Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Afghanska nomader röstar som de brukar

Publicerat tisdag 5 oktober 2004 kl 07.15

FN och andra delar av världssamfundet gör vad det kan de sista dagarna inför det första presidentvalet i Afghanistan för att undervisa ett drygt tiotal miljoner röstberättigade i hur ett västerländskt val går till. I stora delar av landet kommer det ändå att gå till som det alltid har gjort när viktiga beslut ska tas, rapporterar Ekots utsände.

Luften är mättad med sand och damm under en brännande sol när tusentals klövar av får och getter och kreatur river upp ökensanden i den nomadiserande Kuchi-stammens sommarläger som snart ska överges.

Nomaderna skulle egentligen redan ha varit på väg på sin långa vandring mot vinterbetena runt Jalalabad, för det är här uppe i norra Afghanistan som det har bestämts att de ska delta i sitt, för deras kultur totalt främmande, första presidentval.

Röstar likadant
Jag bjuds att sitta ner närmast stammens värdnadsbjudande vitskäggige främste av de äldste under ett solskydd av ihopsydda plastsäckar från World Food Program. Han skriker mer än talar, eftersom han hör illa.

– Kuchi-stammen är lyckliga över valet och hoppas att den som vinner ska tjäna landet väl, skriker stammens äldste Hamez Mazir.

Västerländska valobservatörer och dess likar må tro på valhemlighet och individuellt röstande. Men ett folk där ingen kan läsa eller skriva eller har sett ansiktet på valsedelns alla kandidater, gör som det alltid gjort.

Shuran, rådet av stammens äldste, bestämmer och det beslutet följer alla som man alltid gjort. Hamez Mazir skriker att Shuran har bestämt ”Karzai, Karzai, Karzai”, för under hans styre har det inte varit krig.

”Irriterande att alla måste rösta”
Afghanistans nomader tros vara mellan en halv och tre miljoner till antalet, alla siffror är osäkra i Afghanistan. De vandrar fram och tillbaka över gränserna med sina viktigaste egendomar: getter och kameler.

I det här lägret är de 12 000, säger dem, motsvarande en mindre stad. De är irriterade över att det inte räcker att en av de går till valurnan med alla deras röster.

Små smutsiga trashankar springer skrikande omkring och säljer kallt vatten som ingen kan få för mycket av bland dammet och all kreaturspillning. De, liksom de vuxna, är upplivade av feststämningen i lägret, inför valet och inför uppbrottet för en ny lång vandring.

Bengt Therner, Kabul
bengt.therner@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".