Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Unga våldtäktsmän släpps ut i förtid

Publicerat måndag 30 augusti 2004 kl 11.59

Unga våldtäktsmän får ofta sin behandling avbruten och släpps ut från behandlingshemmet, trots att det är stor risk att de ska våldta igen. (Front i P3)

När det gäller unga sexförbrytare som dömts till sluten ungdomsvård har bara två av totalt tio blivit färdigbehandlade sen lagen trädde ikraft 1999. Kommunerna väljer istället att flytta över resten till billigare vårdformer.

Ingen hänsyn till vårdbehov
Lagen om sluten ungdomsvård kom 1999. Lagen skulle förhindra att unga brottslingar skulle hamna i fängelset. Istället skulle få vård på anstalt. För varje år som gått sen dess döms fler och fler till sluten ungdomsvård efter att ha begått sexuella övergrepp. De döms till vård, men vårdtiden bestäms av straffskalan och inte av vårdbehovet.

Bara två har vårdats klart
Hittills har ett tiotal 15 till 17-åringar dömts till LSU efter att ha begått sexuella övergrepp. Tio av dem har varit på Bärby behandlingshem i Uppland, där de flesta hamnar men bara två av dem har vårdats klart.

– Konsekvensen blir att en del ungdomar inte får den vård de skulle behöva, säger Per Blomquist som ansvarar för vården av unga sexförbrytare på Bärby behandlingshem.

Vad betyder det i långa loppet?

– Det betyder att de kommer begå nya övergrepp i större omfattning än om de skulle fått behandling, säger han.

Stor risk för återfall
Petter är en av alla dem som nyligen fick sin behandling avbruten när strafftiden är slut. Han är 18 år och dömd till ett års sluten ungdomsvård för grov våldtäkt på en sexårig flicka. Under strafftiden är det staten som betalar. Efter ett år på den låsta avdelningen när kommunen tar över ansvaret för Petter så avbryter de behandlingen trots att risken är stor att han ska återfalla.

– Man har inte låsta dörrar utan är helt fri. Man har ingen som man kan ringa och prata med utan det är helt grönt. Ibland kommer ”soc” och hälsar på, typ som att bjuda in dem på kaffe.

Petter bor i ett familjehem och träffar en psykolog en gång i veckan. Det är tio gånger billigare att ha honom hos en familj än på behandlingshemmet Bärby.

– Alla kommuner tittar på hur man kan dra ner på de här placeringarna, Stefan Persson är 1:e socialsekreterare i Petters hemkommun.

Det är mycket av en kostnadskalkyl när ni håller på att titta på var patienter ska hamna?

– Det är klart att det är, säger han.

Billigare med familjehem
I åtta av tio fall har socialtjänsterna resonerat som Petters hemkommun och avbrutit behandlingen trots att risken ofta är stor att de ska återfalla och begå nya övergrepp.

– Det handlar till största del om pengar, säger Per Blomqvist på Bärby.

Hur märker man det?

– I inofficiella sammanhang kan man prata med de på kommunen och de säger att det blir för dyrt att ha en institutionsplacering.

Cecilia Kjellgren är socionom och forskar på unga sexualförövare. Hon är kritisk till att den här typen av behandlingar avbryts.

– En kort visit ger ingen trygghet. Jag blir upprörd över att man kalkylerar med billigare alternativ och att man säger att man kan göra en familjehemsplacering; ”det skulle inte kosta så mycket”. Det är upprörande att ta såna risker som myndighet att göra såna val, säger hon.

Mikael Funke, Front i P3
mikael.funke@sr.se 
Erik Hedtjärn, Front i P3
erik.hedtjarn@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".