Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Svenska storkar vill inte flytta

Publicerat torsdag 21 augusti 2003 kl 05.00
Den svenska storkstammen blir allt större. I dag finns 25 fritt häckande storkpar i Skåne, som tidigare fötts upp i fångenskap. Men det finns ett problem. Nu är det flyttider, men storkarna vill inte.
Om den vita storken återigen skall bli en naturlig del av den Sydsvenska landskapsbilden krävs att de flyttar hemifrån. Ekot har besökt ett av de fyra storkhägnen i Skåne. Tränar vingarna Ungfåglarna i hägnet tränar vingarna och några tar för sig av dagens utfodring av döda ungtuppar. De blir påtagligt upphetsade då sex fritt flygande storkar sveper in i termiken ovanför hägnets nättak. Storkprojektet har pågått i snart 15 år och målet är en fungerande svensk storkstam på 150 häckande par. Men så är det här med flyttbeteendet. - De storkar som är uppfödda i fångenskap, vilket är de flesta av de som är i frihet nu, flyttar helt enkelt inte, säger Ola Ohlsson, projektledare för storkprojektet. – De kommer ut när de är könsmogna, mellan fyra och sex års ålder i allmänhet, och då flyttar de inte. Då har de varit här så många vintrar och inser att det går bra. Man får mat här på vintern, man behöver inte ge sig i väg, säger han. Borde flytta till Afrika Det normala är att storkar flyttar till Afrika på hösten. I naturen är det de som klarar att flytta som överlever. De svenska storkarna är uppfödda i fångenskap, vilket innebär att så gott som alla ungfåglar överlever. Det kan i sin tur ha inneburit att det naturliga urvalet satts ur spel. - Ja, det har det nog delvis. Det verkar som storkens flyttningsbenägenhet är en kombinationen av både arv och miljö. 1920-talets nivå 1954 häckade det sista storkparet i Skåne. I dag har man med 25 fritt häckande storkpar kommit tillbaka till 1920-talets nivå. Det kommer att ta ytterligare minst tio år innan man har nått målet med 150 par. Som dessutom har lärt sig att flytta när de skall. De flesta ungfåglarna i hägnet står och trycker i ett hörn och verkar inte särskilt intresserade av maten. Det finns naturliga förklaringar. - De behöver inte så himla mycket mat helt enkelt när det är så här varmt och skönt. Sen är det så att de är inte så förtjusta i mig. De är långsinta. &#!50; Jag har tagit blodprov på dem och mätt dem och vägt dem och sådant. Det är mest i de sammanhangen de ser mig. Det är undantag att jag matar dem och då kommer de inte fram, säger Ola Ohlsson, projektledare för storkprojektet.
Jens Ericson, Ekot i Malmö
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.