Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Ingusjier rädda för hämnd efter Beslan

Publicerat torsdag 14 oktober 2004 kl 06.10

Ingusjier i Nordossetien, där Beslan ligger, fruktar nu för hämndaktioner från osseterna, som är i majoritet i delrepubliken. Relationerna mellan de två folkgrupperna har blivit ännu mer spända än tidigare efter skolmassakern i Beslan.

Så klart vi är rädda, säger Assia. På kvällen kommer bilar på vägen här med män som skriker och ropar på hämnd. Hon går längs den leriga bygatan i Karia, en förort eller by utanför Vladikavkaz där det mest bor ingusjier.

”Fler nationaliteter också”
De har bott här hela sitt liv, men sen det korta kriget om ett gränsområde 1992 med Ingusjien har deras liv försämrats. Nu efter Beslan känner de sig oskyldigt utpekade.

– Där var ju fler nationaliteter, det är väl känt, och att det fanns osseter och tjetjener bland terroristerna också. Vi var inte alls inblandade. Titta som vi bor här det behövs inga ord för det. Nu vågar vi inte sova på nätterna, vi vågar inte åka till stan längre. På marknaden får vi inte handla och på sjukhuset frågar de ”vad gör du här”, säger Assia.

Slutat skicka barnen till skolan
Rädslan är stor, en del på gatan vågar inte säga sitt namn eller berätta något. En bit bort står några osseter som arbetar i den lokala administrationen strax intill.

Om några dagar har alla högtidlighållit 40 dagars sorg efter de döda i skolan i Beslan. Många varnar för vad som kommer då.

Vid de största ingusjiska områdena mot gränsen har nya vägspärrar upprättats. Extra militär har kallats in och flera ingusjiska familjer har slutat skicka sina barn till skolorna inne i Vladikavkaz.

Får hjälp från föräldrarna
– Arbete finns inte, vi får inte jobb för vi är ingusjier. Titta på de trasiga husen, ett av husen är nästan helt raserats. Mannen som bodde där fick huset sönderslaget efter kriget 1992, säger Raja.

Men Assia säger att relationerna var bättre före Beslan, kriget var glömt och hon och hennes man har flera ossetiska vänner.

Nu vet hon inte hur det blir, både hon och mannen är arbetslösa och lever på hjälp de får från hennes gamla föräldrar som bor i granndelrepubliken Ingusjien. Själv ser hon inget annat än att bo kvar i Nordossetien.

Maria Persson Löfgren, Karia
maria.persson_lofgren@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".