Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Kulturkrönikan den 16 mars 2008

Publicerat söndag 16 mars 2008 kl 12.40

En septemberdag för 60 år sedan mördas svensken Folke Bernadotte av en israelisk nationalistgrupp sedan han lagt en fredsplan för landområden åt såväl palestinier som israeler. Tre år tidigare har han förhandlat om världsfred med historiens bredvid Stalin värste massmördare, SS-chefen Heinrich Himmler. I sin minnesbok, rafflande som en deckare, skildrar Bernadotte mötet en aprilnatt till stearinljus med de allierades bombflyg i faggorna.

Himmler liknas vid ”en oförarglig folkskollärare från landet” med välmanikurerade händer, intresserad av gamla svenska runstenar, skämtsam, sentimental, obrottsligt Hitlerlojal ännu veckorna före Führerns självmord.

Han vill få Bernadotte att hos Eisenhower föreslå tysk kapitulation på västfronten, men fortsatt kamp mot ”bolsjevikerna” i öst. Himmlers bud läcker ut i västradion, Hitler i bunkern blir ursinnig, Himmler är överspelad och tar snart sitt liv.

Bernadotte får koncentrera sig på Röda korstransporterna från koncentrationslägren. Genom samtalen har cirka 30 000 judar räddats ur Tyskland. Ändå ska Bernadotte alltså tre år senare mördas av judiska nationalister. Bernadotte som under samtalen hållt masken mot omvärlden, som i en samtida radiokommentar:

”Under mitt senaste besök träffade jag icke Himmler och jag inte något svar med mig från honom heller.” (Bernadotte-citat ur Radioarkivet)

Bara några månader tidigare har Himmler utlovat ära och segrar till sitt folk.

”Vårt folk kan lugnt se framtiden an. Vår krigsmakt är tekniskt överlägsen.” (Himmler-citat ur Radioarkivet)

Bilden av Himmler kompletteras av brorsondottern Katrin Himmler i den färska boken The Himmler brothers.

Heinrich Himmler var fysiskt skröplig, länge arbetslös, hårt självdisciplinerad, fixerad vid militarism och manlighet, men utan militära erfarenheter eller utbildning.

Han hade lärt sig förakta alla fattiga judiska flyktingar från öst efter första världskriget. Han höll distans till kvinnor, men tyckte ändå att nazistledare skulle ha två hustrur var för att sporra varann om makens gunst.

Boken avslöjar hur såväl hans bröder som kvinnor hyllade honom också efter kriget. Älskarinnan försökte få en hyllningsbok utgiven.

Tredjeriket-arkitekten Albert Speer minns i sin bok Slavstaten Himmler som en vankelmodig yngling som under Hitlers beskydd blev iskall fanatiker. Mindre än ett år före Bernadottesamtalen förklarar han för ett antal generaler:

”Det är bra att vi har den hårdhet som krävs för att utrota judarna, utrotningen är nu snart avklarad i våra områden.”

In i det sista var dock nazistledningens dilemma hur man skulle kunna utrota judarna när de samtidigt mer än någonsin behövdes som slavarbetskraft i krigsindustrin.

Johannes Ekman
johannes.ekman@r.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".