Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Möte med Ingrid Betancourt

Publicerat fredag 29 april 2011 kl 08.08
Hälsosam relation till sin frihet
(8:13 min)
Foto: Remy de la Mauvinere/Scanpix.

Ingrid Betancourt satt sex och ett halvt år som gisslan hos Farc-gerillan i den colombianska djungeln. Hon fritogs tillsammans med 14 andra fångar den 2 juli 2008. Nu är hon aktuell med sina memoarer.

Jag träffar Ingrid Betancourt på ett hotellrum i Stockholm. Hon ser ut som stereotypen av en modern affärskvinna; modern kostym, ljus blus, solglasögon i pannan.

Om jag inte visste hennes historia, om jag inte hade sett bilder på henne från tiden som gisslan, som vid några tillfällen släpptes av gerillan som bevis på att hon fortfarande var i livet, skulle jag inte kunna tro att hon gått igenom det hon har gått igenom. Själv säger hon är hon fortfarande hänförd över känslan av att vakna i en säng.

Hon har en hälsosam relation till sin frihet i dag säger hon, till alla glädjeämnen. I hennes ord ligger en underton av djup tro. En närvaro av den gud som hon vände sig till under sin tid i djungeln.

Bibeln var en av få böcker som hon hade tillgång till, och hon läste den många gånger om. Kanske är det därför som jag inte blir förvånad när hon säger att hon alltid sett på sin fångenskap som en möjlighet att lära sig om mänskligheten, om andra om sig själv.

Att kontrollera sig själv, att tänka efter, att respektera dina medfångars reaktioner även när du inte själv gillar dem, att veta hur man ska bete sig framför arga beväpnade gerillasoldater som inte ger dig mat där du sitter fastkedjad i halsen med ett tungt hänglås. Att inte bli arg när du inte får som du vill när du vill det. Den kunskapen använder hon varje dag.

Verkligheten som gisslan, bestod av ständig brist på mat, vatten, dålig hygien, månadslånga marscher genom djungeln, inte sällan fastkedjad vid hals eller fötter. Psykologiska maktspel där du var tvungen att fråga om allt, till och med tillstånd att få kissa. Och så sjukdomar, när hon och de andra fångarna utmärglade såg döden i vitögat, fick de tjata och förhandla sig till medicin oavsett om det gällde malaria, diabetes eller hjärtinfarkt.

Hon försökte fly vid flera tillfällen, men åkte alltid fast.  Hon berättar att det var bilderna av hennes två barn som fick henne att orka, att kämpa och i slutändan att också klara sig.

Barnens och hennes mammas hälsningar i radio som hon lyssnade på i sin skruttiga radioapparat med hemmabyggda antenner i ståltråd som fick skjutas upp i träden med slangbella för att ge mottagning. Inte sällan beslagtog gerillan radion som bestraffning. Men hon levde för de stunderna, glad över att följa sin familjs liv och den kärlek hon kände i deras röster.

Hennes sons uppväxt vart det tydligaste beviset på vad hon gick miste om. Han gick från 13-årig yngling till 19 årig man med allt vad puberteten gör med rösten medan hon satt med örat intill knastriga radiovågor i Amazonas.

När du bara har hat omkring dig, behöver du den kärleken. När hon blev tagen var hon mitt uppe i kampanjen inför det colombianska presidentvalet där hon ställde upp som kandidat för det lilla gröna partiet.  Som fransk-colombian, född i Bogotá, var hon Farc-gerillans kanske största trofé i gerillans förhandlingar för att få fängslade gerillamedlemmar släppta.

I dag försöker hon att inte blanda sig nått som har med Farc att göra. Hon behöver distansen, hon behöver läka säger hon. Men även den processen fick sig en törn när hon och de andra fritagna en tid efter sin frigivning ansökte om skadestånd från colombianska staten för vad de gått igenom.

När de andra i gisslan utkrävde det här skadeståndet var det tyst, men när jag skickade in min ansökan blev det skandal, berättar hon. Det såg som en attack på dem som fritog mig, de sades att jag försökte göra mig rik genom mitt lidande.

Men det är ju min lagliga rättighet att göra så. Det finns en lag som säger att du kan kräva ekonomisk kompensation om du suttit gisslan. Det finns till och med en karta som visar hur mycket du får beroende på hur länge du suttit. Om de tyckte att det var så fel, så skulle de aldrig ha antagit den lagen säger hon.

Det slutade med att hon drog tillbaka sitt krav, hon orkade inte gå igenom en till mediecirkus med familjen. Själv är hon övertygad att smutskampanjen mot henne drevs av politiker som inte vill att hon återvänder till Colombia, från frankrike, för att ge sig in i politiken igen. Pengar kommer ändå inte att förändra det vi genomled, säger hon. Men det påverkade min relation till Colombia, säger hon.

Innan jag lämnar Ingrid Betancourt är det många medier som ska träffa henne när hennes memoarer släpps på svenska. Jag om det är nått hon vill lägga till, något jag glömt.

Hon funderar en stund. Sedan säger hon att friheten att gå på bio, teater, äta ute, ringa de du älskar. Det är det första som du inser försvinner när du hålls fången. Men det finns en större frihet som ingen kan ta ifrån oss och det är friheten att välja vem vi vill vara.

Det är en frihet vi använder varje sekund hela livet, när vi interagerar med människor i alla olika sammanhang. Vi måste tänka att vi alltid kan bli bättre. Vi kan inte fortsätta att rättfärdiga våra småaktigheter och säga att jag är sur för att jag är hungrig, eller att jag är ett svin för jag traumatiserades som barn. Det duger inte, vi har ett val och vi har friheten att välja hur vi är.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".