Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Programmet sänder inte längre. I detta program fick barnen plats i samhällsdebatten och du som lyssnare...

Jag har följt diskussionen efter programmet om Anna med Downs syndrom.

Publicerat onsdag 7 november 2007 kl 14.21

Det är inte ofta som USA utmålas på det positiva sätt som i denna debatt. Min son har alltid gått i särskolan med ett strålande resultat. Han har haft tur med lärarae och barngrupper.

Han har fått vänner och flickvänner och levt ett mycket vanligt liv, socialt sett och har ett gott självförtroende och en stark självkänsla. Nu bor han på ett skolinternat som hör till den gymnasiesärskola där går. Hans bästa vän där har Aspbergers syndrom och kommer från USA och hans mamma har inte den positiva erfarenhet som ges uttryck för på denna sida. Hennes son fick inget stöd alls och inte förrän nu känner han att det är OK att vara som han är och han stormtrivs i skolan.

Min son som nu är 20 år, och har fyra kusiner som han umgåtts med som syskon, har inte velat umgås så mycket med dem sen de kom i tonåren, eftersom han tycker att de pratar så fort och han förstår inte alltid vad de säger. Han är alltid välkommen att vara med och de är så kärleksfulla mot honom.

Varför tror vi att våra ungdomar har så kul med oss som pratar fort och inte alltid begripligt? Min son har helt enkelt roligare med sina kompisar, de pratar oavbrutet och skrattar och förstår varanda på ett sätt som passar dem!

Elisabet Bjurner

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".