 06.14

Vaknade med en mycket irriterande huvudvärk, antagligen för att jag räknat alldeles för mycket på spanska (!). Har intagit två koppar svart kaffe,en dubbel dos Treo och en banan. Jag känner mig dopad till max och redo att anmäla mig till nästa års Tour de France! 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".