Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Gruvarbetarnas anhöriga lämnar lägret

Uppdaterat fredag 15 oktober 2010 kl 08.49
Publicerat fredag 15 oktober 2010 kl 07.06
1 av 2
Anhöriga till gruvarbetarna packar ihop sitt tillfälliga läger. Foto: Roberto Candia/Scanpix.
En man lämnar lägret. Foto: Roberto Candia/Scanpix.
2 av 2
En man lämnar lägret. Foto: Roberto Candia/Scanpix.

Det lilla samhället som växte upp kring San Joségruvan i Chile är på väg att monteras ner. De anhöriga har åkt hem och efter 70 dagar är livet långsamt på väg att återgå till någon slags normalitet.

Karabinjären vid ingången till lägret La Esperanza gör inte längre något stopptecken.

"Det är ingen här längre, alla har åkt", säger han bara.

Men inte riktigt alla.

Juan Gomez, svåger till Victor Segovia, gruvarbetaren som förde loggbok nere i gruvan och som förlag från hela världen är ute efter nu, ser lite trött ut och är hes.

"Nej, nu måste jag åka hem", säger Juan. "Gå tillbaka till jobbet och ta itu med allt som blivit liggande".

"Det är inte enbart ett lockande perspektiv. Många räkningar ska betalas och jobbet hänger löst. Tiden här har varit som ett annat liv".

Juan och hans hustru var bland de första som kom hit och att ta steget tillbaka in i den vanliga världen kommer att kosta på.

De vita tälten i La Esperanza fladdrar övergivet i ökenvinden. Inne i det stora mötestältet med sina röda plaststolar sitter några karabinjärer och tar igen sig.

Men reglerna gäller fortfarande. Inga utomstående får vara här.

Där utanför håller allt på att monteras ner men Sebastian Àvalos, storebror till den förste gruvarbetaren som kom upp, sitter och dricker sitt yerba mate intill en eld, så som han har gjort varje dag de senaste två månaderna. Han drar sig för att åka härifrån, njuter liksom fortfarande av det han har lärt sig här.

"Det är en sådan enorm lättnad, säger Sebastian, "men det är också en läxa, en lärdom att förstå hur viktigt det är att visa sina känslor för sina kära, att inte vara så förbannat stolt".

Han ser ut som en vis man, en leende vis man, fräknig, skäggig och med förunderligt levande ögon, någon som just har upptäckt livets skönhet.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".