Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Bakgrund Afghanistan: Krokig väg mot demokrati

Publicerat onsdag 11 augusti 2004 kl 17.34
1 av 2
En valarbetare tillverkar röstkort.
2 av 2
En kvinna lämnar tumavtryck för att få ut sitt röstkort.

Efter ett drygt kvartssekel då vapenmakt har rått, då rivaliserande krigsherrar, klanledare, religiösa fanatiker, och främmande ockupationsstyrkor härskat, och före dess två sekel av envåldshärskande kungar, är Afghanistan bara två månader från sitt första demokratiska val; presidentvalet den 9 oktober.

18 kandidater har godkänts, bland dem favoriten, den USA-stödde övergångspresidenten Hamid Karzai, en kvinna och ett antal illa beryktade krigsherrar med blod på sina händer. Karzai väntas allmänt vinna, men inte i den första omgången då minst 50 procent krävs, utan först efter en andra valomgång.

Uppskjutet val
Det skulle enlig den ursprungliga planläggningen, som drogs upp vid en konferens i Berlin efter talibanernas störtande för tre år sedan, ha varit två samtidiga val, såväl president- som parlamentsval. De skulle ha hållits redan i sommar, var det tänkt. Men registreringen väljare gick trögt, säkerheten var heller inte den bästa, och presidentvalet sköts först fram till september och därefter till oktober. Parlamentsvalet har man skjutit på till april nästa år.

Val bra för Bush
Många bedömare, bland dessa det Bryssel-baserade och respekterade ICG (International Crises Group), anser att det hade varit klokt att skjuta också presidentvalet ännu en bit på framtiden, men amerikanska påtryckningar fällde avgörandet. Det förestår nämligen också presidentval i USA och det kan vara bra för George Bush att ha någon konkret utrikespolitisk framgång att peka på. Att demokratin slutligen nått också Afghanistan skulle vara en sådan.

En inte ovanlig amerikansk uppfattning är att detta första presidentval innebär att ett sekel av politiskt kaos bringas till ett slut. Sedan 1919 har inte mindre än tolv afghanska regeringen eller ledare störtats genom statskupper eller lönnmord.

Nutid av krig
Om man håller sig till relativ nutid, så tog ett kommunisterna makten i en kupp 1978. Den ene kommunistledaren (Muhammed Taraki) störtades av den andre (Hafizullah Amin) och vid jultid 1979 hade deras uppbackare i Moskva fått nog och genomförde en fullskalig invasion och installerade lakejen Babrak Karmal som president. Denne störtades 1986 av den hemliga polisens ledare Najibullah Ahmadzai. Hans regim kollapsade 1992 då den afghanska motståndsrörelsen Mujahedin intog Kabul. Sovjet under Mikhail Gorbachev hade dragit sig ur Afghanistan 1989 efter ett krig som krävt omkring en miljon afghaners liv och tvingat fem miljoner på flykt till grannländerna Pakistan och Iran.

Mujahedin förtärde snabbt sitt förtroendekapital i interna strider (det var då Kabul sköts till runier) och tvingades 1996 lämna Kabul till de över hela landet framgångsrikt framryckande talibanerna som snart kom att kontrollera 90 procent av landet (undantaget var lilla Panshirdalen norr om Kabul). Talibanerna etablerade ett Islamiskt Emirat där arabiska islamiska fundamentalister inspirerade av Usama bin Laden utvecklade sin speciella form av diktatur.

Talibaner störtades
Sedan kom den 11 september 2001 och terroristattackerna mot USA där 3000 liv förlorades. Talibanerna vägrade lämna ut bin Laden och USA fick sin anledning att ingripa militärt. Talibanerna störtades och Hamid Karzai utsågs att leda en övergångsregering. 2002 valdes han av en traditionell rådsförsamling (Loja Jirga) till landets interimspresident.

90 procent registrerade
Trots tillkortakommanden från den Nato-ledda internationella styrka som ska skänka stabilitet åt Afghanistan (medan den i själva verket knappt vågar sig utanför Kabuls stadsgräns) med fortsatt våldsamt styre på sina håll ute i landet av så kallade krigsherrar med egna arméer har landets röstberättigade med entusiasm registrerat sig inför valet. 90 procent, utropade FN härom dagen. På sina håll har registreringen varit så till den grad framgångsrik att processens seriositet kan ifrågasättas. I Panshirdalen har 118 procent registrerats. I den ostliga provinsen Nangarhar var siffran hela 133 procent. En del av ofullkomligheten ligger nog i det faktum att basen är en folkräkning från 1972.

Upplagt för konspirationer
Det finns ett gammalt talesätt att en afghan aldrig kan köpas, han kan bara hyras. Det betyder att lojaliteter inte alltid är att lita på, så nu är ränksmidandet och alliansbyggandet och konspirerandet i full gång. I Afghanistans gytter av klaner, språkgrupper, etniska grupper och religiösa grupper är det bäddat för ett intrikat spel på många plan om det första demokratiskt legitima maktinnehavet.

Bengt Therner
bengt.therner@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".