"Forskning om kärnavfall ska korsgranskas"
Svensk kärnbränslehantering, SKB, ska snart lämna in sin ansökan om att få bygga ett slutförvar för radioaktivt avfall, men flera forskare ifrågasätter den metod som SKB valt. I slutändan är det regeringen som tar beslutet.
Det är den 16 mars som SKB ska lämna in sin ansökan om att få börja bygga ett slutförvar för det radioaktiva avfallet.
Men metoden är omstridd och en del forskare anser att det är alldeles för tidigt att lämna in en ansökan ännu, eftersom det fortfarande saknas tillräcklig kunskap om hur de kopparkapslar som avfallet ska ligga i kommer att hålla under lång tid framåt.
Torbjörn Åkermark är forskare på KTH och har doktorerat inom korrosion, alltså kunskapen om hur metaller bryts ner.
– Min bedömning är att det behövs minst 10 års grundforskning för att få fram ett vettigt kapselmaterial som håller de 100 000 år som man har satt som livslängd, säger han.
100 000 år, ett hisnande tidsperspektiv, och minst sagt en utmaning för forskare som ska pröva den metod som ska säkerställa att kärnavfallet inte kommer upp till jordytan innan det har slutat att vara livsfarligt radioaktivt.
Modellen som SKB arbetar efter innebär att kärnavfallet kapslas in i kopparrör på cirka fem centimeter och att de sedan bäddas in i så kallad bentonitlera cirka 450 meter ner i berget.
Peter Szakalos som forskar på KTH i Stockholm anser att SKB trots 30 år av forskning aldrig har släppt sin egen felaktiga utgångspunkt.
– För trettio år sedan, när man beslutade om materialvalet för den här kapseln, sade man att man måste välja en termodynamisk lösning, man ska ta en metall som inte kan reagera med vatten över huvud taget. Då trodde man att koppar var rätt val, men det var ett fundamentalt fel redan från början.
Även Kärnavfallsrådet som har till uppgift att ge råd till regeringen om slutförvaret skriver i sin ännu opublicerade årliga Kunskapslägesrapport att SKB:s forskning kring hur koppar reagerar ibland verkar gå ut på att bekräfta den egna tesen.
Men rådet ställer sig bakom SKB:s forskning och tror på den metod man valt och tycker att ansökan ska lämnas in. Willis Forsling är ledamot i Kärnavfallsrådet.
– Att stoppa hela ansökan på grund av det, tycker jag är att gå alldeles för långt. Det är vår generation som har nyttjat det mesta av det, och då behöver vi ta hand om det också, säger han.
Men Peter Szakalos anser att det behövs mer forskning för att säkra att radioaktiv strålning inte läcker ut för att kopparkapslarna bryts ner.
Det håller Saida Laârouchi Engström, som är avdelningschef på SKB, inte med om.
– Vi tycker att vi har bevisen för att vår kapsel, i slutförvar, inte kommer att korrodera så att vi inte kan leva upp till myndigheternas krav.
Andreas Carlgren, centerpartistisk miljöminister, kommer att ha en betydande roll i beslutstagandet, efter att SKB har lämnat in ansökan om slutförvar.
– Jag kommer att ha rollen att se till att all den kunskap som ska finnas med verkligen finns, och att den också korsgranskas av olika experter och myndigheter, säger miljöministern.
