Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Unga beväpnar sig av rädsla för rån

Publicerat måndag 25 december 2006 kl 08.45

Fler och fler ungdomar bär kniv av rädsla för att bli rånade eller attackerade. Enligt statistik från Brottsförebyggande rådet har antalet unga som misstänks för brott mot knivlagen ökat med nästan 50 procent de senaste fem åren.

För 17-årige Daniel Gebrail var det tidigare en självklarhet att ha kniv med sig ut på stan.

– Det är för att skydda sig så att inte någon kan slå en. Det är bra på ett sätt och dåligt på ett annat. Om man råkar döda någon har man det i minnet.

Det finns en risk för det om man går runt beväpnad?

– Ja. Sådant händer. Men man måste kunna skydda sig om man inte kan slåss med händerna, säger Daniel Gebrail.

År 2000 var det 818 ungdomar mellan 15 och 20 år som misstänktes för brott mot förbudet att bära kniv. År 2005 hade det antalet stigit till 1 216, alltså en ökning med nästan 50 procent.

Svårt att veta
Men fenomenet är svårt att mäta med statistik, eftersom de allra flesta som bär kniv aldrig upptäcks, säger Ann Hellströmer som är socialarbetare och projektledare för Stödcentrum för unga brottsoffer.

Men hon ser att väldigt många av de ungdomar hon träffar beväpnar sig för att de känner sig hotade på olika sätt.

– För 20 år sedan fanns det inga mobiltelefoner, det fanns inga Canada Goose för 5 000 kronor och så vidare. Idag har ungdomar saker som man faktiskt kan ta, och som är någonting att sälja vidare, säger Ann Hellströmer.

– Sedan blir ungdomar hotade på andra sätt idag. Det finns MSN, det finns datorer. Man blir mer exponerad och det är större risk att man kan bli hotad än för 20 år sedan.

Vad är det som får ungdomar att känna sig mer säkra om de har en kniv i fickan?

– Man tror väl kanske att det är något slags falsk trygghet, och så känner man sig kanske mer självsäker själv. Man känner att nu har jag med mig den här, och då vet jag att jag kan försvara mig om det skulle hända något, säger Ann Hellströmer.

Men risken är att det istället blir mycket farligare. Daniel Gebrail, som brukade ha en kniv i fickan för att skydda sig själv, råkade en gång när han hamnade i bråk riktigt illa ut.

– För några år sedan blev jag knivhuggen. Det var i lungan. Det var inte så kul. Man ska inte gå runt med kniv egentligen, säger han.

Få anmäler
Ann Hellströmer brukar också försöka övertala ungdomar att låta bli att beväpna sig och att istället alltid anmäla om de blir utsatta för något. Många ungdomar gör inte det; vissa för att inte oroa anhöriga, andra för att de tror att det inte lönar sig.

Utredningarna läggs ofta ner, många gånger för att det saknas vittnen. Det betyder inte att ingen var där, utan att de inte vågar vittna eller att de tittade bort.

– Fler människor i samhället måste våga bry sig, måste våga göra något och ställa upp och vittna. Man ska tänka att nästa gång kan det vara jag som behöver hjälp. Nästa gång kan det vara min son som blir nedslagen. Nästa gång kan det vara min dotter som blir våldtagen. Då kanske alla önskar att det fanns någon som brydde sig och gjorde något. Där skulle jag önska att alla tog sitt eget ansvar, säger Ann Hellströmer.

Gunilla Österlund
gunilla.osterlund@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".