Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Kriminalvårdslagen är för gammal"

Publicerat tisdag 5 december 2006 kl 16.35

En del intagna på landets säkerhetsanstalter sitter isolerade alldeles för länge, det anser justitieombudsmannen, JO, som är kritisk till hanteringen. Men Lars Nylén, generaldirektör på Kriminalvårdsstyrelsen, tycker att lagen är gammal och inte stämmer in på dagens problem.

– JO leds av 1970-talets juridik på 2000-talets problemställning. Vi talar om ett väldigt speciellt klientel. På rättpsykiatriska klinikerna skulle de bryta ner de här och söva ner dem, säger Lars Nylén.

Bodström håller med
Lars Nylén får delvis stöd i sin analys av den förre justitieministern, Thomas Bodström, som också tycker att lagarna behöver ses över.

– Det kan jag verkligen hålla med om. Det är därför vi nu har en ny kriminalvårdslag, men det är också därför vi påbörjade arbetet men en ny kriminalvårdsförordning som ska ta hänsyn till fångarnas situation och hur man ska kunna arbeta med en differentierad kriminalvård med möjlighet att kunna förbättra sin situation, säger Thomas Bodström.

Däremot vill inte den nuvarande justitieministern, Beatrice Ask, kommentera generaldirektör Nyléns uttalanden, trots att Ekot sökt henne under hela dagen.

Det hela handlar om ett beslut från JO, om att flera intagna på landets säkerhetsanstalter sitter isolerade från resten av fångarna, och framför allt att de gör det för länge.

50 sitter isolerade
Enligt JO sitter femtio personer isolerade på de fyra anstalter med störst säkerhetsnivå, Kumla, Hall, Norrtälje och Tidaholm. Ungefär hälften för att dem hotas av andra intagna, och ungefär hälften för att dem själva hotar andra intagna.

Enligt JO har vissa personer suttit isolerade över sex månader och i något fall till och med över ett år, och det motverkar syftet med kriminalvård.

”Man blir arg”
En av dem som vet hur det är att sitta isolerad är Christer Karlsson, som spenderat trettio år av sitt liv på olika institutioner och flera gånger blivit isolerad från sina medintagna.

– Först blir man ju väldigt arg, man blir nedförd och inslängd i en cell. Sen blir det väldigt tomt naturligtvis. Dagarna går och man har inget att göra. Efter en månad börjar man att prata med väggarna och med sig själv, det känns ju väldigt, väldigt ensamt och det tar psykiskt hårt på en, säger han.

– Om man talar om vad det kan ha för bestående problem tror jag att man kan bli rädd för folksamlingar, överhuvudtaget väldigt rädd för ensamhet.

Jonas Rhodiner
jonas.rhodiner@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".