Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Kulturkrönikan 4 november

Publicerat söndag 4 november 2007 kl 12.45

Om den svenska samtiden i litteraturen handlar veckans kulturkrönika. Den bygger på ett par nummer av tidskriften 00-tal.

Om den andefattiga samtiden, om tro och tvivel handlar det senaste numret. Författaren Stig Larsson biktar sin nya religiösa tro, Anita Goldman skriver om andliga öknar i det materiella överflödet, Maria Küchen hittar stark andlig längtan i samtidspoesin, medan filmaren Roy Andersson, aktuell på bio med Du levande, är förbannad på dagens svenska kulturklimat: girighet, brist på medkänsla, mediefördumning.

I ett tidigare nummer av tidningen fann Annina Rabe hur den nyrika svenska medelklassen är måltavla i en rad samtidsromaner. Romaner som kan svaja i kvalitet men ofta andas samma raseri: bakom fasaderna i perfekta moderna hem, bland Hästensängar, Myranstolar, Espressomaskiner och nystajlade kök med kylskåp i borstat stål och exklusiva receptböcker, bakom vimlet av ansikten i ständigt nya citygallerior och ständigt större köpmarknadslador, pågår ett slags mänskligt förfall.

Vi möter en klättrande och statusjagande ny medelklass, lika samtids- och framtidsfixerad som historielös. Om man inte räknar de antikbehandlade köksluckor som döljer ultramodern kyl, disk- och frys. Eller den malplacerade nybyggda kakelugn som samsas med senaste inredningslyx eller badrummets nostalgidetaljer bland terrakottaaplattorna över golvets värmeslingor.

Romanernas huvudpersoner kan vara en cynisk brottmålsadvokat, en korrumperad livsstilsslav, en skuldtyngd välfärdshustru, en profillös familjefar som odlar sunkig otrohet och ljusskygga affärer, en copywriter på en webbyrå med fingertoppskänsla, en varumärkeskonsult. I dessa samtidsromaner, finner artikelförfattaren, odlas karriären, ytan, perfektion, ego - och brist på empati för omgivningen.

I flera av romanerna störs ordningen av en plötslig inkräktare, en avslöjande sanningssägare till tonåring, en mystisk inackordering, eller av ett brott begånget av någon av huvudpersonerna på desperat jakt efter ögonblick av frihet. Vi möter, skriver Rabe, glansiga men tomma och utbytbara individer utan egenskaper, människor som kan te sig som fladdriga klippdockor.

Här speglas, finner artikelförfattaren, ”medelklassifieringen” av Sverige, ett Sverige med en statsminister alldeles ”blank av samtid” - med Expressenskribenten Per Svenssons ord. I den typiska samtidsromanen kraschar dock fasaden och urartar till destruktivitet, sunkig otrohet, normlöshet eller laglöshet.

Så långt tidskriften 00-tal. En annan version av dessa samtidsromaners tematik återfinns i nämnde Roy Anderssons film Du levande: ena stunden möter en skroderande finansspelare i en krogscen, vitsminkad i ansiktet som ett lik, nästa stund en rasande hyresgäst som stöter sopkvasten i taket mot en störande granne men bara får takputs och lampkrona över sig. Medan ett vittne på grannhusets balkong apatiskt iakttar bådas fönster och samtidigt utväxlar en bisarr och tom dialog med sin hustru i bakgrunden.

Johannes Ekman
johannes.ekman@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".