Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
I Morgon P4 Gävleborg får du veta när världen är sig lik - eller olik.

November

Publicerat torsdag 24 november 2005 kl 10.31

051124 - The noble art of reading

Att läsa en bok... kan vara svårare än man tror... rent disposionsmässigt...
Det i särklass mest irriterande som kan hända, rent tekniskt, är att man har för få sidor kvar av boken när man lägger sig. För tänk om du går och lägger dig, ganska trött, och till ditt stora förtret har du bara, säg sju sidor kvar. Du vet att du alltid läser längre än sju sidor. Du läser minst tolv eller femtio sidor innan du somnar, men aldrig sju. Om du läser sju sidor och sen lägger ifrån dig boken så kommer du fortfarande att vara ganska pigg. Dessutom ganska förgrymmad över att du inte planerat sidoindelningen bättre mot slutet av berättelsen. Vad göra? Börja på en ny bok när du läst ut den du är alldeles i slutet av? Du vill ju trots allt smälta den gamla först. Inte läsa alls utan lösa ett korsord eller bläddra i en kokbok? Men du är ju i slutet och det är ju så spännande. Försöka att somna utan att läsa alls och läsa ut boken i morgon eftermiddag istället? Men du måste ju läsa lite för att kunna somna. Ska man kanske helt enkelt börja på en ny bok och läsa slutet på den andra nästa dag. Ungefär som man inte hinner se slutet på ett program, så man bandar det och byter kanal istället.
Till min stora glädje räckte i alla fall ”En stilla storm” av Giles Blunt exakt fram till sömnen igår. Tack Giles! Nu ska jag ta i tu med ”Män som hatar kvinnor” av Stieg Larsson, och se, genast kom jag på ett till problem; det fysiska bokproblemet. ”Män som hatar kvinnor” är stor och inbunden. När jag blir trött och slumrar till i läsningen kommer boken att falla ner mot min näsa. Dessutom kan jag inte hålla den med en hand och klappa Kurt samtidigt.  

charlotta.cederlof@sr.se

051123 - Blek novembersol

I kväll visas första delen av ”Lasermannen” på SVT och plötsligt minns jag att ju bodde där, i jättehöghuset Nyponet på Körsbärsvägen i Stockholm. När han skjöt hade jag precis flyttat därifrån och det var nog bra med tanke på hur vansinnigt rädd jag skulle ha blivit om jag bott där precis , när han skjöt. Lägenheten var min första i Stockholm och den påminde mycket om en lägenhet i Tirana, Albanien som jag sett på TV. Mycket spartanskt inredd med studentmöbler, allt i någon slags billigt ljust trä. Förmodligen furu. Men, jag var nästan där. Precis som jag nästan var med om snökaoset. Jag var nästan med om nedfallet efter Tjernobyl. Nästan. Jag är alltid nästan där.
Back on track: Det blev en hel massa lägenheter i Stockholm:
Körsbärvägen, åtta månader.
Henriksdalsringen, Nacka, nio månader.
Bjurholmsplan 29, Södermalm, fem månader.
Tengdalsgatan, Södermalm, nio månader.
Bråvallagatan, Birkastan, tre månader.
Siargatan, Södermalm, två år.
Gyllenstiernsgatan, Östermalm, tre månader.
Vallhallavägen, Östermalm, tre månader.
Östhammarsgaran, Gärdet, ett år och två månader.
Vallhallavägen/Åsögatan, två månader.
Götgatan, Södermalm, elva månader.
Nynäsvägen, Gamla Enskede, fyra år och tre och en halv månad.
Tolv adresser på tolv år. Där har ni verkligheten i storstan. 

Jag har inhandlat första julklapparna. Två till mig och en till mamma. Vad fick jag då så här redan i slutet av november
Jo kan man tänka sig var överraskad jag blev när jag gav mig själv hela två CD. ”CASH” med Johnny Cash och ”Late Registration” med Kaney West.
”She take my money when I’m in need
Yea she’s a trifflin friend indeed Oh she’s a gold digga way over town
That dig’s on me”
Vad modern får kan jag inte tala om eftersom jag har en känsla av att hon läser detta då och då när andan faller på.

 

051117 - Med risk för att bli patetisk...

...har jag införskaffat ännu ett plagg med kamouflagemönster. Dessutom gjorde jag i helgen något som jag inte gjort sen gymnasie/depprocktiden. Jag for till Stockholm för att gå på Sko Uno och köpa boots. När jag kom hem till syster Ingeborg med mina nya Dr. Martens så ville min gudson August, 5 genast prova dem. Det fick han och det dröje ungefär en sekund innan han, med bootsen på, gick fram och sparkade på en byrå...  Hilfe!  Jag när en framtida kicker vid min systers barm. Hädanefter får han mockasiner att prova. 
Och alla som inser vilken gräslig materialist jag är räcker upp en hand.

Idag var jag på spegeln och fikade med Aino Calmeyer. Hon gav mig en sån kortlek med fotbollslegender på. Nacka, GreNoLi, Orvar Bergmark, Henke, Zlatan... U name it! Nu kan jag duka fint hemma och lägga fram korten på varje plats och leka att jag har min alldeles egna fotbollsgala och att alla som är inbjudna kommer.

051110 - Kvinnorna som kom bort

Igår var jag faktiskt och lyssnade på Ulrika Knutsson på länsmuseet. Hon pratade om Fogelstadgruppen:De passionerade och progressiva kvinnor som diskuterade till exempel skolpeng, stress och utbrändhet redan på 20-talet. Det var fullsatt i salen och jag blev så beklämd av att jag var näst yngst i lyssnarskaran. Annars satt det bara äldre damer i publiken åsså undrar man varför dessa fogelstadkvinnor är bortglömda...
Således; läs Ulrika Knutssons ”Kvinnor på gränsen till genombrott”. Den finns i pocket.

charlotta.cederlof@sr.se

 

051110 - Udda och jämna dagar

Den första oktober varje år blir livet alltid lite besvärligare för då måste jag börja datumparkera. Man kan tro att det betyder att man natten till udda dagar ska ställa sig på sida med udda gatnummer och vice versa, men så är det inte alls. Tvärt om. I dag är det en jämn dag. Således ska jag i natt ställa mig på sida med jämna nummer. De jämna nätterna är de jobbigaste. Det finns mycket färre jämna platser än udda nämligen. Om man inte vill riskera att få en bot efter klockan nio nästföljande morgon.
Ja, ni märker ju...
Detta trixande och fixande med parkering har i alla fall lett till att jag börjat ta bilen till jobbet, vilket ju går stick i stäv med min strävan att i radion upplysa folk om att hjälpa till att hålla sig inom Kyotoavtalets gränsvärden. Jag har faktiskt tagit upp det här problemet med Mikael Sanner och han har full förståelse för min onödiga bilkörning. Dock ställer han mig frågan om jag behöver bil överhuvudtaget...
Aj, den sved...

charlotta.cederlof@sr.se

 

051107 - Pariskravaller och Harry Potter

EN utomordentlig sak med att arbeta som porgramledare för ett morgonprogram är att man faktiskt måste kunna lite av allt. Det gäller att hålla sig ajour, vilket i sin tur leder till att man i slutändan, eller åtminstone någonstans i mitten blir ganska bra på trivial persuit. Vikten av värdelöst vetande bör heller ej underskattas. Hur lång är en JAS? Vilka är de Villepin och Raffarin? Bröderna Dupont och Dupond? Hur långt kan man spotta... Vissa saker kan verka värdelösare än andra att veta, men helt prötsligt kommer dagen då du hamnar bredvid en stridsflygare på någon kompis bröllopsmiddag och då kan du glänsa och ivrigt delge ditt lilla kunnande i - just det - JAS. Risken att du hamnar på middag med Dupontarna är väl mindre, men vem vet, kanske är det din blivande livspartner du hamnar bredvid och han/hon visar sig vara ett riktigt tintinfreak.
I torsdags for jag ut till köpis för att skaffa en digitalkamera. Jag kom hem med en microstereo. Nu kan jag spela alla mina Emmy Lou Harrisskivor igen.
Paris förorter brinner. Jag tror inte att vi för ett enda ögonblick kan förstå den enorma frustration, det glödheta ursinne som just nu drar fram över Frankrike.

charlotta.cederlof@sr.se

 

051105 - There and back again

Jag har gjort Björklinge och det var precis så bra som jag hade hoppats. Hemma hos Pers mamma och pappa bjöds jag på kaffe ur en äkta perkulator från sjuttiotalet. Jag installerade mig i utbytesstudenten Josh rum med gröna tapeter, bättrade på makeupen och gjorde mig redo för samhället.
Först gick vi till Resturant Björklinge (gamla Chattanoga) där vi drack en öl, sen Pizzeria kantarell där jag valde en quattro och Per tog en ”kantarell” dvs pizza med oxfillé och bea. Jag har personligen aldrig förstått storheten med att dränka in en pizza i bearnaisesås. På kantarell fick jag sen till min oerhörda glädje reda på att Modo ofta ätit där! Väl mätta och glada gick vi tillbaks till Resturant Björklinge. De stängde egentligen klockan 21 men försäkrade oss om att vi fick stanna så länge vi ville. Snacka om superb service. Dessutom bjöd dom oss på hallonshots! På tv med mycket hög volym visades Idol 2005 och Dobido. Tydligen hade det nästan blivit bråk helgen innan för att ljudet varit för lågt på tvn. Spännande.

Av någon anledning påminner Björklinge i höstskrud väldigt mycket om Ober Audorf i Niederbayern. Vi var ute och gick idag och försökte luska ut vars Marcus Ragnarsson bor, men vi lyckades inte speciellt bra alls. Däremot träffade vi en mycket snäll farbror som tagit hand om en övergiven liten sommarkatt. Nu mådde kisse bra och vi fick klappa honom. Katten alltså.

Ikväll bjuder Tove på vin. Vi bor i samma hus. Såna fester är alltid bra, då man inte ens behöver sätta på sig jacka för att hälsa på!

charlotta.cederlof@sr.se

 

051103 - Städ- och tvättdag

Jag har som regel att alltid städa och tvätta sista jobbdagen innan helg. Med andra ord ser Kurt fram emot en hektisk dag då han på säkert avstånd kommer att smyga på dammsugaren. Med skräckblandad förtjusing deltar han i städningen. Själv ser jag det som att jag sätter punkt för arbetsveckan. Livet ställs lite i ordning inför helgen.
I morgon händer det: Jag ska äta på Pizzeria Kantarell i Björklinge! Som sagt var, stor dag. Per Hellström, som jag ska hälsa på var förövrigt han som fick göra insynstestet i min lägenhet när jag flyttat hem till Gävle igen. Han fick gå runt med bar överkropp i lägenheten och ställa sig på strategiska platser. Jag gick runt utanför och kollade om jag kunde se honom. Det kunde jag inte och han mäter hela 1,93.

Under 7-ekot i morse beställde jag en flygbiljett till Gran Canaria. Fan va enkelt det är nu för tiden. Det tog tre minuter så var det klappat och klart. Betalt och beställt. Jag behöver inte ens biljett eftersom jag reser me e-ticket. Biljetten finns registrerad på kortet som jag betalt med. Tänk förr i tiden, då man först köade på Andersson och Lundqvist i Gävle för att köpa resa, sen betalade man in semestern i etapper på posten med inbetalningskort. På själva resan var man tvungen att ta med sig Thomas Cook-resecheckar ifall man skulle bli bestulen och det var alltid ett aber vars man skulle lösa in dessa checkar.

Annars tänker jag se Layer Cake i kväll. Typiskt oekonomiska mig att se en hyrfilm när jag har tretton nyköpta. I alla fall har jag bokat in nästa ”Ädla män som slåss med svärd-filmkväll” med svåger Ozzy. Nästa fredag ska vi förlusta oss i Kingdom Of Heaven” Ridley Scotts historia om belägringen av Jerusalem.
Gör människan inget annat än ser på film, undrar ni. Jo, faktiskt. Jag sover och läser också, och gullar med Kurt. Annars är jag faktisk här, på radion.

charlotta.cederlof@sr.se

 

051101- Den bortglömda filmen...

...var ingen mindre är superba, blodiga och romantiska ”True Romance”. Stealing, Cheating, Killing. Who said romance is dead?

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".