Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Radio i motståndsrörelsens tjänst

Publicerat onsdag 2 mars 2011 kl 04.03
"Förr sände vi med tvångströja"
(3:03 min)
1 av 3
"Nej till utländsk inblandning". Foto: Cecilia Uddén/Sveriges Radio.
2 av 3
Programledaren Ahmed al Naely på Radio Free Libya. Foto: Cecilia Uddén/Sveriges Radio.
3 av 3
Studion på Radio Free Libya. Foto: Cecilia Uddén/Sveriges Radio.

Libyer i den befriade östra delen av landet, säger att rädslan för Kaddafi nu är borta - trots den militärmakt han fortfarande råder över och en viktig faktor i att bryta rädslan har varit radion. Med kraftiga störningar i telefon och mobilnätet och ett avklippt internet, har den nya fria radion blivit ett av de viktigaste sätten för motståndsrörelsen att sprida information.

Från staden Benghazi i befriat område, sänder Libyens fria Radio.

– Vi hälsar er från Libyens fria radio, säger programledaren.

Han läser ett uttalande som riktar sig till militären i syfte att locka dem som ännu inte gått över på motståndsrörelsens sida.

Sändningarna, som nu hörs både över torget och ur varje bilradio i Benghazi, varvas med musik, dels den egyptiska sångerskan Umm Kalsoums nationalistiska sånger från 50-talet och det som kommit att bli något av motståndsrörelsens signaturmelodi: "Sawfa Nabqa Hona" vilket betyder: Vi kommer att stanna här.

Libyens nya fria radio sänder från Benghazi, i en liten primitiv lokal med kontrollrum och studio i samma rum där besökare går in och ut mitt under sändning och där man spelar musik om programledaren behöver göra något annat - till exempel prata med mig.

– Förr sände vi i tvångströja, säger programledaren Ahmed al Naely, allt kretsade kring Kaddafis nycker, men nu kan vi prata i radio om sånt man bara viskade i slutna sällskap tidigare.

Ahmed har varit radiopratare i 16 år och säger nu att han skäms över det han då sa, men att han försökte slippa ljuga genom att göra program om litteratur och filosofi.

Märkligt nog är det bara två personer som försvunnit från radion sedan Benghazi befriades - chefen, naturligtvis som inte vågar komma tillbaka och så en ung reporter som under demonstrationerna, med emfas upprepade alla Kaddafis lögner om att de unga var drogade av al-Qaida. Han vågar inte heller komma tillbaka. Men alla vi andra var redan en del av motståndsrörelsen, säger Ahmed.

Ahmed är blygsam när han pratar om sina egna insatser, men utanför träffar jag Khaled, en av teknikerna, som säger: Du skulle hört vår första sändning. Folk ringde chockade och sa med darrande röst: men han förolämpar ju gubben. Sedan började lyssnare ringa in till våra telefonväkterier bara för att få ropa ut i etern: Frihet, Libyen är fritt, Libya horra.

Teknikern Khaled berättar också att Kaddafi har försökt bomba denna radiostation två gånger redan. De två piloter som istället flög till Malta var på väg hit till Bengazi, säger han, och ett av deras mål var Libyens nya fria radio.

Men vi är kvar, vi stannar här, säger han och citerar den kända sången: Kaddafi kommer att falla och jag har aldrig varit så lycklig.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".