Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Reportage inför franska presidentvalet

Publicerat söndag 8 april 2012 kl 12.45
Ekot special: Inför presidentvalet i Frankrike
(9:39 min)

Om två veckor är det presidentval i Frankrike och tio kandidater konkurrerar med varandra om att få ta makten. Den första valomgången hålls söndagen den 22 april och de två, som fått flest röster går vidare till slutstriden den 6 maj. Överraskningar har förekommit förr, men de flesta utgår ändå från att det blir Nicolas Sarkozy, Frankrikes nuvarande högerpresident och Socialistpartiets kandidat Francois Hollande, som möter varandra i andra valomgången. Vad står de för och vad skiljer de åt? Hör Sveriges Radios Sydeuropakorrespondent Alice Petrén.

– Nej, jag vet fortfarande inte riktigt vem jag ska rösta på, säger Gilles i tidningsaffären på den stora platsen i La Corneuve, en av Paris många problemförorter. Men för att det ska bli någon egentlig förändring, så måste det ju bli en röst på vänstern, säger han. Högern har ju redan styrt Frankrike i åtta år.

Nåväl, minnet sviker denne medelålders man något, för ända sedan 1995, i 17 år, har Frankrikes president varit en högerman, först Jacques Chirac i tolv år och nu Nicolas Sarkozy i fem. Den enda socialisten i Elyséepalatset i efterkrigstid har varit Francois Mitterrand.

Kunderna kommer och går i en strid ström och många av dem hoppas att Lotto ska fylla ut deras tunna plånböcker.  När jag var här för fem år sedan, inför presidentvalet år 2007, så svarade männen med eftertryck:  Je vais voter la femme. Jag ska rösta på kvinnan. De höll på socialisternas kandidat Segolene Royal. Nu är det hennes före detta make, som är partiets presidentkandidat, Francois Hollande. Han är favoriten, både här och i alla opinionsmätningar om slutstriden.  Men det är något segt över denna valrörelse. Uppgivenheten märks här, men också i Paris flottare kvarter och när jag var ute i det verkliga Frankrike, La France Profonde.

Kriskänslan har brett ut sig som den bruna fläcken på ett äpple som ruttnar.  Men det handlar också om presidentkandidaterna och skuggboxning.

Brice, en rörmokare, säger att presidentkandidaterna namn skiftar, men de är av samma sort. För folk här i La Corneuve syns inga stor skillnader, påstår han bestämt.  Så blir ytterligare fem år med Nicolas Sarkozy vid makten i praktiken samma sak som fem år med nykomlingen Francois Hollande?

På internet finns en rad satirer om hur de två jämnåriga, jämnkorta, mörkhåriga männen Hollande och Sarkozy rör sig som varandras spegelbilder klädda statsmannalikt i mörka kostymer och diskreta slipsar.

Industribesök, kransar vid gravar, ja de har till och med bantat ner sig båda två.

Men mitt bland detta lite skojsiga och allt tyckande, terrordåd, kostymer och vikter så kvarstår det mest väsentliga: Ekonomin och jobben. Kommer Frankrike att se olika ut efter en seger för Sarkozy respektive för Hollande?

I denna strid, som nu inleds, har min verklige motståndare varken något namn, något ansikte, något parti och kommer aldrig att vara en presidentkandidat. Min verklige motståndare är finansvärlden, sa Francois Hollande. Det var söndagen den 22 januari, som han sparkade igång sin presidentvalskampanj med vänsterprofilerade tongångar.

Francois Hollande talade om förbud mot aktieoptioner, begränsningar av bonusar och lagar som skiljer vanlig bankverksamhet från riskfyllda investeringsbanker. Partikamrater och sympatisörer jublade, äntligen hade deras kandidat outat och var inte längre mjukisen med sin kända humor och slagfärdighet, utan skarp och stridslysten. Samma vecka kom 60 punktsprogrammet med fler förslag om att återinföra pensionsåldern från 62 år till 60 och att satsa på 60 000 nya tjänster inom utbildningssektorn. Förslagen är finansierade, hävdade kandidaten medan premiärminister Fillon replikerade att kreditvärderingsinstitutet Standard & Poors nog inte skulle instämma.

Socialisten Hollande hade fått upp tempot och tycktes ha släppt sin taktik, att lugnt invänta motståndarnas misstag för att sedan kunna säga: Jag är kanske inte bäst, men jag är i alla fall inte sämre än de andra. 

Det var ju ungefär på den vägen han blev socialistpartiets presidentkandidat. Hollande, mannen med avrundade hörnor.  Socialistkandidaten klippte till med förslaget att beskatta årsinkomster över 1 miljon euro med 75 procent, en åtgärd som skulle beröra få och ge ganska lite medgav han själv senare.

Fyrbarnspappan Francois Hollande, sambo med en journalist, karriär i statsförvaltningen, ingen regeringserfarenhet och känd för att ha sagt: Jag tycker om rika, något som ändå aldrig lett till stämpeln  radikal vänsterman utan ses som en mer ljum mitten-socialist. Han är alltså utmanaren till fembarnspappan Nicolas Sarkozy, gift med en sångerska, advokat, flera ministerposter, nu president och ibland kallad en amerikan i Paris, svag för snabbmat och glitter och uppmärksammad för vissa brutala formuleringar.

Terrordåden i Toulouse har gett honom som statschef chansen att demonstrera ledarskap och att synas flitigt i för nationen viktiga sammanhang, som de dödade soldaternas begravning.

Som ett mantra hörs att Sarkozy vinner poäng på säkerhet och kriminalitet, men motståndarna i presidentvalet har inte missat tillfället att fråga hur Sarkozys säkerhetstjänst kunde missa hoten från seriemördaren.

Vad säger då Sarkozy om ekonomin, arbetslösheten, krisen - som ändå förmodligen styr merparten av väljarna allra mest den 22 april? In i det sista är det oklart. Sarkozy kan berömma sig för sin starka närvaro i eurokrisen, men räcker det för fransmännen? Jag ska bli president Köpkraft sa han förra gången, men icke infriade löften är vad som står på kontot, enligt många och rupture, uppbrott, hans nyckelord då hörs inget av nu.

Presidentkandidaten Nicolas Sarkozy, som utpekats som de privilegierades president, bemöter Hollandes 75-procentiga marginalskatt med jakt på franska skatteflyktingar, men obalanser rör han inte. Franska banker sägs vara underkapitaliserade, protektionism och Tillverka i Frankrike- slogans körs fram och den franska statens affärer fortsätter med stora underskott. 

Veckotidningen The Economist satte nyligen rubriken "Frankrike i totalt förnekande". Italien, Spanien, Portugal och Grekland kämpar, men varken Hollande eller Sarkozy tycks ha förstått att också Frankrike måste renoveras och moderniseras. På tidningsomslaget en elak parodi, Sarkozy och Hollande ligger utspillda i gröngräset i Manets målning "Frukost i Det gröna". Hollande skrämmer kapitalstarka, Sarkozy är alltför passiv.

Att orientera sig i deras ekonomiska politik är inte lätt, många menar att handlingsutrymmet är begränsat. En tidigare premiärminister Michel Rocard svarar mig att journalisterna är medskyldiga till att dagens allvarliga frågor lyser med sin frånvaro.

De två 57-åriga presidentkandidaterna har åtta konkurrenter och var sin betydelsefull på sina ytterflanker.  Hollande har den radikale Jean Luc Mélenchon med över tio procent av vänsterväljarna och Sarkozy har Marine Le Pen från Nationella Fronten, men ingen av dessa väntas nå slutstriden. Den stora frågan blir därför om deras väljare utgör röstreserver åt de två herrarna i mitten eller inte.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".