Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Apanaget - ett steg på vägen mot demokrati

Publicerat torsdag 17 juni 2010 kl 07.41

Kungafamiljen har fått apanage i över 200 år. Det började med Sveriges nya grundlag 1809. Riket var nära kollaps då ryska trupper står vid Umeå. Då gjorde ädlingarna revolt, avsatte kungen och kom överens om en ny ordning, bland dem hur kungen istället för att äga slotten skulle få betalt.

Regeringsformen är Sveriges främsta grundlag och innehåller grunderna för hur Sverige ska styras, bland annat att all offentlig makt utgår från folket, att det är allmän och lika rösträtt som gäller och att alla är lika inför lagen.

För drygt 200 år sedan, den 6 juni 1809, antogs i Sverige en ny regeringsform. Det var startskottet för Sveriges färd mot full demokrati. Det kunde ske mot bakgrund av att riket höll på att gå under.

Året innan hade Ryssland invaderat Finland, det svenska rikets östra delar. Under hela kriget räknar man med att 60 000 svenska soldater dog, de flesta på grund av sjukdomar och dåliga levnadsvillkor. 1809 var krisen total, den svenska armén kapitulerade i mars och ryska trupper nådde Umeå i slutet av maj. Statens finanserna var usla och enväldet starkt sedan Gustav III blev kung 1771.

Missnöjda svenska ämbetsmän och officerare genomförde då en statskupp mot kung Gustav IV. Georg Adlersparre, en befälhavare i svenska armén, började marschera med sina trupper mot Stockholm. Samtidigt i Stockholm satte generaladjutant Carl Johan Adlercreutz kungen i husarrest på Drottningholm. När Gustav IV senare flyttades till Gripsholms slott tvingades han att abdikera.

Efter förhandlingar kom representanter för olika samhällets olika grupperingar, ständerna, överens och 1809 års regeringsform kunde antas i Riksdagen. Den var inspirerad av bland annat den franske författaren Montesquieu, och dennes idéer om maktfördelning. Den lagstiftande, den dömande och den verkställande makten skulle hållas åtskilda, vilket skulle förhindra maktmissbruk och de olika instanserna skulle kunna balansera varandra.

Kungen fick behålla den verkställande makten, ansvaret för lagstiftning delades mellan kungen och riksdagen, riksdagen fick kontroll över skatterna och domarna blev svårare att avsätta. Viktiga fri- och rättigheter fastslogs, bland dem tryckfrihet och yttrandefrihet.

De första stegen mot demokrati var tagna. Hertig Karl utropades av Riksdagen till den nya kungen, Karl den XIII.

Under den här tiden gjordes även en överenskommelse om kungens ekonomi. I regeringsformen som Karl XIII skrev på stod att kungen inte längre fick göra som han ville med de egendomar han innehade. Statens finnser var som sagt usla och behövde intäkterna och Riksdagen ville begränsa Kungens inflytande.

Det gällde speciellt de så kallade kungsgårdarna. De var stora samlade jordegendomar, som förde med sig stora intäkter. Nu skulle de istället "förvaltas efter de grunder, riksens ständer derom föreskrifva" (1809 års regeringsform, § 77). Kung Karl den XIII gick med på att avstå både sitt ägande till slott och kungsgårdar och intäkterna från dem.

Kungen skulle fortsätta som kung, med stor verkställande makt, och som "betalning" för detta, fick han i stället pengar, det som i dag kallas "apanaget", att bruka som kungen själv ville och de behövde inte redovisas. Det var kungens pengar men skulle också användas för att ta hand om slott och husgeråd.

Det andra Kungen fick rätt till var att disponera slott och kungsgårdar, alltså att bruka dem. Det var här som den kungliga dispositionsrätten formades. Överenskommelsen skulle gälla för "evärderlig tid", alltså för alltid.

Grunderna i systemet lever kvar än i dag, men mycket har förändrats sedan 1809, inte minst införandet fullt ut av allmän och lika rösträtt. 1974 moderniserades regeringsformen. Det var då fortfarande kungen som utsåg och entledigade regeringen, men i praktiken var den frågan redan avgjord genom förhandlingar mellan partierna. Kungen kunde också ta beslut om propositioner, så det var i den juridiska teorin möjligt att historien skulle kunna utvecklas bakåt, mot en starkare kungamakt.

Efter 1974 års regeringsform försvann den möjligheten. Kungen förlorade sina politiska funktioner och blev främst en ceremoniell statschef. Detta förhandlades fram under många år, men många av de viktiga besluten togs 1970 under några sommarveckor av politiker från riksdagens partier, i det skånska fiskeläget Torekov, därav namnet "Torekovkompromissen".

Apanaget finns dock kvar och det faktum att det inte finns full insyn i hovets ekonomi, det består.

Begreppet apanage kommer från Frankrike och var det som kungens icke förstfödda barn fick som ersättning för att de höll sig lugna. Det var den äldsta sonen som blev kung och för att de yngre barnen skulle få leva i välmåga, så fick de pengar, land eller annan egendom.

Idén var att apanaget skulle minska risken för att landet skulle slitas itu genom inbördeskrig, då flera prinsar skulle kunna ta strid om kungamakten och de intäkter den innebär. Detta förklarar bland annat varför Frankrike blev uppdelat i en mängd små provinser, det var flera seklers många kungliga munnar som skulle mättas.

Ett liknande system fanns också i Mongoliet under Djingis Khan.

Källa: Nationalencyklopedien, Stormvindar - en bok om ödesåret 1809.

Hon kan se kungens pengar

Evy Jakobsson är nog den enda utanför hovets ekonomiavdelning som har full insyn i den kungliga ekonomin.

– Det är riktigt att jag är revisor i den så kallade apanagekassan, det förnekar jag inte, säger Evy Jakobsson när jag ringer henne.

Hon jobbar på PriceWaterhouseCoopers och det hon kallar apanagekassan är den del av riksdagens anslag som vi inte har full insyn i: pengarna till Hovstaten, 60 miljoner kronor 2009. Hon är vald av kungen själv. Evy Jakobsson dyker upp i alla sammanhang kring den kungliga ekonomin.

– Jag är också revisor i, mig veterligen, alla kungliga bolag eller verksamheter.

Evy Jakobsson är också revisor för bolaget Gluonen som förvaltar värdepapper åt de kungliga barnen. Hon är revisor för Bensor AB, där kungen har värdepapper, och för Bensors dotterbolag Sollidenpaviljongen AB och Stenhammar Godsförvaltning AB. Evy Jakobsson är till och med revisor för prins Carl Philips desingbolag CPHB AB.

– Det beror nog på jag anses ha gjort ett bra arbete och att jag har en bra relation till slottet, säger Evy Jakobsson.

För detta fick hon 2006 Kungens medalj av 8:e storleken i serafimerband, "För förtjänstfulla insatser som revisor och granskare av de Kungl Hovstaternas räkenskaper". Evy Jakobsson vill inte ställa upp på intervju, inte om kungens affärer, eller om något annat bolag hon är revisor för

– Jag har tystnadsplikt och vi uttalar oss inte om enskilda revisionsuppdrag offentligt, säger hon när jag ringer henne.

Läs hela granskningen

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".