Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Afghanistans flyktingar återvänder till Dödens slätt

Publicerat lördag 16 oktober 2004 kl 12.30
1 av 2
Kholama Habib en av de många flyktingar som återvänt till Shomalislätten, Dödens slätt norr om Kabul.
2 av 2

I Afghanistan är förhoppningarna om en bättre framtid nästan omätliga med presidentvalet betraktad som en historisk vändpunkt. Valet är ju ännu långtifrån klart, räkningen har inte ens börjat, men bara det faktum att valet har ägt rum inger människor framtidstro, rapporterar SR:s utsände Bengt Therner från Kabul.

Det mäktiga Hindu Kush reser sina toppar i väster och i nordväst om vägen mot den sägenomspunna Panshirdalen. Här, någon timme norr om Kabul, breder Shomalislätten ut sig. Den var en gång en afghansk Edens lustgård med prunkande vinodlingar och valnötslundar.

Under åren av pansarslag, just här där frontlinjen böljade fram och åter mellan talibaner och dess antagonister, utplånades den totalt, med allting sönderskjutet, bränt, jämnat med marken och minerad.

Shomali gavs namnet Dödens slätt, det kunde ha kallats Afghanistans Ground Zero.

Återvänder till ingenting
Inte en levande själ kunde vara kvar, alla 200 000 flydde. Men nu återvänder de i en ännu inte helt sinande ström, för att ur detta ingenting återbygga sina liv.

En av dessa, Kholama Habib, berättar att när han kom, så visste han var huset stått, men att det inte gick att se minsta spår.

Det här är en av 2004 års största humanitära framgångar, enligt FN:s rapporter om hur världens flyktingpopulation dramatiskt minskat i antal. Det beror på att världens största flyktingskara, den afghanska, har gått hem igen. Tre miljoner flyktingar har gjort det.

Bygger med soltorkad leraTio av dem är Kholama Habib och hans familj. 50 dollar i kontanter, ett plastskynke och en säck vete fick de med sig. Skynket finns kvar som en sidovägg i det hus han sten för sten fogar ihop av soltorkad lera. Byggmaterialet är billigt, jorden vi trampar.

Jag frågar vad han lever av och han svarar att han odlar, och då jag frågar hur stor skörden senast var, så skrattar gubbarna runt om, så ynka liten var den.

Kholama medger att det var tungt i början. Han hade flytt med ingenting och kom tillbaks till ingenting.

Jo, han är hoppfull inför framtiden, för egen del, och för Afghanistan.

Bengt Therner, Kabul
bengt.therner@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".