Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Världen följer chilenska gruvräddningen

Uppdaterat onsdag 13 oktober 2010 kl 13.58
Publicerat onsdag 13 oktober 2010 kl 11.51
Gruvans yngste är uppe. Foto: Hugo Infante/Scanpix.

Räddningsaktionen vid gruvan San José i Chile fortsätter. Efter hand förs nu de räddade till ett sjukhus som har ställts i ordning för att grundligt kunna undersöka gruvarbetarnas hälsotillstånd. Vid lunchtid hade tio arbetare räddats.

Bland dem som hittills har hissats upp finns den yngste av gruvarbetarna, 19-årige Jimmy Sánchez från staden Copiapo, som ligger närmast gruvan San José. Det är sjukhuset där som tar emot arbetarna.

De förs dit med helikopter, vilket tar ungefär tio minuter. En mörklagd specialavdelning har inrättats för att skydda arbetarnas ögon. De räddade får speciella solglasögon som ska behållas under övergången till normalt ljus.

Evakueringen tar cirka en timme för varje arbetare och hittills har räddningsaktionen kunnat fortgå som planerat.

Det har varit tumult och bråk då några av de cirka 1 700 journalisterna på plats har försökt få den första intervjun med de gruvarbetare som hittills räddats.

Ingen gång tidigare har någon varit instängd så länge på sådant djup - de 33 har suttit drygt 600 meter nere i gruvan i 68 dagar.

Sveriges Radios utsände Lars Palmgren berättar att folk tittade förhäxat på hissen Fenix som fraktar upp gruvarbetarna och tårarna rann på folk. Åskådarna omfamnade varandra och applåderade. Ett slags under hade skett. Man kunde börja tro att det ska bli ett lyckligt slut.

Har man blåst faran över?

– Nej, det är man försiktig med. Det kan hända saker hela tiden både med dem som ska upp. Det kan uppstå problem med arbetarnas nerver och det kan ju uppstå fel med hissen, som kan krocka med bergväggen. Men räddningsteamet lär sig mer efter hand. Alla blir skickligare efter hand. Så allt tycks gå bättre hela tiden, men man kan aldrig vara helt säker, säger Lars Palmgren.

Förberedelserna har varit noggranna och det finns team av experter på alla områden som står till gruvarbetarnas förfogande - psykologer och läkare till exempel. Övergången till normalt liv ska göras så mjuk och harmonisk som möjligt, är det tänkt.

Gåvor har strömmat in till arbetarna i form av pengar och resor bland annat. Europeiska fotbollsklubbar bjuder dem exempelvis på resor till matcher.

Får det som har hänt påverkan på det chilenska samhället och gruvnäringen i framtiden?

– Det har varit ett slags uppvaknande för Chile. Bland annat har det skapats en ny myndighet som ska ha kontroll över gruvorna. Det blir plikt för gruvorna att ge arbetarna säkerhet. Men räddningsarbetet har också skapat ett slags självkänsla. Det finns en positiv känsla i samhället och många jag har talat med tar gruvarbetarna som ett exempel på hur man bör vara. De höll ut i 17 dagar utan någon kontakt med omvärlden, isolerade från omvärlden. Men de höll samman, de överlevde och är nu på väg upp, säger Lars Palmgren från San José.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".