Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Dags för fred i Filippinerna?

Publicerat tisdag 22 juni 2004 kl 19.13

Ska inbördeskriget i Filippinerna äntligen ta slut efter 35 år av strider? I Oslo pågår denna vecka fredsförhandlingar mellan den filippinska regeringen och den kommunistiska gerillan, ett försök att få slut på ett av Asiens längsta inbördeskrig.

Den kommunistiska gerillan, Nya folkarmén, undertecknar bara ett fredsavtal, som inkluderar ekonomiska och sociala reformer i Filippinerna. Landet har i årtionden ägts och styrts av ett fåtal familjer och klyftan mellan rika och fattiga är enorm.  

Korruption och presidenthustrun Imelda Marcos 3 000 skor är resultaten av en politik, som gerillan motsatt sig. Två hakar i fredssamtalen i Oslo är att Nya folkarmén vill bli avförd från EU:s och USA:s terrorlista, och att regeringen inte hållit tidigare löften om att senast den 5 maj ha frigivit 32 politiska fångar. 

Maoisterna, Nya folkarmén eller New People’s Army, inledde upproret i slutet av 1960-talet. Det riktades mot militärmakt, korruption och en ojämn inkomstfördelning. En landreform har varit en stadig punkt på gerillans kravlista.  

Några år senare, 1972, förklarade den sittande presidenten Ferdinand Marcos undantagstillstånd. Förutom den kommunistiska gerillan drev även muslimerna på den södra ön Mindanao sin kamp för befrielse. Filippinerna hade redan tidigare en blodig historia, framgent skulle allt bli än värre.  

Filippinerna var en av de få amerikanska kolonierna, därför hade USA kvar två militärbaser, flygbasen Clark och marinbasen Subic Bay. Detta skulle ha kunnat vara en win-win-affär, eftersom Filippinerna tjänade pengar på att upplåta sitt landområde, medan USA behövde baser för krigföringen i Vietnam och den militärstrategiska balansen i Asien.  

De amerikanska betalningarna försvann till stora delar i privata fickor och i synnerhet i familjen Marcos. Av det som kunde ha bidragit till en utveckling för Filippinerna blev intet, och därutöver inledde president Marcos en kraftig upplåning utomlands. Filippinerna hamnade i samma sällskap, som de ofattbart skuldsatta latinamerikanska länderna. Investerarna ryggade och pesons värde försvagades rejält.  

Inbördeskriget har under åren krävt åtminstone 40 000 liv och över 200 det senaste halvåret. Det vulkantäta landet med många svårtillgängliga bergsområden och djungel ger gerillan skydd och ytor för vapenövningar.  

På mina bussresor genom landet i början av 1980-talet var kontrollerna vid vägspärrarna oändligt tidskrävande och farliga. Nervösa, unga soldater från andra landsändar och utan lojaliteter till lokalbefolkningen kom ombord, gick med stora sabelliknande spett och högg genom säckar och knyten i jakten på rebeller.  

På sockerplantagen på ön Negros, där jag bodde, kom gerillasoldater om natten för att få mat och var borta i gryningen. I andra delar av landet, på ön Mindanao, vaknade jag om nätterna när militären gjorde sina räder i jakt på gerillasoldater. På Mindanao har säkerheten under alla år underminerats av muslimska upprorsmän, som kidnappat och mördat även civila.

1986 hade även vanligt folk tröttnat på regimen Ferdinand Marcos. Efter ett presidentval med omfattande fusk avsattes han i en historisk, oblodig revolution och fick gå i landsflykt till Hawaii. Änkan efter hans ärkerival, Corazon Aquino, installerades som Filippinernas nya president.  

Skiftet i toppen innebar dock inte tillräckliga förändringar för de landlösa plantagearbetarna och de fattiga i slummen eller på soptipparna i huvudstaden Manila. Den nya ledningen skandalförklarade Ferdinand Marcos skuldsättning av landet, och hustrun Imelda Marcos 3 000 par skor ställdes ut till allmänt beskådande, men den Nya Folkarmén fortsatte sin kamp.  

Mellan åren 1996 och 2003 undertecknades en rad avtal om fred och eldupphör med två muslimska grupper, Moro nationella befrielsefronten och Moro islamiska befrielsefronten. Samtidigt framträdde den islamistiska gruppen Abu Sayyaf med länkar till al-Qaida allt brutalare med uppmärksammade kidnappningar av turister.  

Korruption och plundring av statskassan fortsatte under president Estrada, som avgick under hot om riksrätt. Vicepresidenten Gloria Arroyo ersatte honom och har i maj i år blivit omvald. 

I februari i år återupptogs efter tre år fredsförhandlingarna med den kommunistiska gerillan Nya folkarmén. Veckans möte är det tredje i Oslo i år.  

Redan på första dagen har de båda parterna dämpat förväntningarna, även om de är eniga i att kriget måste få ett slut. Signalerna om utgången pekar åt båda håll.  

Nyligen etablerade parterna gemensamt ett kontor för mänskliga rättigheter i Filippinerna, samtidigt dödades en polisman för en knapp vecka sedan av gerillasoldater. Något eldupphör har inte förklarats, och parterna antar att freden kan komma tidigast till jul.

Alice Petrén
alice.petren@sr.se 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".