Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Kulturkrönikan 23 september

Publicerat fredag 21 september 2007 kl 11.41

Varför säger en statsminister ofta ingenting när han talar? Därför att de talar retoriska, skriver språkvetarna Lars och Martin Melin i boken Maktspråk.

Författarna citerar Göran Persson vid partikongressen i november 2005. ”Vi känner att vi hör ihop. Det finns ingenting så starkt som ett samhälle byggt på solidaritet, ingenting är omöjligt när kraften kommer från en gemensam styrka”.

I oktober 2004 talar Reinfelt vid sitt partis 100-årsjubileum: ”Alla människor behövs för att Sverige ska bli ett bättre land. Ingen är för liten för att kunna bidra”.

Politiska kommentatorer har påpekat likheterna i budskap mellan Reinfelt och Persson. Värdeorden tycks också alltmer utbytbara. Trygghet och kamp mot utanförskap, återkommer idag också i moderatretoriken.

Dagens statsministersvenska beskriver ofta ett slags ingenjörstrupper i verksamhet. Klyftor, murar, sprickor och gränser ska överbryggas.

Det som raserats ska byggas upp. Här kommer plattformar, nya fundament och byggstenar till hjälp. Här sätter man ner foten, går i spetsen, mobiliserar resurser, tar fighter och överskrider hinder.

Slagord är viktiga.

Slagord är slagkraftiga ord, innehållstomma, men med känsloappell. ”Hela Sverige ska leva” lät länge bra. Tills någon kontrade med ”Halva Sverige ska leva - på bidrag”.

”Alla människor är olika” är lika sant som föga slagordsmässigt. Det ska heta ”Varje individ är unik”.

”En skola för alla”, låter bra.

Det kan nämligen betyda helt olika saker: en skolform för alla eller alternativ för var och en.

Vem håller inte med om, finner Melin och Melin, att det är bra att ”verksamhet konkurrensutsätts”? Och vem håller inte också med om den invändning, som kommer som ett brev på posten: ”men då riskerar vi att plånboken får bestämma”.

För vem vill väl inte att också hjärtat ska få vara med och vem har något emot att fler jobb skapas ?

Att tala retoriska eller politiska är ofta att klä sig i verbala folkdräkter: när budskapen blir alltför teknokratiska och globalt förändringsbenägna måste man krydda med sånt som ”bry sig, ställa upp för, låta alla vara med och inte lämna någon utanför”. Man bör nämna de svaga i samhället och kommande generationer.

Bakom dagens politiker, skriver Melin och Melin, anar man allt oftare sufflörerna, de coacher som inte bara vet vad som går hem i stugorna, utan också vad som går hem i vilka stugor.

Det började med allt suddigare partibeteckningar. Också politikerspråket, skriver Melin och Melin, blir nu allt suddigare. Och författarna citerar Groucho Marx i ”Det här är mina principer. Om ni inte gillar dem så har jag andra.”

Johannes Ekman
johannes.ekman@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".