Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

EKOSPECIAL: Norge efter terrorattackerna

Publicerat måndag 9 april 2012 kl 00.01
"Kommer aldrig kunna gå iland här igen utan att tänka på 22 juli"
(9:47 min)
1 av 3
Maren och Marius överlevde helvetet på Utöya. Foto: Jenny Sanner Roosqvist.
Anhöriga till offren för massakern på Utöya. Foto: Gorm Kallestad/Scanpix
2 av 3
Anhöriga till offren för massakern på Utöya. Foto: Gorm Kallestad/Scanpix
Anders Behring Breivik i tingsrätten i Oslo. Tecknare: Arne Roar Lund/Scanpix.
3 av 3
Anders Behring Breivik i tingsrätten i Oslo. Tecknare: Arne Roar Lund/Scanpix.

Den 22 juli förra året utsattes Norge för två terrorattacker. 77 personer dödades och ett helt land skakades. Om en vecka inleds rättegången mot gärningsmannen Anders Behring Breivik, som har erkänt att han utfört terrorhandlingarna, men inte anser sig ha begått något brott. Sveriges Radios Nordenkorrespondent Jenny Sanner Roosqvist har följt efterspelet av terrorattackerna, som inleddes i Oslo en fredag i juli.

Klockan 15.25 den 22 juli exploderade en 950 kilos sprängladdning i en vit skåpbil parkerad i intill Höyblocka i Oslo. Den höghusbyggnad där statsministerns kontor var inrymt och där bland andra justitiedepartementet höll till. Bilen var parkerad där av 32-årige Anders Behring Breivik och syftet var att rasera hela byggnaden, men han lyckades inte parkera exakt där han ville, så det rasade aldrig.

Men förödelsen var enorm, åtta personer dog, många skadades och tryckvågen blåste ut fönster i byggnader flera kvarter bort. Line Narsnaes, seniorrådgivare på justitiedepartementet, som precis hade fredagsfikat jordgubbar och glass med jordnötter och nonstop och stod vid sitt skrivbord vid fönstret när det smällde.

– Jag kastades genom kontoret och hade så förfärligt ont i huvudet, förklarar hon.

Det var inte konstigt att hon hade ont,  det satt nämligen en 25 centimeter lång träpinne inkörd i huvudet på henne. Mirakulöst nog klarade hon såväl hjärnan som ögat och halspulsådern.

Norge var chockat över vad som snart konstaterades vara en terrorattack, men det skulle bli värre. För samtidigt som Line Narsnaes och hennes kollegor skadade försökte ta sig ut ur byggnaden körde Anders Behring Breivik iväg i en hyrd Fiat.

Trots att polisen hade fått tips om att en person i poliskläder hade setts köra iväg från platsen, och trots att man hade registreringsnumret på bilen så misslyckades man med att skicka ut rikslarm och Breivik kunde ostörd lämna Oslo. I bilen hade han ett halvautomatiskt gevär och en pistol av märket Glock.

Han åkte över till Utöya med färjan Torbjörn, klev iland och började skjuta. Sammanlagt dog 69 personer i en massaker som pågick i en timme och 20 minuter. Åttio minuter av skräck och ångest för ungdomarna på ön där vissa flydde eller försökte fly genom att simma iväg och andra försökte gömma sig. Som Marius Brynhildsen som sprang iväg från cafébyggnaden när Breivik kom.

– Jag sprang runt nästan hela ön och lade mig på en strand och spelade död när jag såg en typ komma ut ur buskarna och skotten började vina omkring mig, berättar han.

Med skotten vinande över sig låg Marius Brynildsen där och spelade död. Tillräckligt länge för att Breivik till slut skulle gå vidare.  Vid pumphuset på en annan del av ön bestämde sig Maren Christensen att fly ut i vattnet för att få överblick, några simmade med, andra kamrater gömde sig på land.

– Det kändes inte tryggt att vara på land längre. Därutifrån ser jag hur han skjuter alla uppe vid pumphuset, berättar Maren.

Just efter klockan halv sju på kvällen kunde polisen gripa Breivik, drygt en timme efter larmet klockan 17.27 Anledningen att det tog sådan tid innan polisen var på plats på ön var dels att man inväntat den särskilda insatsstyrkan dels att den gummibåt polisen först tänkte ta sig ut med havererade av överbelastning. Något som polisen beklagade i sin internutredning av insatsen som kom för några veckor sedan. Varje minut hade sparat liv konstaterar polisen, och för de anhöriga som miste någon på Utöya så var inte polisens beklagande särskilt mycket värt. Trond Henry Blattmann miste sin son och är ordförande för den nationella stödgruppen, och han har fortfarande många frågor.

– Varför tog det så lång tid för insatsstyrkan att komma fram?

Breivik erkände omgående vad han gjort, men ser det inte som ett brott. Han ser sig själv som att han har utfört en krigshandling i ett krig mot det multikulturella Norge, där regeringsbyggnaden och Socialdemokraternas ungdomsförbund symboliserar fienden. Enligt det manifest Breivik har publicerat på internet han planerat attacken i nio år.

Sorgen och ilskan över våldsdåden, så uppenbart riktade mot demokrati och ungdomars engagemang fick norrmännen att samlas, i mässor och minnesstunder, på rosceremoni och på minneskonserter som den här i Domkyrkan där den norska sångerskan Maria Mena sjunger sin version av "Mitt lille land."

Hittills har ingen av de olika internutredningar som polisen, säkerhetspolisen och kriminalpolisen har gjort visat att man hade kunnat avslöja Breiviks planer i förväg eller hindrat honom att utföra dem, eftersom han var en soloterrorist.

För de som drabbades av Breiviks gärningar och hans hat har det varit ett omtumlande år. Inte minst när det kom till att besöka Utöya igen. Något som också vi i media fick göra i oktober tillsammans med bland andra AUF:s ordförande Eskil Pedersen.

– Jag kommer aldrig kunna gå iland här igen utan att tänka på 22 juli.

Det som ganska snabbt kom att bli frågan under utredningen av Breivik var om han är vid sina sinnens fulla bruk.

Den första utredningen som gjordes av två experter bedömde honom som paranoid schizofren,  vilket gör att han inte kan dömas till fängelse.  Utredningen fick stark kritik, inte minst eftersom utredarna inte hade tagit med några som helst politiska aspekter.

Nu utreds Breivik igen. Den här gången har han också observerats i fängelset under flera veckor. För en del av de berörda spelar det ingen roll om det blir fängelse eller psykiatrisk klinik, bara Breivik hålls bakom lås och bom resten av sitt liv.  För andra är det viktigt att det han gjort inte bortförklaras med att han är psykiskt sjuk. Så är det är för Marius Brynildsen, han som låg där på Utöya och spelade död och kände skotten vina över ryggen.

Oavsett vad han klassas som i den nya utredningen så kommer Anders Behring Breivik att stå inför rätta  och eftersom han har erkänt själva handlingarna också att dömas för två terrorbrott inklusive mord på 69 personer.  

10 veckor beräknas rättegången ta och otäcka minnen kommer att rivas upp. Men Marius Brynildsen ser ändå fram emot att höra Breivik förklara sig, för det han har sett och hört hittills har inte skrämt honom.

– Han verkar så patetisk, säger Marius.

Line Narsnaes som skadades i Oslo är en av dem som är namngivna i åtalet och som kommer att vittna under rättegången, något hon helst hade sluppit.

– Hur ska det bli att se honom igen? Undrar Line.

Line Narsnaes säger att Norge har förändrats efter den 22 juli. Men förhoppningsvis, på sikt, till det bättre.

– Detta kommer att göra oss starkare när vi tar oss igenom det, tror hon.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".