Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Kulturkrönikan 28 oktober

Publicerat söndag 28 oktober 2007 kl 12.46

När den moderna konstens avant-garde hamnar allt längre från den breda publiken tar allt fler konstnärer den nya genvägen. Med spektakulära, provocerande och bisarra utspel drar medierna till konsten som flugor till sockerbitar.

Islamprovokatören Lars Vilks har skrivit en hel handbok i hur man ger konsten jätterubriker. ”Hur man blir samtidskonstnär på tre dagar” är titeln.

Verkets kvalitet kan bestå av själva medieintresset, finner författaren. Gör gärna något inkorrekt, skriver han, då uppfattas man som äkta konstnär, och då har man fått en identitet för framtiden.

När effektsökeriet maskeras till konst tillräckligt väl upptäcks inte PR-strategin. Tillräckligt många i omvärlden förstår inte sådant. Människor tror att saker är vad de verkar vara. Som konstnär gäller det att öva upp sin skicklighet i att bearbeta media.

Vilks är ett levande bevis på sina teser: flera decennier före islamprovokationen blev han riksbekant med en strandnära jättemontage av gamla bräder i ett naturreservat.

Dessvärre får Vilks sina hundar varma i senaste numret av tidningen Film och tv.

Vilks, skriver filmaren Stefan Jarl, är ” en korkad pajas, en pretentiös och talanglös fjant och den borgerliga pressen hans villiga hora”.

Ändå, som nämnts, finns Vilks mediestrategi öppet redovisad i hans bok.

Den stora svenska framgångssagan bland konstens mediehanterare är Dan Wolgers. Bara ett urval pressklipp ger en tung bunt av braskande uppslag.

Lika säkert som att jorden är rund vet ju media att utspelen väcker det unisona vrålet i folkdjupet, ”ska detta vara konst”?Vad som kallas ”folket i stugorna” har fått sitt samtalsämne.

Innan Wolgers drog sig tillbaka, som känt namn, lät han en reklambyrå göra en utställning i hans namn, stal bänkar från Liljevalchs och sålde på auktion, dumpade plastspyor från Buttericks och en del annat i Wanåsparken, lät egna namnet med telenummer bli omslag på Telefonkatalogen och illustrerade Jesu liv med trasiga antikviteter.

För bänkstölden fick Wolgers en dom, men signerade bara kuvertet och sålde det som konstobjekt för 20 000 kronor.

Det tänkvärda, sett i backspegeln, är inte Wolgers kvalitet som konstnär, utan mediernas totala aptit på utlagt bete.

Som experimentmöss i ett laboratorium dras vi som publik snällt till konstens senaste ytterlighet: stadsdelar insvepta i lakan, en afrikansk by där alla fått danskt efternamn i utbyte mot en gris, den senaste religiösa konsthädelsen, det mest vågade sexkonstverket och det blodigaste våldskonstverket.

Men, finner sociologen Pierre Bourdieu i sitt stora verk, konstens regler: ju större medielarm desto mindre konstnärlig halt. Eftersom ”gångbara kommersiella yteffekter tar över i den mediala tomgångskörningen.”

I måndagens DN möter vi den brittiske konstnären Mark McGowan. Åsikten att dagens brittiska studielån är ”peanuts” fick McGowan att på alla fyra med näsan rulla en jordnöt till premiärministern på Downing Street.

Fotoblixtarna ville aldrig ta slut.

Johannes Ekman
johannes.ekman@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".