Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Programmet sänder inte längre. I detta program fick barnen plats i samhällsdebatten och du som lyssnare...

Ännu fler julminnen från barndomen

Publicerat tisdag 12 december 2006 kl 09.08

Tack än en gång för alla luktande, roliga, sorgliga och detaljerade barndomsminnen. Här kommer flera! Och vi tar gärna emot ännu fler!

Julklapp till mina föräldrar

Minne från en julafton när jag var 12 år, nu är jag 67 år. Min granne som jag lekte med hade en bror som tog ett foto på mig. Det skulle mamma och pappa få i julklapp. Inget visste de om detta och den julaftonen trodde jag aldrig skulle gå. Vad jag själv fick har jag ingen aning om. Jag var så spänd på vad de skulle säga om porträttet med ram som jag betalat själv. Jag hade också hittat på ett bra rim på paketet: ”Här kan ni skåda varje dag, mina väna anletsdrag”

Margareta Carlsson i Tranås

_____________________________________________JULEN

Julen är allt en bra härlig tid!

Året var 1943. Bombanfallen mot Helsingfors blev häftigare för var dag. Månskensnätter kallades ”ryssnätter”, och det lönade sig inte att byta till nattlinne på kvällen, när man visste att det snart var dags att ge sig iväg till skyddsrummet. Vi barn upplevde det för det mesta som något spännande att få träffa kompisarna även nattetid. Men när läget blev allt allvarligare, ansåg mamma det bäst att skicka oss till morfar på landet, dvs till Seinäjoki i södra Österbotten. Vår moster som skötte hushållet åt morfar, var ingen barnkär person, utan en sträng och amper tant, men morfar var desto snällare.

Jag var då 8 år gammal och min bror Mikki 11. Vi fick komma till en ny skola och bland helt nya klasskamrater. Det fungerade rätt så bra, vad jag kan minnas, fast jag emellanåt fick höra att jag var frökens ”gullegris”, för jag kom från huvudstan.

Jag minns som om det var igår den vackra julstämningen som rådde på Seinäjokis redan på eftermiddagen mörka gator och vägar, där jag färdades på spark med min bror, utskickad av morfar på något ärende. Stora, mjuka snöflingor dalade sakta ner, och levande ljus lyste i fönstren (var nu folk hade lyckats skaffa dem ifrån i kristider som rådde). Just det året hade jag förlorat min tro på jultomten, och jag tyckte det var så sorgligt, för jag ville så gärna tro att tomten skulle dyka upp med sin släde vid nästa vägkrök.

Det bästa var dock att min mor, som arbetade i Helsingfors, hade kommit samma dag med tåget för att fira jul med oss. Hon hade naturligtvis gjort sitt bästa för att finna några saker att ge som julklappar till oss. Det fanns inte så mycket att välja på, och det som fanns var av kristidskvalitet. I mina paket fann jag bl a ett par skor med träsulor och en axelremsväska av väv som bestod av vitt och rött papperssnöre. Väskan var kantad med band av röd vaxduk. För mig var det den vackraste skolväska som fanns i hela världen.

Mor betraktade mig tyst, medan jag med lysande ögon vecklade upp mina paket. Senare har hon berättat mig hur hon tänkte att hon bara hade ”skräp” att ge sina barn som julgåvor. Men i samma ögonblick suckade jag ur mitt hjärtas djup: ”Julen är allt en bra härlig tid!”

När jag nu grubblar vad jag ska hitta på att ge i julklapp till mina barnbarn, som redan tycks ha allting, så tror jag att jag kände större lycka för mina skor med träsulor och min skolväska av ”papperstyg” än vad dagens barn förmår uppleva för några dyrbara gåvor.

Men jag hoppas, trots det, av hela mitt hjärta att ingen av oss någonsin behöver lida brist och nöd på grund av krig. Och att ingen annan skulle behöva göra det heller. Fred och en härlig tid till alla önskar:

Sirpa Johnson

_____________________________________________

Julkänslor före jul

Före jul brukade det komma tanter från stan och sälja julgranskarameller av papper. De var så vackra, tyckte vi, i alla färger. Det var bokmärken klistrade på och godis inuti. Vi fick julkänslor när vi såg julsaker före jul. I affären fick de julpapper och julpåsar som de slog in varorna i.

Jonassons bageri hade en särskild skyltning. Där var en julhög av kakor och överst var det två vita pepparkakor. De hade också andra saker i fönstret. Vi tryckte våra näsor mot rutan och tittade. Pappa var sällan med och handlade, men på julen minns jag att vi var till George Danielssons affär och då sa pappa alltid: - Titta på de där sakerna där borta!  Vilket vi gjorde. Då köpte han ett tomteansikte som vi inte skulle se eftersom han skulle vara tomte på kvällen.

På julaftonen var vi ofta Mormor Kristin och Morfar Karl tillsammans med mostrar, morbröder och deras barn. Mormor stökade och grejade. Hon dukade i matsalen ett stort bord med vit duk och en lång remsa med tomtar som dansade. En stor ljusstake, som mormor och morfar hade köpt i Dalarna, prydde bordet. Maten bestod av skinka, revbensspjäll, hemgjord korv, ost och bröd, sylta samt svagdricka. Efter detta fick vi fisk, saltlånga, potatis och god vit sås. Sedan risgrynsgröt till efterrrätt.

Morfar läste julevangeliet och vi satt alla andäktigt och hörde på. Utanför huset fanns ett berg som vi kallade kattekullen, där bodde vildkatter. Morfar sa: - Stackars katterna, de har ingen gran! Så morfar gick ut och tog en grankvist och tände levande ljus  för katterna. Våra barnnäsor trycktes mot fönstret. Det såg så vackert ut!

Hemma hade vi också gran och julbord med en krubba. Jag minns när pappa kom hem, hade köpt krubban och figurerna och hur vacker vi tyckte den var. Vi hade pappersgirlanger i taket härs och tvärs i hela köket. Jag minns mina barndomsjular med glädje.

Gun Jansson på Öckerö

_____________________________________________

Julen i Gamla Stan

Att börja öva på julsånger i skolan var inledningen till julen. Fröknarna, en av de vanliga och sångläraren, fördelade olika roller till julspelet. Det kändes läskigt att stå på scenen och sjunga. Jag måste sjunga bra, för det har mina äldre syskon gjort, sa sångläraren Annie Pettersson. Hon som senare skulle sammanställa visboken, för barn, ”Nu ska vi sjunga”. Skolans aula låg i Svartbrödraklostrets källare.

I ett annat av källarvalven låg skolans simbassäng. Före jul fick vi barn bada i de små badkaren som fanns i en annan enklare sal. Väldigt få barn hade badkar hemma. Dessutom  fanns varmvatten bara en gång i veckan till de lyckliga som hade centralvärme. Stortorgets julmarknad var till stor glädje för oss barn. Vi var inte så intresserade av dagarnas marknad och trängsel. Att på kvällarna leka kurragömma bland de stängda stånden, det var roligt. Som en labyrint att gömma sig i. gömma sig i.

Tiden före jul var mamma jäktad. Det skulle tvättas stortvätt. Tvättstugan låg på ena sidan Stortorget och vi bodde i en gränd på andra sidan. Allt skulle bäras dit. Där blötlades och kokades tvätten samt sköljdes sen i stora betongkar. Manglade gjorde vi i en tvättinrättning på Svartmangatan, där man hyrde mangel per timme. Jag fick dra mangeln. Allt skulle bäras dit och hem i tvättkorgen.

Man måste köpa mycket ved inför julstöket. Veden köpte man och fick hemburen i säckar. Den hälldes ut på köksgolvet, vedbäraren tog säcken med sig tillbaka, och sedan var det min uppgift att trava in den i vedlåren. För dem som inte bodde i Gamla Stan var det populärt att besöka julmarknaden.

Den perioden hade vi alltid många besök av släktingar och vänner till familjen. Vi hade ingen telefon, varför det aldrig gick att förutse om någon eller hur många som skulle komma Mamma oroade sig för om hon hade kaffe och kaffebröd i beredskap .Särskilt för kaffet. Det hände att hon rostade ärtor i ugnen och sedan malde och blandade i de andra malda kaffebönorna. All mat var ransonerad. Hade man inte kuponger kvar, fick man inte handla, även om man hade pengar.

Att hjälpa mamma att bära hem matvaror, eller att själv handla efter en skriven lapp, var också min uppgift. Bökigt, eftersom Konsum var uppdelat i tre olika butiker på Köpmangatan. En för mjölk och bröd och en för kött och olika korvar på ena sidan. En butik där man köpte specerier på andra sidan gatan. Det var ransonering på mat, så man kunde inte köpa allt man ville, även om man hade pengar. Vi fick ingen vidare god mat tiden före jul, för mamma måste spara kuponger till julmaten.

Dagen före julafton skulle trägolvet i köket knäskuras av mig eller av min syster som  var närmast i ålder, sju år äldre. Den dagen fick jag också följa med pappa och köpa julgran.

På julaftonen klädde jag granen med hjälp av min syster. Mina äldre syskon kom hem ungefär vid 12-tiden. Sex äldre syskon, de äldsta med sina resp makar och barn, gjorde att det snabbt blev trångt Vi var oftast 5-6 barn som rusade runt. Jag var jämnårig med mina syskonbarn och hade svårt att förstå när de äldre sa att jag var moster eller faster till dem.

Min pappa arbetade i hamnen. Där ansågs julafton ha samma arbetstid som en lördag. Om den båt de arbetade på skulle avgå, måste de arbeta över till klockan två. Då han inte kunde ringa, så visste vi aldrig om han skulle bli sen. Då pappa kommit hem, tvättat sig och bytt kläder  började julaftonsfirandet. Då hade vi ungar rasat runt länge och gjort de vuxna irriterade.

Alla stearinljusen i granen tändes. De vuxna fick kaffe och glögg, saffransbröd, sockerkaka och pepparkakor. Vi barn fick julmust eller saft. Det var en hög ljudnivå, med  16-18 personer, varav många barn, i den lilla lägenheten. Flera av dessa krigsjular var någon av de manliga medlemmarna borta från julfirandet på grund av militärtjänst. Så småningom gick de vuxna syskonen, som hade eget hem, hem till sig eller till sina svärföräldrar. De syskon som var ”ungkarlar” stannade kvar.

Mamma lagade till julmaten. Bråkade jag, eller tonårssystrarna, så hotades vi med att få sitta på en stol bredvid spisen. Där skulle vi hålla i ett snöre, vars ände slutade runt den linnetrasa som lutfisken kokades i. Sill, skinka, julkorv, lutfisk och risgrynsgröt serverades. Efter maten kom den efterlängtade julklappsutdelningen Det var många varma tröjor, raggsockor  och varma underkläder eftersom det  var under de kalla vintrarna på 40-talet. De saker jag minns mest är  glädjen över ett par skridskor. Nu skulle jag inte behöva dela skridskorna med min syster. Vi turades om att åka på skridskobanan på Slottsbacken. Ett år fick jag skidor och skidbyxor. Det var vanligt att man fick låna skidor i skolan om man skulle ha utflykt, så det var skönt att få egna. Någon leksak, kritor och målarböcker fick jag alltid.

Sen vidtog det stora lugnet. Efter all disk och dagens arbete pustade mamma och pappa ut. Vi barn, äldre och yngre sjöng ofta julsånger tillsammans. Säkert var också vi trötta, för kvällen blev aldrig sen. Juldagarna gick man runt bland släkt och vänner, umgicks med varandra och åt tillsammans. På julaftonen gick tiden sakta, sen gick de andra dagarna snbbt.

Gunvor Nilsson

____________________________________________
Allt började på Luciadagen

Jag är född 1922 och uppväxt på en bondgård i Uppland. Julförberedelserna började redan Luciadagen då grisen skulle slaktas, styckas och julskinkan saltas ner. Men först hade mamma och jag lussat för alla på gården. Jag var iklädd vitt nattlinne och lingonkrans i håret. Stålställningen som mamma bundit lingonriset ikring har jag ännu kvar.

Sen började tillagningen av julmaten. Det gjordes pressylta, berlinersylta och fatsylta. Det bakades vete- och saffransbröd, veteknäckebröd, veteskorpor, kryddskorpor, limpor och upplandskubb, pepparkakor, chokladkakor, spritsar, drömmar och syltkakor. Lutfisken lades i vatten Luciadagen och efter ytterligare några dagar i lutvatten.

Hela veckan före jul ägnades åt städning. Rena trasmattor, helst nyvävda, lades på köksgolvet. Sen fick vi barn inte vara med längre utan måste gå i säng, men först bada. Vårt hus som var byggt 1850 hade naturligtvis inga bekvämligheter så vi barn fick julbada i en zinkbalja. Vattnet värmdes på spisen. De vuxna fick ta sitt julbad i tvättstugan. Sen gick vi och la oss.

Då började de vuxna julpynta, sätta upp pappersbonader med tomtar på, tallriskrans över köksbordet med fem stearinljus i, ljusstakar i alla fönster. Julaftons förmiddag fick jag följa med pappa till två hjälpgummor som min farmor haft till hjälp vid höst och vårrengöring, med en smakbit av all julmat som mamma lagat. Sen kädde vi granen med ljus, glitter, flaggor, papperskarameller, änglar och tomtar. Högst upp satta vi en stjärna. Då hade äntligen julen kommit! Julklappsutdelningen skedde på kvällen efter maten och den gjordes av Tomten.

Jag trodde länge på Tomten, säkert var jag sex år.  Vi barn fick mest kläder men en jul fick jag också en liten handväska innehållande kam, spegel och en liten portmonnä som jag blev så glad över. Sen gick alla i säng för kl.5 skulle vi alla upp för att gå i julottan. Vilken högtid med alla ljus och alla människor. Vi stod upp och hörde prästen läsa julevangeliet och sjunga: ”Var hälsad sköna morgonstund” och ”Hosianna”. Resten av dagen skulle tillbringas i stillhet, absolut inte gå till några kamrater och leka!

Ingrid Eklund i Karby

_____________________________________________

Juletid

Jag växte upp i en stor familj i en bostad vars standard nutidens barn och ungdomar inte ens kan föreställa sig och med brist på det mesta när det gäller materiella ting. Dels var familjens ekonomi sådan att det inte fanns utrymme för något utöver det allra nödvändigaste och dels kom ransoneringen under andra världskriget som gjorde att vi ibland också kunde få avstå från sådana nödvändigheter som dagligt bröd och varma skor. Men vi hade en mor som var hemma och höll samman allt och såg till att ingen av oss behövde lida nöd och vi hade en far som arbetade på en av ortens industrier och som var nykter och skötsam. För det mesta fanns det alltid något att äta i skafferiet. Vi hade nästan inga klädombyten men mor höll oss rena och hela på något sätt och på nätterna när kylan tog sig in genom väggarna fick vi krypa ihop och värma varandra.

Inte minst nu i juletid märker jag hur nutidens materiella överflöd nästan håller på att krossa oss. Man kan bara förundra sig över hur mycket prylar människor tror att de behöver när man står mellan de fullastade varuvagnarna i kassakön på Maxi en fredagseftermiddag. Själv har jag dragits med av strömmen även om jag har försökt att hålla emot. Jag bor till exempel nu i en stor villa med alla tänkbara bekvämligheter, jag har råd att köpa allt jag behöver, att ge bort presenter, att hålla mig med bil och att skämma bort mina barnbarn. Säkert är det mer än jag behöver.

När vi träffas nu, den lilla familjen och jag, blir det mycket prat om julen. Det handlar om adventskalender, Lucia, julklappar, julgran, julgodis och julmat. En sak är oföränderlig genom alla år. De små barnens ögon tindrar i kapp med adventsljusen och förväntan inför julen är stor liksom i min barndom. I min källare har det tagits fram en stor säck som dag för dag blir allt mera fylld med paket och lucialinnet har plockats fram och provats och hänger nu nystruket och färdigt att användas av den äldsta flickan, Harriet, på förskolans luciasamkväm med anhöriga. Den yngsta flickan, Sonja, som inte kan gå stadigt ännu har fått en liten tomtedräkt.

Mina tankar går tillbaka till min barndoms jular. Jag tänkte först att jag skulle välja en särskild jul och berätta om den men jag märkte snart att det kom episoder av minnen från olika jular som jag upplevt. Det får bli en liten sammanfattning.

När julen började nalkas och våra barnaögon började tindra förklarade mor varje år för oss barn att vi inte skulle förvänta oss några julklappar den här julen. Det hade vi inte råd med och någon särskild julmat kunde det inte heller bli. Kanske några köttbullar eller en liten fläskbit och en hembakad brödkaka. Något annat kunde hon inte lova oss. Men en julgran kanske far kunde få hämta någonstans och kanske, kanske om mjölet räckte, kunde vi baka några pepparkakor.

Varefter dagarna gick blev förväntan allt större hos oss barn. Vi märkte ju att mor städade och putsade överallt och en dag kom hon hem från affären i byn med några ark tunt silkespapper i olika färger. Hon hade fått dem av den vänlige handelsmannen. Han hade också skickat med ett paket julgransljus som vi skulle få till julgranen. Nu skulle vi göra julgranskarameller av det fina papperet. Vi klippte och klistrade och mor lovade att koka karameller till att fylla papperen med. Från mjölken som stod i ett stort fat på ”svalen” skummade hon av den goda tjocka grädden. Tillsammans med socker, lite smör och kakao kokade hon de underbaraste karameller man kan tänka sig. Vi knöt sytråd i de färdiga julgranskaramellerna för att kunna hänga upp dem i granen. Vilken lycka för oss barn. Det går inte att beskriva. En dag kom det en avi i brevlådan om att vi hade ett paket att hämta på posten. En av mina bröder sprang genast iväg för att hämta paketet. Det var från moster Greta och hennes familj. Förutom en fint inslagen julklapp med namn på till oss allesamman så hade moster skickat med julkorv, fläsk och en liten hemlagad ost. Det fanns även en liten chokladbit till var och en av oss barn. Moster Gretas julpaket blev sedan en årlig återkommande händelse och de tog därmed udden ur mors dystra profetia om att vi inte skulle få några julklappar. De flesta jular fick vi också paket med smakbitar av hemlagade korvar, julsylta och fläsk från faster Anna och nästan varje jul fick vi även paket med godsaker från mormor och morfar. Det kunde då innehålla orostade kaffebönor, russin och en liten påse risgryn, allt gåvor till morfar från syskon i Amerika och som vi nu fick smaka. Jag kan nästan ännu känna doften av kaffebönorna som mor rostade i en särskild panna på spisen.

En söndag gick vi alla ut i skogen och plockade enbär. Det var inte något roligt göra att plocka enbär. Enen har vassa barr och jag försökte hitta på annat att plocka än enbär. Jag hämtade lite lingonris och mossa som jag tyckte att vi kunde ha att dekorera med där hemma. Mor bryggde sedan enbärsdricka och alla tyckte att det blev så gott. Jag tyckte nog att det var lite beskt förstås. När julafton så äntligen kom var alla på benen tidigt. Vi tog in julgranen och satte i ljushållare och klädde den med de fina papperskaramellerna som vi hade gjort. På frukostbordet fanns det ost, julkorv, sillsallad och stekt fläsk samt det jättegoda julbrödet som mor hade bakat. Under alla år som jag bodde hemma tyckte jag, att frukosten på julafton var den allra bästa måltiden på hela julen. Och visst tände vi ljusen i granen på kvällen och visst kom tomten med julklappar varje år. Det var både mjuka och hårda paket. En jul minns jag särskilt väl att jag fick nio stycken paket.

Jag är glad att jag, trots fattigdomen bland oss arbetarbarn och den ransonering av alla förnödenheter som tillhörde tiden, har fått bära med mig alla ljusa minnen från min barndoms dagar. Jag har många gånger tänkt att min mor måste ha varit en riktig trollerimästare som kunde få allt att gå ihop och även om hon var en sträng och fordrande mor så gav hon mycket värme och kärlek till sina barn.

God och Fridfull Jul önskar

Ragnhild Svensson i NYKROPPA

_____________________________________________

Barndomsjul på hotell

Minnena av min barndomsjul kommer från hotellet i Kvänum, byggt 1939. Vårt hem var en arbetsplats. I ett familjeföretag beror inkomsterna av familjens arbetsinsatser. Barnen får hjälpa till. Lilla Julafton hade vi trevligt ihop med matgäster som arbetade i Kvänum och reste hem till jul.

Efter julmaten ett kvällsnöje: På tredje våningen hade vi levande charader uppdelade i två lag. Ena lagets medlemmar framträdde pantomimiskt en i taget – ett ord, vars begynnelsebokstav skulle gissas och skrivas upp på papper av det andra laget. Bokstäverna bildade i tur och ordning ett ord som det agerande laget tänkt sig. Om någon agerat i tanke-position så var det bokstaven T som gällde. Trevligt att avläsa varandras rörelser och talang – en rolig underhållande lek för ena laget att agera och för andra laget att få fram dess ord. Lagen bytte sedan uppgift.

I rollspel återgav vi speciella händelser i trakten eller landet, händelser som glatt eller upprört folk. Exempel, med låtsasratt och munnens motorljud vingla runt framför publiken och krocka med en stol, vars sits var uppfällbar och sätta sig i hålet. Ett enormt skratt åt denna akt, som erinrade de andra om en rattfull bilist som körde in på en bakgård och krockade med dasset.

Långkatekes var ett annat spex. Alla i ring med papper och penna skrev först namnet på en manlig person, vek över det och gav lappen till grannen vänster om sig och mottog en lapp med hemligt mansnamn till höger. Alla skrev sedan namnet på en kvinnlig person, vek, skickade sin lapp, mottog grannens osv lapparna vandrade alltså runt.

Likadant gjordes sedan med de övriga uppgifterna. Efter hans namn, kom hennes namn, mötesplats, han sa, hon sa, följden blev. Den långkatekes som till slut stannat i ens hand fick man läsa upp. Katekesen kunde bli väldigt rolig. Ingen hade ansvar för dess sammansättning. Det blev t ex: hans Andersson i bokhandeln, Sickan Carlsson. Möttes i affären. Han sa: Ser du månen, älskling? Hon sa: Jag fryser! Följden blev: De två fika i Stockholm. Inte alla blev så här snälla, men väckte stor munterhet. Vem som skrivit vad fick man inte veta. Vi hade mycket roligt på Lilla Julafton.

På själva Julafton vid fem var vi lediga. Men först gick vi till stora julgranen vid järnvägsbommarna, där pastor Allert höll julbön och läste julevangeliet. Vi alla kvänumbor sjöng unisont Stilla Natt, önskade varandra God Jul och friden kändes total.

Särskilt starkt går mina tankar till flydda julhelger på Kvänums Hotell, till livet där med familj, vänner, matgäster och framför allt till Lilla Julafton. Inga vägar går tillbaka hur mycket jag av hjärtat längtar till denna tid, då vi syskon var barn bland många vuxna och julljusen lyste som klarast. Föräldrarna är borta, många andra också, inte heller hotellet finns kvar. Det ödelades i en brand Luciadagen 1998. Hos mig lever minnena kvar, hos andra också så starkt, att ett nytt hotell nu byggts upp på marken nära det gamlas plats.

God Jul önskar

Irene Athur-Wennerbom

_____________________________________________

 

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".