Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Programmet sänder inte längre. I detta program fick barnen plats i samhällsdebatten och du som lyssnare...

Lyssnarreaktioner på Barnen om ungdomsvåldet. Vill du fortsätta debatten? Skriv ett inlägg till barnen@sr.se

Publicerat fredag 26 oktober 2007 kl 15.12

Till Barnen!

Det är mycket märkligt att upprepat TV-våld inte anses ha samma effekt som TV-reklam. I min ungdom på 1950-talet var det ovanligt att vuxna ingrep. Det var inte så mycket våld i Sumpan då.

Jag kan inte påminna mig att någon vuxen utom lärare ingrep. Det var inte sådant våld som idag.

Den som påstår att ett ihärdigt propagerande, visande av våld på TV inte får resultat att våldet skapar efterföljare kan fråga vad reklammakare på TV anser.

Har den reklamen någon effekt? Visar det att någon ökad benäghet att tänka åt samma håll som reklamen?

Tala om att reklamen är helt onödig, så kanske vi slipper den!

Per Tunander i Göteborg

Hejsan!

Jag vill tacka så jättemycket för programmet ”Barnen” som sändes to 25/10. Det var ett så otroligt bra program som berörde mej starkt.

Jag brukar faktiskt inte lyssna på radio på torsdagkvällar och det känns nästan som det var meningen att jag skulle göra det. Jag arbetar med på studieförbundet NBV i Sundsvall m ett projekt där vi jobbar mot droger och att stärka både ungdomar och föräldrar i ett område där problemen är stora. Vi har nyligen haft föreläsningar med Anders Carlberg från Fryshuset som vi ”kallade ”Det krävs en hel by för att fostra ett barn”, och har startat en studiecirkel för föräldrar och andra vuxna utifrån hans bok ”Generationklyftan hotar Demokratin”.

Vi behöver också höra att ”ingen är gjord av sten” som Fami sa i programmet, (att höra det från någon som levt i våld blir så trovärdigt ). Förutom att jag ville tacka dej för programmet så har jag en fråga: Tror du att det är möjligt att få kontakt med Fami som medverkade? Han berättade också om sin ”ängel” Helen Jaktlund. Eftersom jag läst om henne och blev väldigt tagen av hennes arbete på ”plattan” (jag antar att det är samma person). Vi behöver få positiva berättelser som kan ge hopp och även förstå att vi vuxna är så otroligt viktiga och den attityd vi har. Du får gärna hälsa till båda killarna som var med i i stället för att inte se och att bakom den tuffa attityden finns en rädd och ensam människa.

MVH

Carina Freijd

____________________________________________________

Hej!

Ni ställer er frågan varför inte vuxna ingriper när det uppstår våld på gator och torg. Svaret på frågan kan anses självklar. Man är rädd att åka på däng!

Ett tydligt exempel på detta problem är en man i Linköping som blev misshandlad av en ”ungdomsligist” som av mannen blivit ombedd att sluta vandalisera. Som svar blev han misshandlad till den grad att han fick hjärnblödning och riskerade att stryka med! Där har ni svaret. I programmet sade en pojke som tydligen själv blivit utsatt för våld från andra ungdomar. I hans uttalande fanns bla annat ett uttalande som gjorde mig lite brydd: ”Man ska inte slå på nån som ligger”. Självklart ställer man sig frågan: Ska man slå på nån överhuvud taget?

Arga Farbrorn, Linköping

___________________________________________________

Har hört ert program om ungdomsvåld med stort intresse.Tror att många vuxna inte ingriper då de ser våld för att de är rädda för att bli inblandade. Detta bottnar nog i en rädsla för konflikter och en tro på att andra ska ta ansvar. De tänker inte på att man kan hjälpa någon som är påväg att bli misshandlad genom att ringa 112.

Tror också många människor drar sig för att blanda sig i för att de är rädda för att bli hotade. Färre skulle behöva dö av konsekvenserna av misshandel om fler vågade ta upp mobilen och berätta för polisen om det de ser.

Om jag hör något bråk ringer jag alltid 112. Jag tänker inte lyssna på eländet utan att göra något för då skulle jag få väldigt dåligt samvete efteråt.

Hälsningar Elisabeth Fernström

____________________________________________________

Hej Barnen-redaktionen!


Jag vet varför vuxna inte reagerar. De ser framför sig att de
farliga ungdomarna ska springa fram och slå dem om de säger ifrån. De är rädda. De kan inte boxning och undviker istället situationen. 

Man kan skrika på avstånd: STOPP! ÄR NI INTE KLOKA! Man kan skrika rakt ut vad som händer. STOPP! DET PÅGÅR MISSHANDEL eller NI SPARKAR PÅ EN SOM LIGGER. SLUTA!

Man kan ringa polisen.

Man kan skrika att man ringt  polisen.

Man kan samla fler som är i närheten så att man inte är ensam. Är man rädd  så kan man göra allt detta på avstånd. Det blir stor skillnad om någon reagerar på avstånd eller om alla bara går och låtsas som ingenting.  Skillnad både för de som slår och för den som blir slagen, jag lovar. Om de springer bort, så kan man gå fram och hjälpa de som blivit drabbade. De kan behöva stöd, tröst, vård, nån som bekräftar att det som hände  verkligen hände, och att det var fel.

Man kan vänta in polisen ihop med dem.

Man kan vittna så småningom.

Man kan promenera förbi platsen ihop med den drabbade, några veckor  senare och prata igenom alla minnen och känslor. Det kan hjälpa så att personen inte blir för rädd för att gå ut igen.  

Jag har ingripit några gånger och tack och lov har det alltid inneburit att våldet slutat. Jag tror att förebilder behövs. Vuxna behöver prata om detta: debatt i tv, tidningar, radio. Tips hur man ska tänka. Kurs för vuxna att våga vara förebilder!

Hälsning,
Jonas,
skådespelare och coach

_____________________________________________

Ni frågade i torsdagens program (25.10) varför vuxna inte ingriper när barn utsätter varandra för våld eller hot om våld.

Svaret är mycket enkelt, dagens barn och ungdomar skriker alltid. När man som vuxen rör sig ute på gator och torg hör man barn och ungdomar som skriker nästan överallt. Det skriks saker som ”Hjälp”, ”Släpp mig”, ”Låt bli” och liknande, bland äldre ungdomar ofta uppblandat med tämligen grova invektiv.

Det skriks alltid mycket högt och när det handlar om tonåringar ofta i en aggressiv ton. Om man någon gång frågar en liten flicka eller pojke som skriker alldeles hjärtskärande om denne behöver hjälp så möts man i bästa fall av ett antal blickar som om man inte är riktigt klok, i sämsta fall utsätts man för en rad synnerligen grova förolämpningar, alla av sexuell karaktär.

Barn och ungdomar bär ett kollektivt ansvar för att de som individer inte får någon hjälp när de verkligen behöver det. Sagan om Peter och vargen borde vara obligatorisk läsning i alla landets skolor.

Mats Persson

PS. För tydlighetens skull vill jag påpeka att mitt svar gäller bråk mellan jämnåriga, eller i stort sett jämnåriga, barn och ungdomar. DS.

__________________________________________________

Till Barnen!

Två till tre generationer är lurade av flummare i hela vårt sanhälle, framförallt i riksdagen. Ingen under 51 år vet något om hur det är att bli gammal, att sträva vidare i arbetslivet ytterligare 14 år.

Fråga Barnen! är ett knäppt program, däremot - ”Diskutera med barnen är viktigt”. Barn kan inte rå för om de får fel fostran - det är alltid föräldra-generationens fel. Barn måste få positiva hämningar redan före femårsåldern för att inte få betydande problem och kanske tom bli ihjälsparkade före sjutton års ålder.

Ungdomsvåldet idag har sin rot i att skollag och föräldrabalk skrevs om för 40-50 år sedan. Respekten för varandra, föräldrar, lärare och äldre försvann - läs lite historia så får ni se hur samhällen av vitt skilda slag hanterade detta.

När vi var barn på 30 och 40-talen var det otänkbart att sparka någon, än mindre ge sig på någon som låg!!! Som ni nog förstår är jag gammelfarfar sedan en del år - och en obehaglig tanke dyker då och då upp: Hur skall det gå för mina minsta - barnbarnen och barnbarnsbarnen? Vi ska alla ha respekt för varandra och barn lära sig av äldre - det är inte konstigt alls.

APROPÅ FLUMMERIERNA I RADIOPROGRAMMEN.

Visst behöver föräldrar stöd - men av ett helt annat slag. Massmedias våldsutbud ökar stadigt - dataspelen uppmanar ständigt till mera våld. Att i ett sådant läge uttrycka missnöje och tveksamheter inför föräldrar som verkligen försöker att civilisera sina barn är inte bara samhällsfrånvänt utan avslöjar obarmhärtigt ”flummarnas herre”.

Man skall fortfarande inte slå barn men väl ruska om dem när de går mot apstadiet i stället för att förstå vad som är rätt och fel. Barn som inte fostrats före 4-årsåldern riskerar att få många problem under uppväxten. Vad gör en förälder när småbarn sparkar sönder möbler och inredning mm - tala om det i stället för att fortsätta flummandet. Våldet skall inskränkas - börja med att stänga ned TV och Internet samt förbjud dataspel!! Tror ni att det är möjligt?

Det allmänna våldet har sin grund i att många, alltför många själva saknar rimlig fostran. Ordet kränkning har devalverats till nära noll. Glöm heller inte att många barns affärsidé är att märkvärdisera, ljuga och verka vuxen. Balans och korrigering är vad som behövs.

Erik Axelsson i Sandviken

____________________________________________________

Vad är maktmissbruk?

Brev från Annika ang Fråga Barnen! den 8 november.

Jag försökte att ringa till Er under hela ert program, men
 tyvärr kom jag inte fram. Tyvärr platsade inte min fråga i Ert program. Jag går gärna på Er skola och är Er nattvandrare, men jag kan inte genom mitt beteende skapa ansvarsfrihet för Ditt beteende. Jag tycker mycket om Er ungdomar men som Ni säkert vet så är min ålderdom inte en garanti för att Ni skall få en lycklig ungdom. Så snälla Ni ha en lycklig ungdom och lär Er att ifrågasätta auktoriteter även om dom är väldigt snygga och är i detta ögonblick kamerornas och mikrofonernas centrum. Det varar inte för evigt. Det är inte alltid svaret som är viktigt utan frågan. Framförallt på vilket sätt frågan ställs och med vilken tonart. Älskade Ni ställ frågor, men koncisa och med stuns.

Kram tant Annika

____________________________________________

Redaktionen för Barnen fick ett brev från Maria Edlund som tagit reda på om och hur barn och ungdomr kan anmäla socialtjänsten. Maria skriver:

Hej!

Det barn som far illa av socialtjänstens agerande eller möter socialsekreterare som inte lyssnar och ser till barnets bästa, kan göra en anmälan hos Länsstyrelsen - eller JO, Justieombudsmannen. En socialsekreterare som ej lyssnar på barnet och inte ser till barnets behov följer inte sitt uppdrag som det är formuöerat i lagar och riktlinjer. Dessutom är det i strid med FNs barnkonvention.
Enligt Länsstyrelsen i Stockholm, ska en anmälan som är gjord av ett barn ses som ett särskilt ömmande fall. De är villiga att hjälpa ett barn som hör av sig för att anmäla. Anmälningar från barn och ungdomar till Länsstyrelser och JO är ovanliga. Vuxna som blir varse att barn och ungdomar far illa av socialtjänst eller i familjehem: - ska hjälpa barnet att anmäla, - vara vaksamma för ev. bestraffningar som barnet riskerar att utsättas för i och med anmälan och  - följa upp att åtgärder vidtas.

Vänliga hälsningar
Maria Edlund

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".