Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Utrikesministern

Carl Bildt om sina och UD:s utmaningar

Publicerat lördag 16 oktober 2010 kl 12.30
Carl Bildt. Foto: Johan Engman/Scanpix

Efter fyra år som utrikesminister väntar sig Carl Bildt nya och nygamla utmaningar under den kommande mandatperioden. Mer oro och slitningar inom den muslimska världen och Kinas frammarsch som en stormakt kommer att dominera dagordningen framöver. Men Bildt lyfter även fram frågan om nätsäkerheten som en oerhörd viktig fråga som kommer att "explodera" under de kommande åren. I en längre intervju talar Carl Bildt både om besvikelser och om förhoppningar när det gäller framtiden, men också om kommande förändringar inom UD.

Som vanligt, högst upptagen, tar Carl Bildt emot på sitt tjänsterum vid UD:s högkvarter på Gustav Adolfs Torg i Stockholm. Han har just besökt Turkiet. Nu står Brysselbesök på tur, där Bildt ska träffa andra länders företrädare och diskutera den svåra situationen i Pakistan.

Nu har du varit utrikesminister under de senaste fyra åren. Om du tänker tillbaka på den här perioden vad är det viktigaste som du som utrikesminister och Sverige som land lyckats åstadkomma under den perioden?

– På det utrikespolitiska området har vi väl höjt Sveriges profil, inte minst i det europeiska samarbetet. Och vi har medverkat till en förbättrad europeisk politik, det östliga partnerskapet är kanske det mest tydliga av detta.

– Men vi har också medverkat till en tydligare Mellanöstern politik. Sedan har vi lagt lite ny kraft på det nordiska och nordeuropeiska samarbetet på det säkerhetspolitiska området. Det är inte så att nordiska samarbetet inte har varit viktigt för tidigare regeringar. Men nu är det lite ökad kraft och samarbetet har fått en ökad dynamik på det säkerhetspolitiska området.

– Så de här sakerna: ett starkare Europa, Mellanösternfrågan och det östliga partnerskapet och det nordiska förstärkta samarbetet är de viktigaste resultaten.

Vad är du mindre nöjd med resultatmässigt?

– Att allt har gått långsammare än vad jag hoppats på. Man ska alltid vara otålig. Vi befinner oss nu i förverkligandet eller genomförandet av Lissabonavtalet som ju tog längre tid än vad vi hoppats på. Och som nu är stökigare att genomföra än vad vi hoppats.

Kina, muslimska länder och IT kommer att dominera

Om du nu tänker framåt, vilka är de tre stora frågorna som vi kommer att höra talas om på det utrikespolitiska planet under de närmaste åren?

– Klimatfrågan är bekymmersam mot bakgrund av både kinesisk inställning och mot bakgrund av den amerikanska politiken och det kommande kongressvalet. Men frågan har även samband med ekonomin globalt. Det handlar att integrera det - som jag kallar - "The new Global South", med Kina i centrum i det globala samarbetssystemet. Där kommer vi nu att se slitningar på handels- och valutasidan. Det är viktigt att globaliseringen fungerar både miljömässigt och i fråga om ekonomisk stabilitet.

– Nästa fråga som vi talar mycket om är, nätet. Internet kopplat till säkerhet och frihet. Vi ser en explosionsartad utveckling av vårt nätberoende.  Och det är inte bara här hos oss. Mobiltelefonin exploderar nu snabbare i Afrika än någon annan stans i världen. Det skapar ekonomiska möjligheter, men också andra "möjligheter".

– Exempelvis möjlighet för cybersabotage. Det behöver inte bara vara militära system som hotas utan våra egna privata system hemma. Det betyder att vi på samma sätt som vi måste ha en säkerhetspolitik för territoriet så måste vi ha samma slags säkerhetspolitik för nätet.

– Samtidigt måste vi fortsätta verka för yttrandefrihet. Där här tror jag blir en av de ALLRA största frågorna inom fem år och där har Sverige förutsättning att ligga lite på framkant och det gör vi också.

– Den tredje stora frågesällningen – ja, det måste väl bli hela området mellan Nilen i väster och Indus i öster. Där har vi en serie av konvulsioner som delvis är klassiska nationella, men delvis har anknytning till den muslimska världen.

Vilken stat är viktigast i det sammanhanget?

– Det är svårt att säga, det vet man först i efterhand (skratt). Men Egypten står inför ett viktigt val. Mellanösterkonflikten vet vi hur dåligt det går. Irakproblematiken känner vi väl till. Afghanistan likaså och Pakistan är ett jätteproblem med tilltagande spänningar både inom landet och gentemot olika delar av omvärlden.

– Så det handlar om hela detta bälte som vi är beroende av i olika sammanhang. Lägg till Jemen, Afrikas Horn eller södra Sudan så får du ett stort område av betydande utmaningar.

Vad fruktar du mest när det gäller det här geografiska bältet som du pratar om från Nilen till Indus, vilket land är så att säga kärnpunkten, som påverkar oss mest?

– Nja, om det fanns en kärnpunkt så skulle allt vara mycket enklare. Problemet är att det finns rätt många olika kärnpunkter. Israel/Palestinakonflikten är alldeles uppenbart en av de viktiga frågorna. Men samtidigt ska vi inte tro att om vi löser den frågan - vilket jag inte tror är nära förestående - så löser vi även allt annat.

– Iranfrågan har till exempel väldigt många dimensioner. Både när det gäller den inre frågan med förtrycket och sedan den nukleära frågan. Sudan som med all sannolikhet går mot en söndring och en splittring genom en folkomröstning nästa år, det vet vi inte vad det kan leda till. Blir det ett framtida Södra Sudan, blir det en stabil statsbildning eller blir det en ny oroshärd i ett område som redan präglas av oro som kommer från Somalia? Ett Somalia som ligger vid Jemen, som i sig inte befinner sig så långt från Baluchistan (Pakistan), vilket för oss in i Afghanistanproblematiken. Så det är mycket som hänger ihop.

Det är muslimska länder som du hela tiden talar om här?

– Nja.. ja, det är muslimska länder, men det behöver inte nödvändigtvis vara den muslimska frågan. För åtskilliga av de här konflikterna är nationella.

– Men de konflikterna råkar äga rum i muslimska länder. Vi har även nationella konflikter i kristna länder. Men i det här fallet tillkommer ju en konvulsion, inom delar av islam i alla fall. Vi ser det i den iranska regimen, vi ser det i en Bin Laden eller i talibantendenser. Men det är inte dominerande inom den islamiska världen - långt ifrån. Och det är klart - i länder som exempelvis Pakistan kan det hota en i övrigt nödvändig demokratisk utveckling.

Hur pass allvarlig är situationen i Pakistan?

– Pakistan har ju stått inför mycket allvarliga utmaningar, inte minst på det ekonomiska området. De har en explosionsartad befolkningsökning. De är ju en 170 miljoner människor i dag och på väg mot 200 miljoner. Samtidigt har de en ekonomi som haltar högst väsentligt.

– Energiförsörjningen är dålig samtidigt som jordbrukssektorn drabbats av det ena bakslaget efter det andra. Det är klart med en snabbt växande befolkning och en ekonomi som inte klarar detta, det ger ökade möjligheter för olika extremistiska och terroristiska grupperingar.

– Lägg till detta en kärnvapenkapplöpning som de facto pågår i det tysta med Indien, så leder det till en problematisk bild.

Men går det att få någon slags ordning i den här regionen om det nu bara blir värre och värre i Pakistan - och exempelvis islamisterna börjar få överhanden där?

– Nej det tror jag inte att det gör.. Samtidigt skulle jag vilja vidga bilden ännu mera igen. Det lever ju i regionen fortfarande den plågsamma svärtan efter delningen 1947, när det Brittiska Imperiet avlöstes av delningen av det som då var del av Indien och blev Pakistan. Frågan om Kashmir blev kvar - lite som ett öppet sår - och det har ställt nationerna mot varandra i det som också blev en kärnvapenkapplöpning och delvis också en inre konkurrens i Afghanistan. Något som i sin tur påverkar situationen där.

– Lägg därtill de andra inslagen av terrorism och fundamentalism i Pakistan. Detta i ett samhälle som ska bestämma sig för o man ska betrakta sig självt som en Pakistansk nation eller en Islamisk nation?!

Är du orolig för Pakistan?

– Ja det tillhör de områden som jag är orolig för om man tittar framåt och nota bene, detta är en kärnvapenmakt. En kärnvapenmakt som satsar rätt mycket på att expandera den arsenal man redan har.

Det talas om islamiseringstendenser i delar av världen, men hur ser du på utvecklingen i väst med mycket nationalistiska främlingsfientliga krafter som kommer fram – går de hör extrema rörelserna hand i hand?

– Olika extrema krafter föder ju varandra. Men om du tittar i de europeiska samhällena där man i olika delar har erfarenheter av att möta människor från andra kulturer, där fungerar det relativt väl.

– Men det är klart för de människor vars huvudsakliga kunskaper om islam är vad de ser på TV, med extremism och terrorism och fanatiker som viftar med sina flaggor och döljer sina ansikten - det leder till att människor blir rädda. Därför måste vi bygga broar och kontakter och lära oss mer av varandra. Sedan måste vi vara aktsamma i våra samhällen så att vi inte importerar konflikter från andra delar av världen.

Den romska frågan har exploderat i Europa inte minst efter händelseutvecklingen i exempelvis Frankrike och Italien, hur står egentligen du i den frågan?

– Det är väl en fråga om en befolkningsgrupp där det egentligen inte finns något samhälle som kan slå sig för bröstet så där hemskt mycket och säga det här har vi väl sköt bra.  Jag har tittat på en del i Sverige och tittat lite bakåt och det är inte i alla delar en hedervärd historia. Det finns många förklaringar till detta - fördomar men också en faktisk händelseutveckling som varit besvärlig att hantera.

– Plus att detta kanske är en befolkning med stark kultur som inte haft det lätt – men kanske inte heller velat – integrera sig.

– Det här är kanske något som senare har kommit i fokus i länder som Rumänien, Ungern och exempelvis Slovakien. Länder där man under kommunistperioden behandlade frågan som ett dolt problem. Sedan kom de med i EU och då ska man plötsligt lösa och synliggöra det här problemet.

– Och det här rör sig om flera miljoner människor i exempelvis Rumänien. Så det är inte lättlöst. Men vi ska inte sätta oss på allt för höga hästar i Sverige, för vi har inte löst det heller..

Både Sverige och Tyskland har deklarerat att man planerar sända tillbaka romer som kommit från Kosovo till Sverige – är det rätt med tanke på situationen för dem i Kosovo?

– Ja det tycker jag, för politiska flyktingar från Kosovo, det är något som jag tycker Kosovo ska ta hand om.  Vi har erkänt Kosovo och det betraktas som en demokratisk stat och de har ansvar för att ordna upp sitt integrationsproblem. Det kan vi inte lösa i Sverige.

– Vi har i cirka 50 000 romer i Sverige och vi har ansvar för att det fungerar i Sverige.  Men politiska flyktingar från Kosovo har jag svårt att finna skäll för. Det kan finnas individuella fall och då får det bli en individuell prövning.

Vilka krav kommer att ställas på Kosovo för att de ska garantera dessa romers säkerhet?

– Det får man fråga migrationsverket om - men generellt sett så finns det en hel del romer i Kosovo och vi har ställt krav om integration tidigare.

– Det fanns en del misstänksamhet under kriget från Kosovoalbanernas sida, att romer ställde sig på serbernas sida. Men rätt eller fel, det kriget ligger långt bakom oss. Ett samhälle som säger sig vara demokratiskt har en skyldighet att ta hand om alla sina medborgare oavsett deras etniska bakgrund.

Tillbaka till Brysselmötet i morgon fredag (2010-10-15) om Pakistan – vad hoppas du få ut av det?

– Jag hade hoppats att vi var lite mera klara för förutsättningarna för det lite mer långsiktiga återuppbyggnaden av den pakistanska ekonomin. Vi har ju varit mycket absorberade av det kortsiktiga hjälpbehovet i och med översvämningskatastrofen. Och det är fortfarande det som dominerar. Men man ska vara medveten om också de långsiktiga problemen.

– Det som jag tycker är viktigt är handelsrelationerna. Om man ska få en bättre framtid så måste de få en industri som kan exportera. För att det ska vara möjligt så måste de kunna exportera även till våra marknader. Då ska vi inte stänga våra marknader för dem.

– Detta är i och för sig lätt för mig att säga, men jag vet att det finns en hel del politiker från andra länder som har svårare att säga detta, för de får de sina egna inhemska fabrikanter över sig.

Är du kritisk till hur andra västländer har sköt Pakistanhjälpen i samband med översvämningskatastrofen?

– Jag tycker väl att det fungerat hyggligt i och för sig. Så vitt jag kan bedöma när det gäller att mobilisera resurser även om det tog lite längre tid den här gången.

Men du sade tidigare att det finns länder som fortfarande hindrar pakistanska produkter in på vår europeiska marknad och därmed hindrade en ekonomisk utveckling för det drabbade Pakistan?

– Ja när det gäller handelsliberaliseringen gentemot Pakistan så ligger vi i Sverige på framkant där andra europeiska nationer eller USA för den delen har lite mera av protektionistiska böjelser.

Du har fått både ris oh ros för alla dina många resor under den förra regeringsperioden - kommer du att resa lika mycket framöver?

– Lika mycket - ja det vet jag inte. Det är en fyraårsperiod, det kan bli fler resor men det kan också bli färre. Det beror lite på utvecklingen. Det är lite efterfrågestyrt.

Men du kommer alltså inte att ändra inriktningen när det gäller resandet?

– Om du tittar om fyra år och ser var jag har rest under den perioden och jämför med de fyra föregående åren så kommer det säkert att bli annorlunda – beroende på den globala utvecklingen.

Inledningsvis så talade du om tre viktiga frågor som kommer att bli synliga framöver: utvecklingen i Kina samt det stora problematiska området från Nilen i väster och Hindus i öster – kommer det att bli mycket resor ditt?

– Det kommer säkert att bli så. Samtidigt, när jag tittade på statistiken över mina resor tidigare, så är det mycket USA. För det är givetvis en betydande global aktör. Dessutom tror jag att jag var i Ryssland vid tolv tillfällen under föregående mandatperiod. Så jag åker också till viktiga aktörer i de områden där de verkliga problemen finns..

– Men jag har bara varit en gång i Latinamerika och knappt något i Afrika söder om Sahara. Det har varit några resor men inte mycket.

En sista fråga: Biståndsorganet SIDA görs om till vis del. Finns det planer att reformera UD?

– O ja. Vi har reformerat och vi kommer att reformera UD mer framöver. Vi har en utredning som sitter under Peter Egardt, som har kommit med ett delbetänkande som ska ge oss ökad möjlighet till flexibilitet ute i världen.

– Allt behöver inte vara en ambassad som ser ut på ett visst sätt utan vi ska också kunna ha närvaro, som ibland ser ut lite annorlunda, ibland lite lättare och flexiblare helt enkelt.

– Vi kanske ska stänga någon ambassad eller kunna öppna upp snabbare, beroende på olika situationer.

– Vi kommer att bli öppnare för att ta in lokalanställda än vad vi har varit tidigare och lita på dem i olika sammanhang och även lita på dem, när det gäller politisk rapportering.

– Vi kommer också att öppna oss mer för öppna källor av olika slag och försöka vara mindre slutna och mer flexibla på olika sätt.

Det låter som mindre personal på UD framöver och öppnande av möjlighet för folk utifrån?

– Inte nödvändigtvis. Vi har väl minskat personal något i och för sig. Om vi går tillbaka för hur det var för 50 eller 80 år sedan, då skötte Sveriges relationer med omvärlden från detta rum - sedan var det inte så mycket mer.

– Sveriges relationer med omvärlden sköts numera också av varje del av det svenska samhället. Vi är en väldigt globaliserad nation. Vi har ett enormt utrikeshandelsberoende. Vi har en väldigt hög andel av svenska befolkningen som är född i andra länder. Det reses och folk har kontakter. Därför krävs både en öppnare och aktivare utrikespolitik.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".