Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Smekmånaden över för Lula

Publicerat tisdag 29 juli 2003 kl 05.56
Brasiliens president, den tidigare metallarbetaren Lula da Silva, börjar att få allt större problem, och det med sina egna anhängare. På den brasilianska landsbygden är jordockupationerna mer omfattande än någonsin och nu har också städernas hemlösa börjat använda samma metod.
Slagorden skallar i Sao Bernardo do Campo, en av de förstäder till Sao Paolo som bildar världens största industribälte. Och det är inget ovanligt. Det här är Lula da Silvas hemstad. Det var här han på jättelika stormöten utsågs till metallarbetarnas fackliga ledare och det var här hans parti, TP, Arbetarpartiet, såg dagens ljus. Väcker rädsla Men de som ropar slagord i dag är inte industriarbetare utan hemlösa som kräver att få tak över huvudet. När 6 000 familjer för några dagar sedan ockuperade en industritomt här väckte det förvåning, men också rädsla. I och för sig är det inget ovanligt med markockupationer i Brasiliens städer. Det är så nästan alla favelas, slumområden, har växt upp. Men det brukar ske i det tysta, steg för steg, tills en ny stadsdel helt enkelt är ett faktum. Den här gången var det en massiv och välplanerad aktion. Fungerande organisation Att ockupanterna kom från nästan hela landet visar också att det finns en väl fungerande organisation bakom ockupationen. En del tolkar det som ett försök att tvinga Lula till mer radikala åtgärder. Andra blir bara rädda. Många affärsägare började mura igen sina skyltfönster för att undvika plundringar. Ockupanterna själva hävdar att de är fredliga och att det är polisen som sprider illvilliga rykten för att vända invånarna emot dem. Motar bort journalister Men ockupanterna gör heller inte mycket för att vinna sympatier. Beväpnade med machetes och påkar har de hindrat journalister från att ta sig in på den ockuperade tomten. Men eftersom tomten är stor och staketet som omgärdar den är full av hål kan man ta sig in i alla fall. Där inne, i skogen av provisoriska plasttält, är atmosfären annorlunda än på det permanenta agitationsmöte som råder vid den stora ingången. Ett sista hopp Neidi är en ung ensamstående mor, liksom många andra av ockupanterna. Hon säger att visst, vi är nog ett slags krigare just nu. Men, säger hon med mjuk röst, det beror på att det här är vårt sista hopp att kunna skapa en bättre framtid för oss och för våra barn.
Lars Palmgren, Brasilien
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.