Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Stjärnsundsmordet

Självrannsakan hos Kriminalvården

Publicerat söndag 4 maj 2008 kl 16.45

Kriminalvården borde ha gjort större insatser för att behandla Anders Eklund när han var intagen för tidigare sexbrott. Det säger kriminalvårdens utvecklingschef Martin Grann till Ekot. Efter att flera gånger tidigare ha dömts för sexbrott sitter Anders Eklund nu häktad misstänkt för mord på 10-åriga Engla Höglund och 31-åriga Pernilla Hellgren.

Det är bara en liten del av dem som döms för sexbrott som överhuvudtaget får någon behandling och ofta misslyckas behandlingen. Men samtidigt är kraven på vad kriminalvården kan åstadkomma ofta för högt ställda, säger Martin Grann, kriminalvårdens utvecklingschef.

– Man måste komma bort från bilden, som finns bland politiker och lekmän ibland, att kriminalvården som en bilverkstad och så kör man in trasiga bilar och när de kommer ut ska de vara hela och reparerade. Det är en felaktig bild.

De flesta som döms för sexbrott inser inte själva att det de gjort är fel. För att en behandling ska lyckas krävs både den insikten och en stark motivation, att man vill bli behandlad.

Varje år döms omkring 1 000 personer för sexbrott, bara mellan 100 och 200 av dem behandlas. Det program som erbjuds heter ROS, Relation och Samlevnad, en kognitiv gruppterapi. Hur effektivt det är vet man inte. Det håller på att utvärderas just nu, men studier i Kanada har visat en positiv effekt. Av dem som gått programmet där är det färre som återfaller i sexbrott, ungefär 12 procent jämfört med 18 procent bland dem som inte fått behandling. Ingen jättestor skillnad alltså.

– Det är inga helbrägdalösningar. Det är svårt även med motiverade klienter att nå fram många gånger, säger Martin Grann.

Så det går inte att bota en våldtäktsman?

– Jo, men det går inte att bota alla våldtäktsmän och inte alla avvikelser.

Frågan är alltså om det hade hjälpt att behandla Anders Eklund när han varit intagen i fängelse. Men Martin Grann tycker ända att kriminalvården kunde ha gjort mer.

– Man borde ha kunnat fånga upp den här individen med riskbedömningsinstrument. Man borde ha kunnat arbeta så intensivt man hade förmått. Men om man talar om ett misslyckande i ett sådant här fall är det inte bara kriminalvårdens misslyckande.

– Det är ju väldigt många instanser här, om man nu ska tala om samhällets ansvar där varningsklockorna borde ha ringt, som skola, barnomsorg och psykiatri, polis och åklagare. Kriminalvården är i de här sammanhangen en slags slutstation dit man kommer när andra misslyckats, säger Martin Grann.

Gunilla Österlund
gunilla.osterlund@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".