Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

EKOSPECIAL: 100 år sedan Titanic sjönk

Publicerat fredag 6 april 2012 kl 12.45
"Högtidlighåller minnet, för det var en stor tragedi"
(9:44 min)
1 av 10
Titanic museet reflekterat i vattnet i Belfast, Nordirland. Peter Morrison/Scanpix.
2 av 10
Guiden och Titanic-kännaren Susie Millar, vars gammelfarfar omkom i katastrofen för 100 år sedan. Foto: Maria Eksedler/Sveriges Radio.
3 av 10
4 av 10
En modell framför The Titanic project. Foto: Scanpix/Peter Morrison
5 av 10
The Titanic Project, som invigs i Belfast i helgen. Muséet ligger precis där Titanic byggdes vid floden Lagan. Foto: Maria Eksedler / Sveriges Radio.
6 av 10
The Titanic Project, som invigs i Belfast i helgen. Muséet ligger precis där Titanic byggdes vid floden Lagan. Foto: Maria Eksedler / Sveriges Radio.
7 av 10
Sveriges Radios reporter Maria Eksedler och ministern för turism i Nordirland, Arlene Foster, från partiet DUP. Foto: Sveriges Radio.
8 av 10
The Drawing Office i Harland and Wolffs gamla kontorsbyggnad, här ritades Titanic. Foto: Maria Eksedler / Sveriges Radio.
9 av 10
Klicka för grafik: Titanic
10 av 10
Johnny Andrews, släkting till ingenjören och konstruktören av Titanic, Thomas Andrews. Foto: Maria Eksedler/Sveriges Radio.

Natten mellan den 14 och 15:e april är det 100 år sedan Titanic kolliderade med ett isberg och sjönk. Omkring 1 500 människor omkom. Ekots Maria Eksedler åkte till Belfast i den brittiska provinsen Nordirland, där fartyget byggdes, och mötte en del av de människor vars liv även idag präglas av katastrofen.

Johnny Andrews är det närmaste man komma mannen bakom Titanic: Ingenjören Thomas Andrews.

Nu går vi runt i familjens gamla hus i Comber på den nordirländska landsbygden, några mil utanför Belfast. Det hela påminner nästan om ett museum med kalla, knarrande trägolv. Ett handskrivet brev från Winston Churchill hänger inramat på väggen tillsammans med många släktporträtt. Bland Andrews-ättlingarna finns industrimän, jurister och till och med och en premiärminister i Nordirland.

Men allra mest känd är kanske trots allt Thomas Andrews, ingenjören och konstruktören bakom Titanic.

– Det är ingen tvekan om att han arbetade väldigt hårt. Han var fostrad i den andan. Han var mycket duktig på affärer och att hantera arbetsstyrkan, när det var strejker och när det var problem mellan protestanter och katoliker, säger Johnny Andrews.

Just från lilla Comber var det många arbetare som tog tåget in till varvet Harland and Wolff, i Belfast.

Majoriteten av varvsarbetarna var protestanter, men det fanns också katoliker som arbetade där och ibland uppstod konflikter. Ett av skämten om Titanics förlisning handlar just om att protestanter byggde fartyget, medan katolikerna skapade isberget, som en del säger.

Titanic byggdes i en tid då det brittiska imperiet blomstrade och den tekniska utvecklingen bara gick framåt. Varvet i Belfast var viktigast i hela Storbritannien. Där byggdes både krigsfartyg och passagerarfartyg.

Företaget Harland and Wolffs gamla kontorsbyggnad från 1800-talet ter sig i dag nästan spöklikt.

Journalisten och guiden Susie Millar har egen nyckel och låser också dörren noga efter oss, när vi kommer in i den övergivna byggnaden där det till och med luktar gammalt.

Dåtidens största fartygsbyggare Harland and Wolff byggde 1 700 fartyg och det var hit till kontoret som kunder togs för att imponeras. De bjöds på cognac och cigarrer och fick en skymt av det viktigaste: Kontoret där fartygen projekterades och ritades.

Rummet där Titanic ritades och planerades är stort som en balsal med massor av fönster, som skulle släppa in ljus. För hundra år sedan var det fyllt av arbetsbänkar. Susie Millar säger att männen inte talade med varandra, utan var helt fokuserade på sina uppgifter. Susie Millar ägnar numera all sin tid åt Titanic. Hon guidar och har skrivit en bok om sin gammalfarfar Thomas Millar, som var med och byggde fartyget.

– Det här är min gammalfarfar, säger Susie Millar och pekar på ett foto på väggen. Han hade jobbat här i cirka fem år 1912, när hans fru plötsligt dog och lämnade honom med två små pojkar. Då bestämde han sig för att starta ett nytt liv i USA, så han skulle segla till New York med Titanic och sedan skulle han hämta pojkarna, berättar Susie Millar.

När Thomas Millar tog farväl av sina barn i hamnen i Belfast gav han dem varsitt mynt, en penny.

– När min farfar fick veta att hans pappa hade omkommit i katastrofen kom han ihåg mynten och vi har dem kvar än idag, säger Susie Millar.

Titanic kallades bland annat för drömmarnas skepp. Några av passagerarna var världens rikaste och lyxen ombord överglänste det mesta som hade byggts tidigare. Andra var fattiga emigranter.

Fartyget lämnade Southhampton, seglade till Frankrike och sedan till Irland, innan det satte kurs mot New York. Natten mellan den 14:e och 15:e april var kall. Temperaturen sjönk snabbt och alltför sent upptäcktes ett stort isberg. Ingenjören Thomas Andrews ska snabbt ha förstått vad som skulle hända, när han fick veta hur många av de vattentäta skotten som var förstörda. På bara några timmar sjönk Titanic och drygt 1 500 människor dog.

Nu i samband med 100-årsminnet öppnar ett stort museum, precis på den plats där fartyget byggdes. Gamla miljöer från fartyget har återskapats. Inte minst den gnistrande första den gnistrande första-klass-matsalen och den berömda trappan inne i fartyget. Dofter och temperaturskillnader ska ge en känsla av hur varmt det var för eldarna som matade fartygets maskiner med kol och hur kallt det snabbt blev när det iskalla vattnet forsade in.

Cirka 100 miljoner pund, eller motsvarande drygt en miljard kronor, kostar bygget och är därmed en av de största turistsatsningarna i Nordirland, som sker i ekonomiskt kärva tider.

Arlene Foster från det protestantiskt dominerade partiet DUP är minister med ansvar för turism och hon hoppas att Titanic ska locka många:

– Ja, det är nästan komiskt, säger Arlene Foster. När jag påtalar det som många nordirländare själva säger. Nämligen att provinsen är mest känd för två saker: Det politiska våldet mellan protestanter och katoliker och Titanic. Två sorts katastrofer.

– Men för mig är det en utmaning att försöka ändra synen på Nordirland, säger Arlene Foster och hävdar att de flesta som besöker Nordirland känner sig väldigt välkomna, får en intressant vistelse och till och med bra väder ibland.

Men det finns kritiska röster mot hur Nordirland kommer att uppmärksamma 100-årsdagen av katastrofen. Johnny Andrews, släktingen till fartygets chefskonstruktör Thomas Andrews, tycker att galamiddagar, pompa och ståt antyder att en katastrof firas, och fira gjorde hans släkt förra året, 100 år efter att Titanic hade byggts klart:

– Vi firade stort förra året, här i vårt hus i Comber, men nu har vi ett år då vi högtidlighåller minnet, för det var ju en stor tragedi. Vi har nog som familj aldrig kommit till något avslut, men förra året kändes det ändå som om vi gjorde det, säger Johnny Andrews som har fått förfrågningar från hela världen om att berätta om sin familjehistoria just nu.

I dag finns det inga överlevande kvar från katastrofen, den sista var brittiska Millvina Dean, som bara var nio veckor gammal när hon räddades. Hon dog 97 år gammal, 2009. Men det finns många släktingar till båda överlevande och omkomna, som vill hedra och minnas det som hände.

Susie Millar, vars gammelfarfar dog, kommer själv att på årsdagen att vara ombord på ett fartyg:

– Den 15:e april kommer jag vara på den plats där Titanic sjönk, säger hon.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".