Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Argentinas initiativrika arbetslösa

Publicerat söndag 29 december 2002 kl 12.46
De arbetslösa i Argentina har stått i spetsen för nästan alla stora demonstrationer som genomförts under det krisfyllda år som gått, men det är inte bara som tuffa demonstranter de satt sina spår i den argentinska vardagen. De har också visat prov på en häpnadsväckande uppfinningsrikedom och initiativkraft när det gäller att hitta sätt att överleva.
Lalos ögon brinner av entusiasm, som om han äntligen hittat lösningen på alla problem. Idén, säger han, det är att det här ska lägga grunden till en fröbank, ett slags investering för framtiden, då vi kan odla större arealer och så småningom bli helt självständiga när det gäller livsmedel. Vi står i en jättelik gammal fabriksanläggning som lades ner för många år sedan och som nu ockuperats av arbetslösa. Prunkande tomater Det är knappast jordbruk man kommer att tänka på när man ser de stora tomma fabrikerna på området, men i utrymmet mellan de tunga tegelbyggnaderna, på tidigare lastplatser och långtradarparkeringar, överallt där det över huvud taget går att plöja upp marken, där prunkar nu tomater, salladshuvuden, morötter, majs, en fabrik förvandlad till köksträdgård. – Vi förser redan flera kollektiva matsalar med grönsaker, berättar Lalo stolt. Knappt en krona per portion Det finns 100-tals matsalar här ute i huvudstaden Buenos Aires förorter som drivs av arbetslösa och för arbetslösa. Till en del skaffar de maten på egen hand, genom byteshandel och genom egna odlingar, men vore det inte för att statliga nödhjälpsprogram bidrar med basvaror skulle aldrig priset för en måltid kunna hållas så lågt som nu - knappt en krona för ett respektingivande skrovmål. Det är det Lalo och många andra vill ändra på. De vill inte vara beroende av någon hjälp från staten. Den har alltid sitt pris, i form av politiska påtryckningar och manipulationer. Vi vill bygga upp ett eget, helt självständigt system för att garantera tillgången på livsmedel för oss själva och våra familjen, säger Lalo. Vet vad de vill ha Det är förmodligen en lite väl vildsint utopi, men de har redan utsett vilka jordar de vill ha och hur de ska kämpa för att få dem. Och när Lalo och hans kamrater diskuterar sina planer på ett storjordbruk på pampas är det, oavsett hur orealistiska planerna än är, åtminstone inget uttryck för uppgivenhet och nederlag utan normala sinnesstämningar bland människor som förlorat sina arbeten och inte ser några möjligheter att få ett nytt. Kanske är det så att utopier, till och med vildsinta utopier, ibland är nödvändiga för att inte mörkret helt ska ta över. För nog är det märkligt att det kan glittra och glimra så av kreativitet och initiativkraft i Argentina när krisen på praktiskt taget alla områden annars är så nattsvart.
Lars Palmgren, Buenos Aires

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.