Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

”Lägger ödet i Guds händer”

Publicerat söndag 9 mars 2003 kl 12.36
Med risken nära att utsättas fär ett tredje krig på tjugo år säger vanliga irakier, vars röster inte betyder någonting alls i besluten om krig eller fred, att de nu bara kan lägga sitt öde i Guds händer. Vår utsände har talat med den gamle geografiläraren Mahmood Rafaat Ar från Irak.
- What do they want? I don´t know what they want. We give all things they want, what do they want? They want oil, take it away. What do they want? We are very easy, faithfully, we love people. Why is this? What is happening to us? Alldeles genuint kan han inte förstå vad det är som håller på att hända. Han står med en liten resväska som är ungefär som han själv, lite sliten och nött i kanterna, en pensionerad geografilärare som i fyra dagar hälsat på sin syster i fristaden Amman och nu med kriget, som det verkar, bara någon dryg vecka avlägset, ska börja den långa, långa resan hem till Bagdad. - Vad vill de, säger han. Jag vet inte vad de vill. Vi ger dem ju allt de vill ha, vad vill de? Vill de ha oljan, låt dem ta den. Varför detta? Vad är det som händer oss? Kommer att drabbas av krig Han har kunnat se på TV-n hos sin syster hur den amerikanske presidenten stått och sagt att det inte längre spelar någon roll vad Irak gör, att allting är för sent, att FN ingenting betyder längre, att vapeninspektionerna inte betyder något längre, att det inte betyder något vad Blix säger. Han säger att han absolut inte förstår vad det är som händer annat än att han själv, hans familj, hans vänner och alla andra än en gång kommer att drabbas av ett förfärligt krig. Amman är fylld av irakier som flyr det väntade kriget. De fyller de små billigaste hotellen och de flockas i schabbiga slumlägenheter ständigt jagade av immigrationspolisen. Men den gamle skolläraren Mahmood Rafaat Ar är på väg hem för att med sin familj möta bombkrigets inferno och en invaderande arme. Uppgiven stämning Han har inte råd till annat, säger han, och det är i Bagdad han har sin familj, sina barn och allt annat han har. Han beskriver stämningen hemma ungefär som den han själv befinner sig i; uppgiven. Vi talar inte om Saddam Hussein, inte om massförstörelsevapen eller om åren av internt förtryck. Den irakiska säkerhetstjänsten har långa öron, även i Amman. Men vi talar om en amerikansk ockupation, risken för splittring av Irak, kanske inbördeskrig, men när det kommer en slutsats, så blir det helt enkelt den, att oavsett vad USA tar sig för, så är det det som Gud vill ska ske som kommer att ske.
Bengt Therner, Amman
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.