Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Programmet sänder inte längre. I detta program fick barnen plats i samhällsdebatten och du som lyssnare...

Lyssnare om Ensam på flykt

Publicerat onsdag 4 mars 2009 kl 08.25

Hej!

När jag hörde den finlandsfödda kvinnan berätta om hur det var när hon fick åka från Finland till Sverige under kriget slog det mig att det liknade de resor vi svenska barn fick göra efter kriget när vi fick resa som sommarbarn till bl a Norrland.

Jag var själv ett av dessa barn som på mitt första sommarlov 1948 som åttaåring sattes på ett tåg för att åka till Jämtland ensam. Tågkupén var organiserad på samma sätt med plywoodskivor som lades över sätena där flera barn fick ligga och sova under resan. Det kan jag se framför mig. För övrigt minns jag ingenting från tågresan, jag sov väl antagligen. Men jag minns att vi, när vi kom fram till Östersund, fick flytta över till en buss för vidare befordran.

Jag minns inte om vi fick någon frukost eller om det var någon som visade oss var toaletten fanns. Men jag minns att det fanns barn som kissade på sig och mådde illa i bussen.

Jag kom till en bra familj och hade väl ingenting att klaga på såtillvida, men jag var borta från mamma och pappa mitt första sommarlov och även året därpå, hos samma familj.

Och det var ju så på den tiden att man inte pratade så mycket med sina barn om vad som skulle hända, man fick bara finna sig i situationen och bita ihop.

Syftet med resorna var väl att vi stadsbarn skulle få komma ut till landet på sommaren och få luftombyte så tanken var väl god, men någon att prata med hade inte vi heller. Så var det ju då och tack och lov har det blivit bra mycket bättre, det ser jag ju bl a på hur mina barnbarn har det, de är ju mera delaktiga i vad som sker i familjen.

Med vänlig hälsning

Birgitta Fredriksson

-----------------------------------------------------------Hej!

Jag har ett antal gånger lyssnat till programmet om finska krigsbarn och ensamkommande flyktingbarn.  Men det finns en kategori krigsbarn som, mig veterligen, aldrig nämnts och det är de österrikiska barnen som kom efter första världskriget.

De rådde en ohygglig hungersnöd vid tiden för krigsslutet och för att hjälpa familjerna gick det hela tåg med barn dels till Schweiz och dels till Sverige. Min mamma och hennes ett år äldre syster var med på ett av dessa tåg. Året var 1920.  Det var i första hand barnrika familjer som valdes ut. Min mamma och min moster var två av fem barn, två hade avlidit redan som spädbarn, ytterligare ett barn kom 1927.

Min moster reste tillbaka redan efter ett år, min mamma fick stanna på det villkoret att hon skulle få ordentlig skolutbildning samt yrkesutbildning. Hon kom till en familj som hade det gott ställt men hon adopterades aldrig. Konstigt nog kom flera av dessa barn just till Karlstad, där jag också växte upp. Mamma började i flickskola ett halvår efter sin ankomst till Karlstad. Hjälp fick hon av en lärarinna i tyska, samma lärarinna, som jag hade då jag gick i samma skola 1947-1954. Senare kunde hon utbilda sig till tandtekniker.

Efter andra världskrigets slut fick mamma kontakt med sin familj, som bodde kvar där mamma var uppvuxen. Staden, en liten stad nordöst om Wien, låg då i ryska zonen. Två regementen fanns kvar sedan kejsartiden, där inkvarterades ryska soldater. 1950 kunde mamma och jag så resa till Österrike genom ett fullständigt sönderbombat Europa. Jag var då 14 år.

Min mamma dog 2004, 95 år gammal. Men hon förlät aldrig sin familj som enligt henne inte ville ha henne kvar utan skickade iväg henne till ett främmande land. Hon kom aldrig riktigt bra överens med sin mor, inte heller med sina systrar.

Mamma delade detta öde med många österrikiska flickor, som hon hade kontakt med så länge hon bodde kvar i Karlstad. Jag lärde känna många av dem. Varför det kom just flickor till Karlstad vet jag inte, säkerligen fanns det många också på andra ställen i Sverige.  

Med vänliga hälsningar

Märta Lindroth

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".