Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Kulturkrönikan 4 maj

Publicerat söndag 4 maj 2008 kl 11.09

En krönika om Mikael Timms nyutkomna Bergmanbiografi, Lusten och dämonerna. 

”En konstnär ska vara som en hummer a lAmericaine. Därför att en hummer a lAmericaine styckas levande. Och det ska vara likadant med en konstnär : lider han ordentligt och har ordentligt ont, så smakar han bättre !”

Ingmar Bergman i en illusionslös kommentar om hur publiken ser konstnärens samhällsroll.

Vad som kallats den första heltäckande Bergmanbiografin - Mikael Timms Lusten och dämonerna - har recenserats i veckan.

Gediget och välskrivet tycker de flesta, men reservationer finns där. Nils Petter Sundgren i Expressen saknar de religiöst-existentiella dimensionerna, efterlyser några vassa kanter i det stora arbetet. DN:s Maria Schottenius hittar mycket av den bergmanska lusten - men, skriver hon - vart tog demonerna vägen ? - Bergmanbilden blir övervägande fryntlig och godmodig. Sydsvenskans Jan Aghed tycker inte att boken är den självklart definitiva biografin, och Maria Bergom-Larsson i Aftonbladet irriteras över bristen på källförteckning och tycker undertiteln ”bok-EN” om Bergman är högfärdig.

Eskilstuna-Kurirens Inger Dahlman skriver om en välgjord biografi, men inom traditionella ramar. Erik Hedling i Svenska Dagbladet skriver också om traditionella filmanalyser och saknar diskussion kring annan Bergmanforskning.

Att skriva om nationalmonumentet Bergman mobiliserar inte oväntat prestigereflexer. Var det nu Timm eller Maaret Koskinen som haft primärtillgången till Bergmans dag-och arbetsböcker ? Känd Bergmanforskning nämns inte i Timms bok. När filmskribentveteranen Jannike Åhlund skriver om Bergman Under strecket i Svenska Dagbladet nämns å andra sidan inte Timms bok eller namn. Åhlund noterar istället sånt som att Bergman hyllats mer utomlands än här hemma : Le Mondes Jaques Mendelbaum tycker att Bergman kan nämnas bredvid kulturjättar som Beethoven och Dostojevskij.

Ett faktum är att den unge Bergman fick finna sig i att av Olof Lagercrantz kallas omogen,ytlig, och gymnasial, av Bo Widerberg senare avfärdas som filmens dalahäst. Politiskt och religiöst var Bergman ofta ur fas med sin svenska samtid. Många av mina högintellektuella uttolkare, sa Bergman själv bland annat, har aldrig fattat momentet av LEK i mitt skapande...

” Också i de ögonblick man lämnar fram sina mest blödiga meddelanden så är det en LEK... Jag är så djupt oense med kommentatorer och kritiker : man föreställer sig medvetna linjer ,medan allt för mig är så oerhört tillfälligt, så oerhört litet genomtänkt och planerat ! ”

Och apropå lek : Bergman har berättat hur en stark naturupplevelse kunde få teamet att plötsligt glömma hela filmandet :

” Det var en kall svensk vårmorgon med fullt av liv i skogen.Plötsligt pekade nån uppåt och då ser vi plötsligt några tranor segla majestätiskt ovanför oss. Vi glömde regnet, vi glömde filminspelningen, vi glömde allt...”

Johannes Ekman
johannes.ekman@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".